Gårdagen gick bra. Det är roligare att jobba på mästerskap när det går bra än när det går dåligt. Slå på stora trumman det är sant. När lag och personer vinner är de gladare än när de förlorar. Slå på trumman igen. Inför gårdagens match viskade Carina på GP att hon vill göra förhand på fröken Kain som förvantades vakta Sveriges mål första matchen. Träningen före match kryper jag därför omkring bakom mål och sticker vid lämpliga tilfällen kameran under målets nät. Handbollar är förvisso ganska mjuka men att få en boll med skottkraft rakt i kameran eller huvudet känns föga intressant. Allra värst vore en boll som i ilfart träffar kameran som sen rekylerar in i ansiktet. Då blir det hård plast mot mjuk näsa och förmodligen kommer flera droppar blod i så fall färga det blågula golvet. Med denna baktanke gäller det att ha koll på skyttar och bollar jag vill som sagt inte skada mig i min jakt på bra bilder. Efter ett tag lider träningen mot sitt slut. Efter att ett skott gått i mål viker jag in kameran under nätet och lyckas utan att titta i sökaren få en bra bild när Gabriella sträcker sig efter bollen. Gott så och alla nöjda och glada.
Så blev det match. GP har träffat rätt. Förhandsflickan Gabriella är magiskt bra och vinner tillsammans med sitt lag oväntat mot de tyska tyskorna. Alla är glada och skriker glatt in i kameran efteråt. Jag själv känner mig lätt oneutral i min bevakning och kommer flera gånger under matchen på mig med att utbrista diverse hämmade jubel respektive ljudliga suckar.
Nu på morgonen har jag varit på träning. Det var lugnt och avslappnat och jag fick för första gången skriva in djurkull i bildinfon.
1 kommentar:
Ha ha djurkull, hade de det som uppvärming? Fantastiskt
Skicka en kommentar