En fyraårig bondpojk stegar in i en för honom gigantisk byggnad med 500 grisar. Då blev näsan pikig.
tisdag, maj 29, 2007
Plus och minus
Jo jo. Äldre igen då. Ett steg närmare 37. Jag fick en cykel (norrländskt uttal sykel) i present. Fick även en biljett till en konsert i orten Orsa i ett hus för folk. Huset hade ett konsitgt namn men stoltserade däremot med trådlöst öppet nätverk. Men det var inte det bästa. Musiken och sången utklassade både roliga namn och höghastighets internet. Blev kär i både en men främst en annan av de vackra sångfåglarna. Dock inte hon på bilderna. Hon är upptagen av en man/pojke/kille som jag inte träffat trots idoga försök. Plus att vi är alldeles för nära släkt...
Det var bra i alla fall. Ingo kan det dära. Jag blev så tagen att jag såg föreställningen två gånger.
När förställninar som denna är slut så är det vanligt att släkt och vänner ger enstaka blommor och ibland enklare buketter till de uppträdande. Detta hade jag glömt bort. Löst det dock smidigt genom att plocka en näve maskrosor som jag ackompanjerat med kramar delade ut till dem jag tyckte förtjänade det. Jag hävdade att det var tanken som räknades.
Planen: Tåg från Mora 12:32. Ankomst 17:11. Lagomt med tid innan IFK-GAIS. Snabb fotsfärd till Ullevi. Leverans.
Verkligheten. Tåg från Mora avgick 12:23 i samma sekund som jag och Annkalla parkerar bilen. Envisas dock med att vilja åka klockan 12:32 fram tills att jag får tiden 12:23 svart på vitt/orange/grått i form av en biljett. Bil i akutfart till Borlänge där tåget mellanlandar. Tåget hinns med. Jag får plats brevid en gubbe som halvvägs till GBG har smällt i sig 150 cl Marinella med alc % 14. Han, vi kan kalla honom Carl-Hugo, ger mig sedan både boktips, alkisodör, kläm på låret och en uppbrusning mot personalen när Carl-Hugo trodde att personalen genom högtalarna kallade oss passagerare för skräp. Sanningen var den att personalen bad alla passagerare att vänligen lägga sitt skräp i plastsäckar som personalen kom kånkandes på. C-H missuppfattade. Hur det kom sig vet jag inte men jag tror att den ovan nämda marinellan spelade en viss roll. Men C-H kompenserade sitt dråpliga missförstånd med att säga "Titt Ut!" till all uniformerad personal. C-H hade besökt sina "kompisar" i Örebro. Det hade varit fest. Kompisarna och C-H hade druckit "smuggel". C-H hade blivit vansinnigt "sjuk" av "smugglet". Men det ordnade hans "tjej" som skickade med honom 2 X 75 cl marinella.
Anlände 18:14.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Sången verkar häftig. Marinella smakar dock alltid illa.
/M
Snygg syrra. Lik dig. :)
Fy för att behöva sitta brevid nån på tåg:/
Haha,att han trodde att ni blev kallas "skräp" Heja C-H! Jag brukar ljuga i mina blogginlägg,hoppas du inte misstycker..önskar att du hade slängt upp byxorna!
Skicka en kommentar