Nu har en mindre kvittobibel avhandlats. Grejen med min arbetsplats är att jag måste spara alla kvitton. Det är tråkigt och jobbigt men för att se lite ljus i mitt handlande så kan man ju med kvittonas hjälp forska lite i levnadssättet på resande fot.
Slutsats: Ungefär 200 spänn per dag har jag gjort av med i snitt under min tid i Kina. Då har jag ändå krutat på rätt bra vissa dagar.
Arbetsgivarn blåser mig.
Nu ska jag sitta och glömma bort min boendesituation. Traktamentelösheten skall också försökas förträngas.
Börjar bli tjatig.
Men så är livet. Det är här jag står.
Det är en dag imorgon och det var en dag igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar