Bakom bilden

Loppet var kört och Petter hade vunnit. Nu skulle han tacka publiken. Många av fotograferna har inte riktigt förstått vad som är på gång. Många är på väg tillbaka till presscentret för att skicka bilder från medaljutdelningen. När Petter börjar jogga mot läktaren så vet hetsen inga gränser. Det knuffas, det trängs, det tramps på tår och det skriks. Djungeln har en lag och nu gäller den. Norrmännen är framfusigast tätt följt av tyskarna. Jag följer spektaklet lite på avstånd. Jag hade fördelen av att få några rena skott redan innan fotografhögen blev allt för talrik. Så jag jobbar i små växelvisa attacker. Tack vare min ringa längd lyckas jag då och dåvika in mig under armar och ben.

Så kommer återigen en lucka. Jag avancerar. Tar position. Håller kameran lite underifrån utan att titta i sökaren. Petter fattar tycke för den svarta maskinen han har nedanför sitt bröst. Han fattar sin guldmedlaj och leker sen arga/glada-leken i en kort sekund och återgår sen till att mata den flock som omringat honom. Jag lyckades i alla fall få en bild som ingen annan har. Det känns gott.