I ett hörn

Det sägs att man kan måla in sig i ett hörn. Jag har ett annat verb i den meningen.

Min adoptivson Jugge (23 år) har sedan en längre tid varit min soffsängs ständige nattgäst. Det är trevligt. Det behövs liksom ingen ansträngning för att få umgås. Och det är skönt. Idag klär jag i vitt. Vita jeans är en dödssynd men det skiter jag i. Har köpt dem i en butik med ett kvinnonamn som stavas med Z. De vita jeansen bärs idag i uttöjande syfte. Just nu är det lite väl mycket slimfit. Men dom går ut sig. Mina grå som vid köpet satt gjutet och gav mig glasskulskinkor här nu pösat till sig och liknar mest en grå smält glass. Vill man ha glasskulsskinkor får man helt enkelt ta det faktum att herr pung får begränsat pendelutrymme för en tid.

Nonsens. Blogg om skit. Men i allvarligare dagar är det skönt att skriva skit. Förskjutning är ljuvlig medans den pågår. Men men. Imorgon är en annan dag och ingen är död. Eller jo. Min kompis. Min vän. Min lärare av vattnets kretslopp. Han är död. Men igår på Östra kyrkogården i de hamlade lindarna så hörde jag hans skratt. Mot den blåa himlen såg jag hans ansiktes drag. Skrattet kom även till mig, men jag grät samtidigt, det var skönt.


Så tillbaka. Tillbaka i ett hörn. I ett hörn av många saker. Men just då kändes allt världsligt just bara världsligt. Tårar kommer och skratt går.

Många nyanser i ett inlägg. Från glassjeans till spirituella möten.