Remåt

Mina ben skakar. Innan jag förklarar varför ska jag bara förvarna att nu blir det fotonörderi. Jag har varit och klättrat. Gått på ett nät av metall ovanför ett gult golv i plast. Ikväll möter Sverige grannlandet Norge i damernas handboll. Jag har plockat med mig Pocket Wizards och allt annat man behöver för att kunna montera fjärrstyrda kameror i taket. I Larvik gick det inte att göra utan hjälp av en skylift. Här i gamla OS-arenan i Lillehammer finns möjligheterna. Ni kanske minns bilden på en straff som senare blev ett frimärke. Den är tagen här. Bara ett par meter ifrån den balk där min kamera nu är monterad. Att på gånska modiga meters höjd böja sig och kolla skärpa är lite påfrestande. Fysiskt men allra mest psysiskt. Jag brukar inte ha problem med höjder men när jag promenerade stålnätet fram så var det inte utan att tankarna då och då ägnades åt det naturfenomen som kallas tyngdlagen.



I den röda fyrkanten sitter min kamera. Den röda linjen promenerade jag på skakiga ben. Nu efter dryga halvtimmen och två koppar kaffe börjar pulsen likna normal.