Dagen som började så fint med nominering och kallbad slutade inte lika bra. Sverige förlorade mot Tyskland och och jag gick in i förkylningsväggen. Vet inte riktigt när jag sist var sjuk så det kanske var dags. Igår bytte vi stad. Större, mer betong och allt är dyrare här i Belgrad. Hotellet är ett gigantiskt betong och glaskomplex som den gamle Tito hade varit stolt över. Den drygt tjugo mil långa minibussfärden till Belgrad var inte det roligaste jag varit med om. PeTTer hade ordnat det som så att både minibuss och chaufför stod och väntade utanför vårt hotell runt nio på morgonen. Problemet var bara att vår högt skrattande chaufför kvällen innan hade bilat de dryga trettio milen från Novi Sad och efter detta suttit och rökt under fläkten hos sin kusin i Nis. Så vi hade inte käkat motorväg i mer än trettio minuter innan ögonlocken på mannen, vars liv vi lagt i hans händer, började klippa med lite för korta mellanrum. När han nickat till tre gånger kände jag mig tvungen att fråga om han var trött. Tyvärr missförstod han mig. Han trodde i stället att jag tyckte han körde långsamt. Så istället för att pigga på sig mumlade han något om vatten på vägen och gasade sedan upp den rostiga mitsubishin i 150 blås så att hela kupén skakade. Men han hittade efter ett tag en bättre hastighet och jag och SR:s utsände Per Kahl gjorde vårt yttersta för att hålla ett så uppiggande samtal med vår rattansvarige som möjligt var. Efter nästan tre timmar var vi framme. Vakna och belåtna. Chaffisen vinkade av och jag hoppas verkligen han höll sig vaken på egen hand hem till Novi Sad.
Vill även passa på att tacka för alla kommentarer här i bloggen, på facebook och via sms. Det känns kul att så många skickar sina hälsningar. En sak som jag twittrade lite förstrött om igår var frågeställningen, förutom den ständiga kvinnobristen, var norrlandstidningarna tagit vägen. Lokala tidningar i norr om Stockholm lyser åter igen med sin frånvaro. Synd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar