Årets Cykel

Jag sitter i en stuga i fjällen. Igår åkte jag över 90 mil i bil. Årets bild har korades med bland andra mig som vittne. Den käre Magnus kom, såg och segrade och hans prisskåp hemma i Stockholm skall enligt min prognos se ut som terrakottaarmen. Måste vara tungt att bära hem allt detta brons. Men det arbetet tar han nog gärna.

Några timmar efter prisutdelningen av årets bild så tog årets fest vid. SSÖB hade varit stolta över vårt beteende. När jag tillsammans med bland annat en DN-chef spatserade hemåt var klockan mer morgon än natt. Dock fick jag vänta på att få sova i sängen ytterligare en tid. Kvällens nyckelansvarige, vi kan kalla honom S, hade nämligen lyckats med en hel del. Här kommer ett kortare CV efter herr S gårdag.
Nyckelansvarige S har till att börja med gått vilse i Vadstena. Vid samtal via telefon beskriver han sin position följande. ”Jag står här på en gata. Gatan går emellan två hus. Det ena är rött.” Beskrivningen är både målande och informativ men i dagens ljus totalt värdelös.

Efter att under okänd tid ha irrat runt hittade han en cykel. Cykeln stod där prydligt parkerad och mycket inbjudande. Herr S upplevde plötsligt ett starkt behov av att få cykla. Det ska nämnas att detta inte var en cykel som vilken som helst. Nej nej. Cykeln hade inte bara pedaler, pakethållare, kedja och allt annat som hör en cykel till. Detta exemplar var även utrustat med en liten kärra med en försvarlig mängs post som bagage.
Någon nyttjar detta fordon i sitt yrke. Det står klart. Men helt utan moral är dock inte herr S. Han utropar därför en förfrågan om lån. Denna förfrågan ropas upp i den trappuppgång där brevbäraren/tidningsbudet antagningsvis arbetar. När endast tystnad möter herr S tolkar han det som ett ja.
Således har cykel och kärra plus post/tidningar lånats. Tanken är tydlig men också lite grumlig.
Cykla runt lite på måfå för att på så sätt få en klarare översikt av den lokala geografin och med detta som nyvunnen kunskap kunna orientera sig tillbaka till hotellet där väntande kollega sover på en soffa med kavajen som täcke.
Dock går något snett. Eller snarare går det i cirklar. För när herr S pedalat runt i denna klosterort så kommer han plötsligt in på en gata han känner igen. Vid en bekant trappuppgång står ett fruset och småilsket tidningsbud. Hon har kört händerna i sidorna och har även en manlig kollega med sig. Herr S inser sitt misstag och försöker lite inställsamt påvisa det faktum att han faktiskt frågade om lov. Att han frågade ställdes till en tom trappuppgång nämner han väldigt, väldigt tyst. Cykelkapningen får på detta sätt ett någorlunda lyckligt slut. Herr S vill kompensera den rättmätiga cykelägaren genom att bjuda på kaffe. Detta går dock om intet eftersom inget utskänkningsställe för kaffe finns att tillgå. Trots det underliggande agget den något försenade tidningsutdelerskan måste ha känt så ger hon herr S väganviselser och det ter sig som så att herr Ss cykelrov utförts inte mer än ett hundra meter från stället där vi tagit nattlogi.

När herr S kliver in i receptionen upptäcker han mig. Sovandes på en soffa med nyinköpt kavaj som täcke. Nästa år blir herr S inte nyckelansvarig. Det kommer min rygg att lägga in sitt veto mot.

Läs även andra bloggares åsikter om Årets Bild, cykel