Jag trivs bäst i öppna landskap

Det är öppet. Jag och vi är hej och tjena med de flesta. Man tar den man vill ha och han gör det man vill. Tänk om hela livet var så. Men de svenska handbollsknektarna är trevliga. Lättjobbade. Så är det inte överallt.
Var på spelarhotellet igår. Samkväm och allmänt prat stod på schemat. Släpade ut spelare i tur och ordning. När sydsvenskan hade avbrutit sin ockupation av Kim så fick även han förevigas med medelhavet som bakgrund.

Efteråt möter en kroatisk fotograf mig. Vi har småpratat lite under matcherna när vi haft lotten att sitta bredvid varandra.
"You are a very lucky man" säger han och tänder en cigg.
"A big star like that" kraftigt indrag av rök.
"So easy" utandning.
"Just take him out" ny indragning.
"Very good for you."
"Do you know what I´ll have to do to get one of the croatians stars to do that?"
Jag skakar på huvudet och hostar lite lätt i den dimma som belägrat min närhet.
"I would guess five blowjob, eight dinner and a big pray on my knees" han himlar med ögonen och jag känner mig rökfull. Fotokroaten dunkar mig ganska hårt i ryggen och fimpar sedan sin cigarett med aggressiva rörelser under sin sko.


Det röks för övrigt både här och där. Här till exempel. Var faktiskt lite kul att smyga runt och leka kamerakrypskytt.



Läs även andra bloggares åsikter om Ivano Balic, Handbolls-VM, Foto, Handboll