Ge mig ett tak att skotta.
Ge mig snö i drivor.
Ge mig en promenad med en vän som kan skratta så det kittlas i hela kroppen trots sviktande arbetsmarknad och tragisk hunddöd.
Ge mig ett gnistrande sparkföre i krångenbacken.
Ge mig skorpor och suckar på rätt ställen.
Det låter lite. Men jag fodrar faktiskt inte mycket mer.
Läs även andra bloggares åsikter om Små, Simpla, Ting
1 kommentar:
lät lite vemodigt, hoppas du är på bättre hurmör numera.
Skicka en kommentar