Jag stod lite nöjd utanför en obemannad hytt. Plexiglaset var skadat av repor och den gulsvarta loggan lyste lite vackert. Jag höll en nyckel i min hand. Tankarna snurrade en liten tvekan var född. Har jag allt? Den tänkta frågan besvarades med ett tänkt ja och en halv sekund senare dansar den lilla svarta nyckeln ner i metalluckan tillsammans med min tvekan.
Jag och den rosa krokodilen (han heter Kristoffer) tar sen en taxi. Mot ett hotell med sköna sängar. När jag provsovit ett ögonblick vill jag ringa ett samtal. Jag börjar leta. Letar i jeansen. Letar i jackan. Letar i väskan. Letar i täckbyxorna. Letar i jackan igen. Letar i väskan igen. Kopplar upp mig och ber bildredaktör David ringa mig. Av det fågelkvitter som signalerar inkommande samtal hörs inget. Jag letar lite uppgivet en sista gång och straffar mig sedan med en promenad i ett österrikiskt regn.
2 kommentarer:
Du får börja praktisera "den-och-den-och-den-och-den-dansen"*
*Samtidigt som man högt och taktfullt säger "den och den" så känner man på sina fickor så allt är med. Funkar lika bra i alpbyar som på ett dansgolv klockan 02:55.
Jag tyckte att jag gjorde precis så... Men icke. Under sätet låg den tydligen. Jag fick den av en butter Hertzanställd sjutton minuter innan mitt flyg lyfte. Det kändes gott.
Skicka en kommentar