Pressrummet. Ständigt återkommande detta pressrum. Sista gången nu. På ett tag.
Vid ett bord sitter fyra pubertala gymnasieelever i blåa tröjor. De sitter där med uppgift att informera. Tillhandahålla statistik och underlätta lite allmänt med telefonnummer till taxi och annat nödvändigt. I Peking fanns det blåtröjor. I deras ögon brann en eld. En iver att vara till lags, att hjälpa till. Om det kinesernas beteende var en ytterlighet så är kroaterna ytterligheten på andra sidan. Deras blick säger: Men din jobbiga jävel. Är du här nu igen?
Två sköna citat från blåtröjor. Båda har varit svar på frågor från radiosportens herr Kahl.
"No, sorry. We dont know. We are just information."
Kroaterna idkar internetsäkerhet. Kahl hade problem med uppkopplingen till datorn och det var den kroatiska brandväggen som förmodligen låg i vägen. Presschefen ringde på tekniker både en och två gånger. Lite pressad och lite stressad så kläcker han citatet.
"Yes. But next time your country will host the championchips."
Inte ska vi svenskar komma här och ställa krav. Vänta bara tills ni själva är arrangörer. Då ska ni se hur svårt det är. Era jävlar!
Läs även andra bloggares åsikter om Handbolls-VM, Kroatien, Handboll
2 kommentarer:
Det är inte utan att man instämmer i morfars klassiska "Stackars Nisse som inte får vara hemma i lugn och ro" Det du ser är en lektin i samhällskunskap. Många år av odemokratiska styres- och arbetsformer sätter spår. Vi kan i motljuset förstå vår egen fostran /den bästa av sådana?/ där minsta småbarn vet att samarbete och social turtagning är en evolutionär fördel.
Tack! Det här inlägget gjorde min dag!
Skicka en kommentar