Mina sämsta bilder

Idag var det alpindag igen. Denna gång ställde jag mig i första branten tillsammans med min schweiziska vän Alessandro från Keystone. När föråkarna kommer märker jag att jag kan med lite rörelse fota tre portar. En liten bonus. En eller högst två brukar vara mer vanligt. Efter att ha konstaterat fakta mös jag lite för mig själv och tog sen en värmande kopp te som en skidande funktionär med termos på ryggen bjöd på.

Viktigt inom sportfoto och speciellt alpinfoto är koncentration. Om man tappar koncentrationen under fel ögonblick kan det bli mycket ödesdigert. Alpint går fort. Till exempel står jag och glor i sökaren. Jag inväntar åkaren som inom sekunder ska komma neddundrandes mot port ett. Jag känner att jag har lite dåligt stöd med höger fot. För att kunna fota alla tre portar behöver jag göra en liten rörelse. För att kunna göra den rörelsen står jag fel. Jag flyttar foten och i samma ögonblick kommer Ivica Kostelic farandes som en stövare på upptag. Den lilla koncentrationsstörningen gör att jag helt bommar port ett har grym oskärpa port två och tre. Tur att varken kroaten eller någon annan vann. Dimman gjorde istället att tävlingen blåstes av efter första åket. Tänk vad en liten rörelse kan ställa till med.

Jag lyckade okej att få lite bra bilder. Men sådan har alla sätt. Här kommer istället mina tre sämsta bilder från idag.

En typisk kolla skärpa och ljus-bild. Hade jag inte raderat eftersom hade jag kanske haft 50 sådana här bilder.


Bode Millers avsågat och med skärpa på snön.


Till sist Matts Olsson med rörig bakgrund och skärpan i luften mellan ansiktet och porten.