Det där med rakning

Jag har åtgärdat min fetmaskräck och börjat att betala 400 spänn i månaden för att få komma till en lokal som har vikter, maskiner och drycker som personalen tillblandar med en stavmixer. Jag tycker de är lite fjantigt med folk som med överdriven entusiasm berättar om sitt nyvunna gymintresse. Så därför inflikar jag här lite snyggt att jag kör på gym sen i slutet av maj genom att nedklottra en anekdot som hände imorse. PÅ gymmet. Eller snarare i den manliga duschavdelningen. Eftersom jag är av den uppfattningen (som nämns ovan) att det gärna blir lite väl insnöad och fjantig jargong när killar pratar gym och träning så skiter jag i att delge följande information: Vilka muskelgrupper som tränades. Hur jobbigt det var. Hur många rep som kördes i varje set. Hur många set det kördes i varje rep. Hur vikten stegrades och sedan sänktes från set 1 till set 8. Vilka skor jag hade. Vilka handskar med ett perfekt grip (grepp) som bars. Hur musklerna stretchades. Hur svetten lackade. Vilken proteindryck som inmundigades efteråt. Allt sånt skiter jag i. Förmodligen alla andra också.

Vi hoppar till desserten (läs duschen).
Många personer passar på att raka sig efter att diverse köttdelar i kroppen har fått sig en omgång. Det kan ju förstås. Man stegar ut på Odinsgatan. Nyduschad, med lagom ömma muskler och en len haka. Förmodligen en ganska skön känsla. Inge fel i de. Ingen lyfter därför på ögonbrynet om någon tar med sig rakutrustning till duschen. Visst kan det verka aningen omständligt att raka sig i strilande vatten, men jag är inte den som är den att springa runt och förbjuda människor att raka sig precis vart dom vill. Alltså om dom vill stå framför spegeln, på en stege eller i duschen så är det så att säga fetokej med mig. Det är fritt fram. Vi är ju trots allt en demokrati och folk får ju göra lite som man vill så länge man inte ger någon annan eksem eller annat obehag utan att andra part har gett sitt godkännande till detta.
Men i morse tycker jag nog att frihetens rakningsvingar flög lite vilse. Eller åtminstone lite snett. För när jag i godan ro låter varmt vatten skölja bort svett och hudavlagringar så tittar jag rent spontant på mannen mittemot. Han rakar sig. I duschen. Han rakar inte benen. Han rakar inte armhålorna. Han rakar inte bröstet. Och han rakar fan inte ansiktet. Nä nä nä. Det är pungen och områden där omkring som får sig en gilette mach 3 omgång. Mannen i fråga har tagit det rediga snabelgreppet. Någon beskrivning eller skiss över hur det går till behövs knappast. Han står där och låter hyveln jobba. Frenesi. Korta snabba drag. Inte ett dugg skylande, han står inte ens vänd mot väggen. Jag tar den tvål som gymmet bistår med och gnider in mig. Jag får tvål i ögonen, det är ingen tillfällighet. Jag gör det med flit. När jag är sköljd och klar och den dimmiga blicken som lätt blir när man blandar iris och tvål har lagt sig så är ävem mannen klar. Eller klar och klar. Pungen är len och fin som ett moget äpple men nu är det armhålorna att få sig en omgång för att i slutändan bli djupa lena dalar utan tillstymmelse till behåring.
Jag tar min handduk. Väger mig och märker att jag har stått förvånansvärt still på samma siffra väldigt länge. Det känns inte så. Sen går jag till jobbet.

Ursäkta tystnaden,, jag sitter på pass

Måndag klockan 07:05. Jaktens första. Fälld av min passgranne Christer runt tjugo i sju.



Trötta älgdragere drar ner en fjoling som Anders sköt på "sten".


Första jaktdans resultat. Tre fjolingar. Christer x 2 och Aaaanders en.


Tisdagens första älg gick i backen 06:10. Efter knappt tjoget minuter.


Anders andra älg för i år. En stor tjur. Slaktvikt ungefär 240 kilo.



Det kan vara tungt att dra en älg över ett hygge som markberedaren har gått hårt åt.


Prisa Gud! Här kommer fyrhjulingen! Hultin har grejer han.


Trött NickelKickel tar igen sig. Bilden är ej tagen på pass utan i kantarellskogen på eftermiddagen.


Tisdagens kantarellskörd. 30 gula och närmare kilot tratt. Gott att ha i såsen.


Dom som bestämmer hade gett oss fyra stora djur i tilldelning. Efter ett kortare möte fick vi en extra. Har man sett tretton älgar på två dar så är det sannerligen ett tecken på god älgstam. Detta är fredagens byte. Knappt Fyrtio minuter efter att vi gått ut dunsade han i backen efter att Christer för tredje gången denna vecka avfyrat sin 30-06. En nöjd, spansktalande jaktledare klär i grönt.

Paketerad och klar. Nio taggar men en slaktvikt på uppskattningsvis 280-290 kilo. The Boss, Skrutt och älgdräparChrister är nöjda.

Joråsåatte

5307 kr. Eller 10614 tuggummin. 126 öl på Skål.
Så saftig var min teleräkning mellan den 20:e juli och 20:e augusti. Tur att jag inte betalar den själv...
Ska ringa och bikta mig imorgon. Data och GPRS är tydligen den största penningaslukaren. Speciellt utomlands...

Sensmoral. Använd inte mobilen som modem i Spanien/England/Belgien/Ungern.

Bästa meningsväxlingen för nu. På en tunnelbana.

Kille "Jo, men du vet min polare Bilbo"
Tjej "Bilbo? Heter han Bilbo?"
K Ja
T Määähm, vad konstigt
K MMM jag vet. Hans föräldrar döpte sina barn efter historiska personer typ, eller folk från bibeln.
T Jaha. Jo jag känner igen Bilbo
K Jo jag med. Han var ju typ kung eller nåt
T Jaha
K Hans andra bror heter Josef.

Linser och Lotta

Jag har börjat med linser. Sådana man har i ögena. Inte sådana man pular ner i soppor och grytor för att kompensera näringsbristen som ofta blir resultatet av att man tycker att djur är för söta för att ätas upp. Linser som har sitt hus i två runda plastskålar med lock märkta H och V. Det får inte blandas med locken. Vänster lins måste vara på vänster öga och höger måste? Ja just det. På höger öga. Om förväxling sker så bryter mina ögon lika mycket som drottning Silvia. Åt fel håll. Det är ganska bekvämt. Med linser.

Igår började min fyradagsledighet. Torsdag, fredag, lördag, söndag och halva måndag. Ska bli skönt. Den första lediga dagen, igår, började 08:09 med ett telefonsamtal. Det var världens bästa redigerare (och legitimerad bowlinginstruktör "Men duöuöuöu, duöuöu kollar ju inte påa linjerna jö") som inte hade bilder att jobba med som han uttryckte det. Jag klev upp. Lagom vaken och lagom pigg efter afterwork hemma hos Glenn, eller om de var Ken. Äh skit i vad han heter. Han är i alla fall från Australien och tycker om MackanMedia bättre än mig. Men men. Slängde iväg Lottabilder med hast men dock ej utan noggrannhet. Bilder på en sådan räv (på engelska fox) kan det inte slarvas med. Plåtningen ägde rum strax innan Sverige spelade mot USA på ullevi. I min iver att bli ihågkommen, eller om det var strävan efter bra bilder, språngade jag över räcket på Kungsportsbron och såg för några sekunder ut som en fotograf med lätt suecida tankar. I språnget över till andra sidan (andra sidan räcket, inte "andra sidan" typ när man dör) hojtade MM till. Ungefär, ÅÅååhhoooo aktaförsiktig mummel mummel. Människan har reflexer. Inte lika snabba som våra vänner katterna men ändå märkbara reflexer. Kroppen gör saker av sig själv i tron att det är det rätta och bästa. Denna gången regerade min kropp på ett sätt som kanske inte var helt fel men heller inte helt rätt. När MM likt ett flyglarm förvarnar mig om fara reagerar min reflexer instinktivt. Trots att jag känner att skuttet (fjantigt ord) är helt under kontroll så hugger min högra hand, vid tiden för MM:s läte, tag i räcket. Handen greppar dock räcket på fel sida. Istället för att greppa på den sida jag ska till så strävar kroppen bakåt och hugger räcket på sidan jag kom ifrån. Följden blir att kroppen stannar upp mitt i svingen över stenhindret. För en hundradel ligger min kropp snirklad likt en snickarglädje över det hårda stenräcket. Hundradelen efter kommer tyngdkraften på att den har ett arbeta att sköta och börjar således dra mig mot jordens mitt. Resultat. Den centrala uppsättningen revben på min högra sida får närkontakt med stenräcket. Hade jag varit hopphäst hade jag fått fyra fel. Hade jag varit Staffan Strand hade allt varit som vanligt. Stenräcket är inte taggigt. Det är inte spetsigt. Det är slätt. Slipad sten. Men sten är som bekant hårt. Ekvationen kan alla räkna ut. Det gör ont. Det är dock inte ett rent motlägg. Jag snarare glider snett neråt, utåt. Utåt om man befinner sig på utsidan av ett räcke på en bro är vatten. I just detta fall ett vatten och en padda (en båt) halvfull med turister. Det går dock bra. Måhända är mina reflexer inte kattmässiga. Men klättringen upp och ner från en gul Hagedorn självlastarvagn har, förutom ett ärr över vänstra ögonbrynet, gett mig en ganska bra balans. Hur nära jag egentligen var en dubbel mollbergare utan pik kommer jag aldrig erkänna. Hade balansen inte tränats upp med barndomens hölass så vet jag inte hur det slutat. Kanske på en durk med benpipor spretande i konstiga vinklar omgärdad av japaner, japaner, japaner och en och annan tysk. Men det går bra. MM och Lotta glor med chockögon och aningen högre puls än sekunderna innan. Känslan av smärta ignoreras och jagharstenkollminen kopplas på. Lotta ler. MM skakar på huvudet. Lättade båda två. Efter en kortare session med kamera hoppar jag tillbaka. Helt utan missöden. Förmodligen för att MM hade vett nog att vara tyst. Lotta ger mig en hjälpande hand. Det tolkar jag som medmänsklighet. Hon skall därför inte jämföras med en lång kille som börjar på Z och erbjuder flanörer på avenyn att byta ut korven i brödet mot en kroppsdel.

Snart är jag i Stockholm. Emmet ska åka till Afrika.



Minne och kanske ett partytrick som håller i alla fall denna helg.

b

Logg från gårdagen

09:00 Radio/TVhuset, Navid Modiri. Blev helt okej. Publicering punktSE.
14:00 En tant som heter Carola. Snabbt avverkat och inte speciellt bra. Publicering punktSE.
15:00 Varannat tåg till Kungsbacka är inställt. Snabbjobb med ett bild på ett tåg och oskarpa människor som går. Publicerat PunktSE.
16:00 Presskonferens landslaget. Fixar en snygg bild på herr Lager, publicering Aftonbladet (AB), tar en kaffe den publiceras inte utan dricks på plats.
16:20 Porträtt Landslaget, Concha, Djuric och Wiland, för SVFF.
19:00 Träning landslaget. Zlatan saknas (svårt att plåta) Kennedy publiceras punktSE och AB, Chippen, Kim och Mellberg publiceras i AB.
20:00 Superettan ÖIS-Mjällby, f.d. div. 5 spelare gör två mål och ordnar en straff. Publicerat GP, AB, och punkSE.
2100 konsert Liseberg. Publicering punktSE.

Så slår man ihjäl en augustidag. Sen avböjde jag malt, humle, jäst och vatten mortlat och serverat i ett glas på SKÅL (föga förvånande att det blev just SKÅL). Istället hyrde jag en film. Kill your darlings. Totalt värdelös. Snabbspolade igenom sista halvtimmen.

Nu? Mat.

Gömda

Jag lyssnar på cdbok. Gömda. Gripande. Men jag blir lite lätt irriterad mellan varven. Jo jag vet. Lätt för mig att sitta här och vara klok.

Näe. Imorgon ska jag ställa krav. Detta håller inte. Lite över tjugo dagar i sträck. Huga.

MM hade fest. Trevligare tillställning får man leta efter. Och nu vet man ju vad jag går för.

Har spenderat dagen med att vara trött. De spanska nattklubbarna stänger ju inte i kristlig tid direkt. Flyger Valencia-Bryssel-Göteborg. Tre boråsare hade samma rutt. I Valencia drack dom öl. På planet till Bryssel drack de sprit (och pratade om att slicka bäver). I Bryssel drack dom vin. Nu på planet dricker de whiskey. För att använda ett av KaptenKlännings bevingade uttryck så är de tämligen berusade nu. Planet skakade ganska mycket precis efter vi lyft. Boråsgänget sträckte händerna i luften och lät som tonårstjejer på Liseberg. Flickan i raden framför grät. Själv borrade jag in mig i Åsa Larsson. Bildligt.

Myten om Spanien som sprack var den att restaurangerna alltid har öppet. Igår fick det tröstätas baguette istället för mat. Att det gjordes i sällskap med Elfsborgs sponsorer vägde inte upp nämnvärt.

Hängde ihop med den TT-utsända barnboksförfattare som har en genpool från Ångermanlands inland. Vi hade kul. Samma våglängd. Vi bevittnade en barnaga. Förkastade belgarnas syn på barnuppfostran. Sånt bygger band. Vi mot dem. Ädla arier mot pommesinventande barnmisshandlare.
Men sen fick barnboksförfattaren köpa taxfreesprit. Stridsyxan jordfästes och allt blev bra igen. Den blonda pojken med huvudvärk glömdes bort.

Nu önskar Boråsarna sig kaffe och ovan nämnda bäver. Påstådd manlighet när den är som sämst. Mor och far till den gråtande flickan ryggar till vid deras ordval. Flickan snyftar igen. Åsa är nästan utläst. Måtte detta plan landa snart. Och måtte jag slippa Boråsarna på flygbussen.






Tjena Manuel! Ska du med ner på stranden och lira lite tamburin?
Det kan du fethaja. Plocka fram handklaveret så drar vi!

Stena honom.

Stena honom! Taxichauffören. Gräv en grop. Begrav honom till midjan. Kasta lite grus. Stenar undanbedes. Vi är ju inga odjur.
Upprinnelsen till ilskan är ganska enkel. Resan kostade 20 euro (för övrigt skitdyrt men det är det tydligen i Frankrike). Jag gav honom 50 euro. Han gav mig vad jag trodde var 30 euro. Men, visade det sig senare när jag skulle betala mat, var en fullt korrekt tioeurare och en tjuga av en helt annan valuta från nåt land med arabisk skrift, dock i samma färg som den riktiga tjuggan. Har ännu inte lokaliserat vilket. Men kan ju lova att den är värd bra mycket mindre än 20 euro. Men är man alltid naiv och snäll och säger "Merci" så fort nån tittar på en och är för artig för artig för att kontrollräkna växel så får man väl skylla sig själv.

I tretton timmar har jag funderat på hämnd. Tid på tåg är bra för att smida stenkastarplaner. Funderat på att blåsa tillbaka tjugan till nån taxichaffis i spanien. Men kom på att det är lite småsint av mig att försöka åderlåta de spanska chaufförerna för de franskas synder. Dom gillar säkert inte varandra ens.

Min telefon ringde på tåget. Det var Stig. Jag kvävde en impuls att säga "Stig kom". Han undrar om jag ska jaga i år. Jag sa ja.
S <span style="font-style:italic;">Är du hemma på tisdag?
N Näe. Jag är i Spanien.
S Klarar du språket då? Eller behöver du en lektion?
Nu chockar min jaktledare tillika svinfarmare mig. Han börjar dra fraser på spanska. Jag tycker det är kul. Sen säger vi hej då.

Rosa (färgen inte sportchefen eller konamnet)

Frankrike. Har snurrat runt här i snart tre hela dar. En bilresa från Lyon hämtat från helvetet som inkluderade närmare 150 minuters stillastående. Huga. Sovstopp i Montpellier sedan fortsatt körning ner till den rosa staden Toulouse. Fast den är inte rosa. Mer orange.
Kom till träningen och blev mycket vänligt mottagen. Nära spelare och avslappnat. Långt från engelska pressnazister och stängsel. Att kindpussa en kvinnlig journalist är självklart… Stort.

Jon och Johan var båda mycket trevliga och ställde upp fint. Lyckades värva hotelldirektören som medhjälpare till fotosessionen. Behövde bara nämna en viss lång, bollskicklig svensk med samma hårtyp som jag för att mr Hotell himself skulle engagera både vaktmästare och hantverkare för att nå vårt mål. Målet således var hotellets tak med utsikt över Place du Capitole. Johan eskorterades upp för en stege, genom ett fläktrum, över en ventilationstrumma, ut på ett tak och upp på en terrass. Torget sken rosa bakom honom och jag konstaterade att Alingsås minsann fostrar goda människor. Alltså snälla inte smakligt goda. Hotellpresidenten belönade senare reportageparet med frukt i stora lass uppkört på rummet.

Myterna om Frankrike har kommit lite på sne. Det omtalade hatet gentemot det engelska språket har jag inte märkt så mycket av.

Under rubriken övrig information.
Bläckfisk smakar skit.
Bayard har tydligen inte den direkta kopplingen till hästar i Frankrike som den har i Sverige.

Nu vankas snart svenskkampen i den franska ligan. Kim vs Elmander. Ska bli kul att se.
Imorgon ska jag infinna mig på ett tåg som förhoppningsvis skall ta mig till Valencia. I tretton timmar ska jag fundera på om det finns något som egentligen är riktigt runt. Alltså helt runt. Matematiskt runt. Inte bara till synes runt.

Buisness i Angered

Snabba Cash. Mjau!
Hade lite JWkänsla igår. Hade 6000 spänn i femhundringar. Välvikta sedlar. Dom vägde skönt i fickan inlindade som ett litet kålhuvud av mammon. Jag hade lösa jeans och sneakers. Gangsta. En egen gorilla som enligt anvisningarna inte fick prata utan skulle bara luta sig mot bilen och se tuff ut. Gangsta.
Vi åkte till förorten. Glöm inte rattkryckan! uppmanade en skylt när den sänkta blåa pärlan sneddade in på parkeringen. Parkerade enligt anvisning brevid en rostig opel. Inte så gangsta.
The T kom ner. Med en påse. Försökte hälsa på gorillaMM. Han blängde på asfalt. Gangsta. The T blev osäker och flackade med blicken. 1-0.
Jag tittade på varupaketet. Såg ok ut. Ville checka. Följde The T upp. 6:e våningen. Skrev sms i hissen till gorillaMM. "Är jag inte ute om 10. Då har jag hugg" Klev in i en cigarettinpyrd lägenhet. Testade grejerna. Verkade ok. Rätt styrka och rätt våglängd. Diskuterade pris. 1800. Bara femhundringar. Gick till turken på hörnet och spräckte en femhunka. Gick in i trappuppgång. Byte. Affär klar.
Tillbaka i bilen. Pusta ut. Gav gorillaMM en trisslott. Hans arvode. Gangsta.
Kom hem. Simulerade. "Stig kom" "Skrutt kom" "Andreas kom" "Kom och hjälp mig att ta ur"

Karl XII

Debrecen, Ungern, Europa. Näst största staden i Ungern. 200 000 invånare. Lite sliten på ytan men inget skräp på gatorna eller i dikena. Det gör mycket. Att det är rent. 4000 spänn är medelinkomsten. Dom som plockar skräp på gatorna tjänar kanske en fjärdedel av de. I Sverige är medelinkomsten 23000 har jag läst nån stans. '

Jag har sällskap. Av en mycket trevlig man. Orkar inte hitta på nåt fyndigt namn. Vi kallar honom H. Han har gamla strumpor den kära H. Uppdragan likt tennisspelare har strumporna uppdragna för att visa sin sponsors logga. Skillnaden är att H inte har nån sponsor. Han har heller inte tennissockor utan beiga gubbsockar. Jag skiter i det. H är en go människa. Vi pratade om resmål i Nya Zeeland. Han hade varit och hade järnkoll på de flesta ställena. Coolt.

Det hyrdes bil på flygplatsen i Budapest. För övrigt är Budapest från början tre städer i två olika länder. Buda och Pest och Óbuda. Åtskilda av floden Donau. Men nån gång runt 1873 bestämdes att från och med nu så skulle det sammanslås. Buda, Pest och Óbuda slogs ihop. Resultatet av denna skedliggning blev Budapest. Óbuda ansågs ha för många mobbare i sin stad och togs med på nåder med villkoret att Buda och Pest fick dela på namnet och att Óbuda skulle sitta snällt och inte gnälla.
Vi hyrde i alla fall bil. En liten japansk bil som stod parkerad på ett aningen underligt sätt. Centrallåset funkade inte heller. Men efter många minuter och helt missat dragläge så rullade vi. Ungern är platt.

Ikväll är matchen. Elfsborg ska sparka boll. Vi hoppas på ädel viktoria.

Igår promenerade jag solo på väg hem. Hotellet ligger bakom en park vid ett stort museum. Det satt ett äldre par (52-61) och språkade. Jag hör hur de samtalar. När jag i min sköra ungdomliga gestalt passerar dem pekar mannen i sällskapet på mig mitt i sin mennig. "Bla bla bla bla normale sexualitete" Han betonar normale sexualitete och pekar do rytmiskt med sitt ådriga finger på mig. Normale sexualitete... så det är det jag går runt och utstrålar. Bra, då vet jag.

Karl den XII ska tydligen ha ett minnesmärke i staden. På sin ritt på väg hemåt stannade han tydligen här. Dock inge länge. Han hade ju sadelväskorna fulla av dolmar gjorda av kål som han skulle hem och muta dalkarlarna med. Vi ska försöka hitta minnesmärket senare idag.

Nu ska sidor i Snabba cash avverkas. Förbannat bra. Stiegklass.

Tänka sig att Annika Dopping har ett eget kontrollrum bredvid Debercens omklädningsrum.

Har även börjat använda eldräven som webbläsare. Bra för nu kan jag göra bokstäverna tjocka eller fulla.

Jag har en kompis

En kompis som fyller år i samma månad som mig. Det var han som började säga kompis. Om mig. Att jag var hans kompis. Trots att alla min andra kompisar var sjuttio år yngre än mig. Det sket min nya kompis i. Att jag var yngre. Istället tog han fram en soda streamer och lärde en ung pojke (jag gissar fyra år) om vattnets kretslopp. Mycket metodiskt och pedagogiskt drog han vattnets bana med lokala anknytningar. Kvarnbäcken ut i ån. Vidare till stan, ut i havet, med solens hjälp upp i himmelen för att sen regna ner över skogen sen tillbaka till kvarnbäcken. Ett mycket smart grepp av inlärning till en pojke vars värld inte sträckte sig mycket längre än till affärn. Så där satt vi. Som två små farbröder. Vi tyckte att maskrosorna var finast för dom såg ut som solen. Min kompis och jag. Soda Streamer och somrig idyll.

Nu är klockan mycket. Eller mycket för att var kvar på jobbet. MackanMedia envisas med inviter om malt, humle, jäst och vatten serverat i ett glas. Men jag sitter här. Ensam på ett kontor som har semester. Jobbar inte. Sitter och kopierar svartvitt på min kompis. Bara för att jag vill.
Sen ska jag traska ett helt kvarter bort. Ta hissen, som har en sån dära fjantig gallerinnerdörr, upp till femte våningen. Där bor jag nu. Nära och bra. Men väggarna ser ut som ett

Kombinering

Kombinera. Kök och kontor. Ingen höjdare. Att ha hyllor och ett skrivbord i köket är ingen höjdare. Snarare en träbens sidospark. Min ny värd, som äter LuktenHans med smör i jämförelse i både trevlighet och hjälpsamhet, uttalar sitt svenska namn på franskt vis och har inget öga för vare sig inredning eller planering. Bara en sån sak som att behöva bära maten ut till vardagsrummet.
Jag äter på kontoret. Eller om det nu är köket. Eller tvärtom. Eller just så.

Kviger är ett ord som ligger bra i munnen. Alltså en ko som ännu inte ploppat ur sig nån avkomma. Och jo den gramatiskt riktiga formen av kviga i plural är kvigor. Men det skiter i. Kviger ligger bra. Alltså inte ligger bra med tjuren utan i munnen. När man säger det. ,... Kviger.

"Kvigerna är framme"
"Kvigerna har hett fram sig"

Sagan om återkomsten... inte kungens.

Semster. Mycket semester. Hökörning. Stänga bete. Köra kviger. Vila vila vila. Sen har jag sökt asyl o Bjässjön emellanåt. Bröllop klämdes också med.

Igår rakade jag i en symbolisk gest av mig skägget som fått stå på tillväxt sen bröllopet i början av månaden. Så för att markera semesterns slut så rök anisktshåret.

Nu sitter vi, jag biffFredde och Sara, och har käkat gröt och limpmacka. Har packat ihop mina grejer. BiffFredde ska hjälpa mig att bära. En bättre bärhjälp finns nog inte.


hörs

Den blå mosken

Istanbul är fritt översatt bajset (snott av Sannasucka). Eller "the shit" som amerikatts invånare skulle sagt.
Min referens på resan AlterEgoMoneyBrother, har en vana hela tiden droppar superlativ om staden. Mysigt är nog det mest förekommande. Och det är det. Mysigt. I gårkväll rökte vi vattenpipa och jag drack äppelte och Pengabrorsan drack kaffe i en fånigt liten mugg. Turkiskt kaffe serveras ju så. I en fånigt liten mugg med mönster som får bögfaktorn att slå i höjd med minareterna. Sumpigt blir det också efter halva muggen. Det vill säga det blir sumpigt efter en halv mun. Till råga på allt så var cafét vi var på utrustat med fånigt små bord och fånigt små stolar. Vid bordet brevid satt ett par och spelade det fåniga spelet backgammon. Vi serverades av en fånig tonårig med fånig moppemusche. Jag ville inte ha kaffe så jag gick på äppelteet istället. Det är gott. Inte ett dugg fånigt. Men i ett ganska löjleväckande glas.
Rolig händelse igår var växlingsmannen. Tydligen springer det runt en massa löst folk och leker växlingskontor med sina små midjeväskor i rött fejkskinn. Jag fattar inte riktigt vem om växlar med dom när det finns en massa vanliga växlingskontor men en eller annan dum belgare tycker nog att snubben med hawaiiskjorta och midjeväska ser ut som en hyvens snubbe och ärligheten själv. Så dom går nog runt dom med. Alltså inte belgarna utan svartväxlarn.
Hur som helst. Hans öppningsfras till mig och Pengabrorsan (passande namn just nu) var.
Turk med midjeväska "Exchange? Do you wanna? Cambio? Wescheln?"
NK och Pengabrorsan "No no no"
Midjeväskemannen "Exchange? Do you wanna? Cambio? Wescheln?"
NK PB " "
Midjeväskan "Good drugs to. Very good!"
Vi gick ur hörhåll. Men jag undrar lite lätt vad hans nästa drag skulle varit när både växling och knark tydligen inte var intressant för två blekisar utan midjeväska. Horor? Lotter? Bokmärken? Affärerna kanske inte gick lysande just nu. Belgarna kommer nog först andra vecka i juli. Så för att få det att gå ihop så måste helt enkelt midjeväskemannen slänga ner lite annat krängbart i midjeväskan.

Ja ja. Vi var på Galatasarays träning idag. 23 fotografer, en svensk. 12 filmande fotografer, ingen svensk. En jädra massa skrivande, en svensk. Denna skrivande svensk är Pengabrorsan och han har balkong med utsikt över McDonalds, spårvagnsspåret och en moské med minaret. Lyllos.
Jag har utsikt mot en vägg.

Polen inte Ungern

Har flugit och farit idag. Warzawa först. Av nån anledning (kan vara midsommar) var jag skityr och tänkte att Warzawa låg i Ungern. En äldre dam satt brevid mig på flyget. Hon drack kaffe och vodka och förklarade på knagglig svenska att Warsawa låg i Polen. Jag skämdes. Sen gav jag henne min macka med äcklig skinka på. Hon sköljde ner den med mera vodka. Efter denna gest räknade jag min geografi miss som utagerad.
Sen bar de av till Istanbul.
Denna gången åt jag mackan och den äckliga skinkan.
Det satt en snygg polsk (?) tjej brevid. Hon hade jeans med mönster på. Typ tecknat. Som alla manliga klasskamrater hade i lågstadiet. Fast då med motivet Turtels...
Inte så snyggt men väldigt polskt.

Väl i Istanbul möttes AlterEgoMoneyBrother upp. Fast han hade klippt sig och var inte så lik Pengabrorsan längre.

Mitt rum är fint. När jag kom innehöll det, förutom all skit som alltid finns typ säng, bord, toa, lampa, gardiner, även en badrumsvåg från IKEA, En minibar med smält choklad och varma drycker. Näsdukar med Musse Pigg på. Trådlöst bredband,

Noterat i Turkiet.
De gröna gubbarna v id övergängsställena är animerade. Benen rör sig liksom. Väldigt mycket I-Land.
Det utlystes landsorg när Orhan Pamuk fick Nobelpris. Han ses tydligen som en landsförädare av många. Väldigt mycket U-Land.

Pole

The return of Hans

Jag såg Hans. LuktenHans. På avenyn. Han bar en piketröja och ljusbeiga halvshorts. Jag drar mig till minnes att jag sett den piketröjan åminstone en gång förut. Det kan dock vara inbillning. Men en mörkblå urtvättad pike med ostruken krage ger en viss ahaupplevelse. På fötterna bar Hans gympaskor. Hans är en sådan person som drar åt sina skosnören å de grövsta. Han vill riktigt känna hur skorna drar åt runt foten. Det är bekvämt. Dock får detta ett litet symptom. Hans skosnören blir gigantiskt långa och ligger och släpar som två vädursöron. Det ser aningen komiskt ut. Hans hår är blont och ganska långt och ganska lockigt. Han tvättar det med YES. För det har han ju ändå hemma. Han har tänkt köpa schampo men glömmer alltid det när han väl kommer på ICA. Varje gång står han där i kassan med sina tre dussin ägg och skruvar sina blonda lockar mellan ring och lillfingret och undrar vad det var som var så viktigt att köpa. Sidospår.
Hur som helst gick han där. På avenyn. Inget cdställ bar han på. Dock en metro. Han promenerade ensam.

Köttbullar. Stuvade makaroner. Tunnbrö. (jo utan D) Mjölk. Ingen tomat. Ingen gurka.

Aningen trött

Är trött som en get. Igår bjöd Aftonbladet på käk. Jag åt en katt från havet inrullad i bacon och med risotto som bas. Det var gott och jag blev mätt. Till förrätt åts en skivad och rökt stackars ankas bröst. Det var också gott. Men katten var godast. Till detta dracks malt humle jäst och vatten från Brasilien.

I förrgår hade BB sommarfest. Vi spelade kubb och hade möten i vilka vi luftade tusen förslag, nåja femton i alla fall, men utan att ta ett enda konkret beslut. Imponerande?

Spelet TP är roligt.
"Vilket hus måste man vara medlem i för att få jaga utan att ha jägarexamen?"
"eeeh vet inte... Kan det vara folkets hus?"

Förra veckans inomhuslista (eller snarare sen sist jag skrev) Ingen bestämd ordning
Tjörn
Pyramiden
Aftonbladets fest
Bildbyråns fest.
Den skotske professorn i Hjortsvin , JO! han finns på riktigt!
Jordgubbar
Revbenspjäll

Förra veckans utomhuslista (eller snarare sen sist jag skrev) Ingen bestämd ordning
Bajsbombande måsen
Enkäter
Ett hopp mellan fjärde och tredje våningen, jag fick ont i en tå.
Maneter som dras till dit man badar
Giffarnas Nigeriavärvningar,,,, igen.
Sån dära röd sallad som smakar beskt och äckligt