Så var det så åter kväll. Jag är trött. Född naiv trodde jag att jag var inne i den rätta tidzonen. Så var det inte. Min telefon visade 04:54 sista gången jag slängde en blick på den. Det blev en tuff morgon. Men inte så hårt jobb tack och lov. Presskonferens i vanlig ordning. Kvällen spenderades på Nikons Welcom Party inne i centrala Daegu. Sushi, fri bar och ännu en fotoryggsäck. Bäst var nog den japanska Nikonhöjdaren som marinerad med åtta-nio öl i kroppen ändå imponerande med mjukhet i knän och armar och ett uppriktigt försök att få feedback.
SjukampsJessica
Damen här ovan är först ut av de svenska friidrottarna. Hon inviger spelen med sina marathonkompisar. Jag siktar på att kliva upp strax efter sex. Därför tänker jag läsa mig till sömns alldeles strax. En sak som slår mig varje gång jag är i Asien är mängden folk. Det är nyttigt att resa och se sådan här ställen. Massvis med folk. Bilarna slutar aldrig rulla. Världen är stor. Sverige är en prick. Nio miljoner är i vissa ljus väldigt många. I andra väldigt få. Med den spontana filosfiska vinken bjuder jag godnatt.
2 kommentarer:
Godnatt, fast här är det middagstid. Bokmärker och hänger på din blogg. Känns kul med lite bakom kulisserna.
Låter bra det här, sov gott /Ankan
Skicka en kommentar