Nu lämnar jag det dyra grannlandet och åker till det lite billigare grannlandet. Nej. Inte Finland. Danmark. Gröthalsens Mecka och slagfält för nästa kamp. Sitter på ett tåg med tre skrivande journalister och alla har trötthetstecknen ingraverade i ansiktena. De har börjat strunta i frisyrer och den korta tonen i svaren gör att jag förstår och håller mig lite till mig själv. De kanske börjar andas med magen när vi väl nått danskt grus.
Jag var ganska speedad jag själv i förmiddags. Fem olika beställningar på unika bilder. Ena gången allvarliga minen med en ensam person och nästa glada gänget med tummen upp. Det blandar och ger men är ändå förbannat kul. Nu är det lite uppehåll. Match först i övermorgon. Två dagar spelledigt. Det betyder dock inte att jag inte jobbar. Nej nej. Mellandagarna går i ett mycket högre tempo än matchdagarna. Då är alla tillgängliga och man måste "jobba" fram bilder inte bara bevaka skeendet. Det tar på krafterna. Inte så mycket fysiskt men hjärnan jobbar och de berömda flertaliga bollarna är alla i luften.
Dock märkte jag en grej igår. Vid slutsignal. Sverige gråter, kramas, springer och hoppar. Allt i glädje utspelas på det gula golvet. Jag själv är lugn. Glad men arbetande.
Strax går planet mot Danmark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar