Jo. Så här satt jag. Med aningen till huvudvärk och lätt ångest över att inte ha tränat på hela dagen. Snart flyttar Jugge ut. Alldeles nyss satt vi och saknade varandra. Fast vi ännu inte skiljts åt. Helt oplanerat och lite i förebyggande syfte.

Idag red riddare genom Göteborg. Jag, som är dubbad in i fotoordern, hade till uppdrag att dokumentera detta. Hästarna kom skrittande. Klapprande hovar mot kullersten. Medeltida ryttare med Lindex i bakgrunden. Föräldrar med sina barn i allehanda vagnar.
I mitt huvud rullade scenarion. Scenarion där nåt går fel. Scenarion med hästar som får spel och sparkar bakut. Hästhovar prydligt planterade i barns ansikten. Vilka bilder det kunde bli. "Riddare i kaos" "Barn allvarligt skadade vi Arn-möte" "Arn skadar barn" "Mongolid på glid" (Mongolid på glid passar ju kanske inte in men det skulle vara en kioskvältare). Löpsedlar fladdrade i den vind som för tillfället ven i mitt huvud. Tänk om... Skulle jag kanske kunna ordna lite nyheter? Kanske skrämma hästarna lite? Stampa i marken eller flasha hårt med min medhavda blixt? Hästar är djur och djur kan lätt bli skrämda...
Sen kom jag till insikt vilken äretörstande äckel till cyniker jag blivit. Tog istället bilder på gulliga barn som klappade söta hästar allt medans ståtliga män iklädd stålbrynja spanade ut över nejderna invid domkyrkans rot. Inte årets bild direkt. Men heller inga hästhovar som förvandlar barns underkäkar till diadem. Tur de. Det goda i mig segrade. Tack för det.