Hon hade en mun som en anknäbb.
Hon pratade utan att lyssna.
Hon förstod inte mina skämt.
Hon klippte mig kort. Fast jag sa tvärtom. Anknäbbsjävel.
Jag hade lust att slänga en hårborste i golvet och kalla henne lampa med s. För en sekund ville jag mata henne med avklippt hår ingnott med yes.
Men jag är snäll. Hår växer ut igen. Yes är dyrt och hon har fortfarande en mun som en anka. Det är straff nog.
I övrigt är allt färdigt. Förhandlat, skrivet och kortat.
Undrar ibland vad som hände med familjen Abdirashi.
2 kommentarer:
gott att läsa...
vem ar ankan? frk rosing?
Skicka en kommentar