Hur gick det till?

Hur fick du ditt jobb?
Frågan kommer ibland. Mitt jobb beskrivs som en dröm och ja. För alla relativt obundna sportintresserade fotografer så är det så nära man kan komma. Det är lärorikt, intressant och förbannat kul. Inte jämt men vem har sagt att livet ska vara ett kul kalas hela tiden. Dock kan jag då förvånas lite. Om jag nu inte var den jag var utan en lite yngre sportintresserad fotograf som ville jobba med det han med det lockiga håret gjorde vad skulle jag då göra? Jag vet svaret men skriver det inte här. Sanning är dock att jag under fyra år inte fått ett samtal, inte ett mail, inte ett handskrivet brev där någon ung, hungrig arbetsmyra velat visa framfötterna. Gett en vink om att det här finns en person som är beredd att underkasta sig arbetet för att bli bra. Bli bäst. Ännu ingen.

Ikväll väntar Scandinavium. Först ska jag bara göra lite arkiv och äta pasta med Björn.