Missförstånd

Eftersom min före detta arbetsgivare inte lägger ut min krönika på deras webb så har jag fått lov till att putta upp den här.
Så nu är jag publicerad. Lite tvättad, lite skötsammare, lite mindre könsord.

Missförstånd

Lika återkommande som giffarnas kamp i allsvenskans källare, lika
vanligt som taxibilar i London eller barr i skogen: Någon menar en sak och
en annan uppfattar den på ett annat sätt. Missförstånd. Ibland ställer det
till skada. Ibland lockar det till skratt. Jag skrattade här om dagen.

Jag har en blå bil. Utan några större krångel och tämligen komfortabelt, snabbt och ganska enkelt färdas jag dit jag behöver komma.
Stereon är inte av högsta klass men duger gott åt att spela min inte enbart laglitg nedladdade musik.
Bilar, datorer och chefer går in under ungefär samma kategori. De ska finnas
till hands när det behövs, inte ta för stort utrymme och alltid fungera.
Verkligheten är oftast en annan. Dator har en djup rotad
fetish för att krångla, chefer finns i många tappningar men jag tror inte
någon alltid finns till hands utan att ta för mycket plats eller
krångla.

Bilar då? Sannerligen ett kapitel för sig. Min bil bröt i början av veckan
mot alla regler på samma gång. En längre tid har ett surrande ljud
kommit från bilens bakre regioner. Eftersom den blåa trotjänaren precis är
på väg att passera 6 000 mil på de svenska vägarna så är det service på g.
Efter att ha konsulterat min verkstad fick jag tid för sådan och de lovade
att efterforska surrandets källa. Men nu hade
min Renault Megane lite mer bråttom till bilsjukhuset än så. På
väg in till en av säsongens första ishockeymatcher låter det plötsligt som
en metallsvarv hyrt in sig i andra hand i bilens hjulhus. Sekunder senare svänger jag in på en ledig parkeringsruta och hinner inte mer än att stanna
innan något av metall studsar mot den svarta asfalten. Alldeles ensam under
min bil ligger en illa tilltufsad metallplatta. Min suck hörs till Hjo
och jag försöker glömma allt som har med bil att göra och går på hockey.

Tidigt dagen efter sitter jag på en av olja bestänkt brits och får ta emot
beskedet att jag inte kan få något besked.
”Det ser väl inte så jättebra ut, kan bli dyrt. Men ring i eftermiddag” är
de enda ord jag får till tröst. Med sorg i hjärtat och ekonomisk beräknande
i huvudet tar jag bussen hem. Det är inte utan lätt anspänning som jag
lyfter luren senare på eftermiddagen.
”Tolv och fem kostar det”
Jag känner hur munnen blir torr och hur skjortkragen på en halv sekund tycks
ha krympt.
”Tolv och fem per sida då. Sen har du ju arbete på det. Ring om någon timme
så ska jag räkna på vad det blir totalt”

Skjortkragen letar sig in i halshuden. Med svett längs ryggen och en klump i
magen lägger jag på. 25 000 ska jag hosta upp. En minst sagt saftig summa.
Men inte mycket att göra åt. Bil behöver jag och nästan gråtfärdig någon
timme senare ringer jag verkstaden på nytt. Efter att herr mekaniker har
svamlat om dyra reservdelar hit och bökiga monteringar hit så säger han till
slut prislappen.
”4 421 kronor”
”Men jag trodde du sa tolv och fem per sida?” frågar jag i förvånat tonfall.
”Ja precis. Tolvhundrafemti per sida”, säger mannen på den mest klämkäcka
göteborgska jag hört. Skjortkragen känns plötsligt rymlig. Klumpen i magen är borta och trots att 4 421 kronor är pengar som skulle räcka till 8 842 tuggummin eller 206 öl känns det som en närmast
himmelsk och högst överkomlig summa. I alla fall jämfört med tidigare tankebanor. Med ett leende tackade jag högre makter att ännu ett missförstånd ägt rum.