En fyraårig bondpojk stegar in i en för honom gigantisk byggnad med 500 grisar. Då blev näsan pikig.
torsdag, december 08, 2011
Höghöjdens pojk
Kände mig lite hängig i går och därför fick jag inte ur mig något blogginlägg. Här kommer en kortare rapport från första försöket med remotekamera. Min nyfunna vän Daniel har bara tre tänder. Men å andra sidan har han en säkerhetsele och lokalkännedom i arenans övre skikt. Därför fick denne smale, vänliga och endast portugisktalande mannen bli min guide. Vig som en atlet svingade han sig upp över kommentatorshytterna. För enda uppgången till takrampen är via väggbalkar och en bods tak. Daniel såg nog min lite nervösa blick och erbjöd sig att bära den svettiga gringons kamera. Eftersom taket har en ovalform är första biten på rampen kanska brant. Men det är relativt säkert att gå om man bara håller sig i räcket och tänker på vart man sätter fötterna. Kablar, vajrar och annat smått och gott ligger annars lite varstans.
Efter dryga två minuters promenad står vi så strax ovanför den Japanska flaggan. Jag spänner fast säkerhets selens lina och monterar snabbt fast allt som det ska sitta. Bilden blev väl inte så jättebra men enligt uppgift använde Expressen bilden för att visa Sveriges taktik. Alltid något. I kväll ska jag jobba lite annorlunda. 70-200:at åker på och eventuellt blir det en annan vinkel.
Min följeslagare Daniel vid medmonteringe. Helt utan säkerhetslina. Han jobbar inte så...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Idag äter du innan du går upp där!
Så. Så slipper din mamma säga det...
Jag känner att jag behöver jobba en aning med min höjdskräck om jag någonsin ska ta mig upp över en plan och montera en kamera. hua.
Haha fy satan Nils, jag som tyckte det var läskigt när jag monterade min remote i taket i Kristianstad under handbolls-VM i våras. Det här ser inte säkert ut nånstans :D
Ha ha. Det gäller att ta det lite lugnt bara. Sen har jag min vän Daniel. Han är kung. Höjdrädsla är inte riktigt min grej så det går ganska bra. Men är inte så värst kaxig när jag spatserar runt där uppe. Om cirka halvtimmen kan jag plocka ner och undersöka dagens resultat. Återkommer.
Fy fan. Jag blir snurrig bara av att se bilderna.
Skicka en kommentar