lördag, februari 13, 2010

Invigda skidor



Klockan är nästan tre. Jag klev upp sex imorse. Det är igång nu. Jag älskart.

Började dagen ganska soft. Var iväg på längdskidsträning och gick med en av fotocheferna runt spåret för att kolla på fotoplatserna. Han hade en riktigt skön inställning till hur fotografer ska få jobba.
"Hey man! Take the best picture you can and do whatever you want as long as you dont piss anybody off!"
Helt rätt inställning. Gör vad du vill men se för fan till att inte vara ivägen för åkare eller tv-kameror.

Hittade en bra spot en bit upp i spåret. Problemet är att det tar fem till sju minuter att ta sig till målgången. Och då måste man springa. Får se hur jag gör. Femmilen kan man nog ta därifrån. Lyckligtvis idag så tittade solen och blå himmel fram precis när jag var på plats på fotopositionen. Att Charlotte Kalla körde högintensiv intervall precis där var ju också ganska lyckat. Ibland flyter det på. Plåtade ungefär en timme innan jag satte mig i buss tillbaka till Whistler. Jobb en halvtimme och sen buss till Vancouver för invigning.

Har man varit på OS-invigning i en diktatur med i stort sett outtömlig kassa och människoantal så har man svårt att imponeras sen. Har man sett fyrverkeriet, dansarna och dräkterna i fågelboet så har man liksom sett allt. Vancouvers invigning var ganska seg och tråkig. Två ögonblick kommer jag bära med mig från denna kvällen. Den tysta minuten som hölls för avlidne rodelåkaren Nodar Kumaritashvili. När ett männsikohav väljer tystnad framför vrål så blir effekten underbart, hedersfull och storslaget vacker.

Det andra ögonblicket är när Wayne Gretzky presenteras och han får elden överförd till sin fackla. Han är stor här. Större än störst.





När jag trött och sliten efter tre timmar bussfärd vandrar genom ett Whistler i fredagsfirande blir allt plötsligt väldigt tyst. Vid de upplyst OS-ringarna som finns på torget bredvid vår boende har folk tänt ljus, lagt blommor och skrivit hälsningar. Georgiska rodelåkaren Nodar hedras igen. Det är vackert och påminner hur bräckligt livet verkligen är.

Med den insikten bjuder jag godnatt.

fredag, februari 12, 2010

Annars då?

Regnet och plåttaket här utanför håller konsert. Då och då ackompanjerar en backande lastbil med sitt tutande. Jag och Hövdingen sitter i vår lägenhet. Brasan sprakar och vissa kroppsöppningar likaså. Vi försöker planera kommande dagarna men båda är så trötta att det mest blir dravvel och att vi upprepar det vi precis kommit fram till.

Dagen har gått lite i fiaskots tecken. Dimma, blötsnö och inställda evenemang bygger inte direkt på OS-känslan. När man har knatat 300 meter upp för en störtloppsbacke och tycker att man är både sund och ambitiös då känns det tämligen ruttet när dimman dansar tillsammans med det snöblandade regnet. Två åkare lyckades få starta. Den ena klarade sig ok den andra slutade som hängd tvätt i ena skyddsnätet.

Sen var det dags för presskonferens. Alltid lite klurigt att hitta något nytt och snyggt. Tyckte ändå att jag lyckades hyffsat med denna bild på skidskyttesällskapets absolut roligaste figur Björn Ferry.


Imorgon ska spelen invigas. Hoppas regnet och taket inte spelar sin konsert då.

Sammanfattning av en början

Lite sent blir det. Men det är som så att min dator gick och dog. Då är det inte så lätt att blogga upp bilder. Här kommer mitt och Joels första tid i Vancouver.

Det började med att spåra ur. Som sig bör. Tänk så roligt man kan ha med en bagagevagn och rätt inställning.



Joel blev i det närmaste religös när vi entrade bussparkeringen utanför Vancouvers flygplats.
"This it the place!" Utbrast herr Marklund och kysst marken där bagagevagnar, hundkiss och plastförpackningar trängdes.



Här upptäcker Joel att min dator gått och dött.



Joel har efter sina lätt religösa utövningar på parkeringen fått en aning överskottsenergi. Jag själv kan bara kort konstatera att mr Marklund var sjukt nära att få både fot och nederben i gipspaket.



Vi firade vår ankomst med sake och sushi.


Joel var tvungen att göra nr 1.


Och sist skrev jag in mitt namn och den lokalpatriotiska delen av min själ fick lite utrymme på en karta vid busstationen.

Oh. Det är som mycket nu

Datorn har jag försökt få igång hela natten. Det har inte gått som jag hade velat att det skulle gå. Jag återkommer så fort jag bara kan. Nu måste jag på presskonferens för svenska skidskytteherrarna.

onsdag, februari 10, 2010

I väntan på dator



Bardello har varit god mot mig. Flinck likaså. Jag fick sova på deras soffa inatt och slapp på så sätt att slösa bort fem, sex timmar i buss. Bussfärder kan förvisso vara bra för arbetet ibland. Man hinner jobba undan och göra in arkivbilder. Men om man, som jag just nu, saknar dator så är det bara slöseri med tid. Hur som helst så erbjöd sig aftonbladetsduon mig husrum över natten. Bardello lät mig även nyttja hans dator. Detta tyckte jag först var snällt och sedan dumt. Dumt blev det när jag outloggad från Facebook lämnade över teknikapparaten till dess rättmätige ägare Bardell. Han behövde inte många sekunder innan han hade lagt upp en statusrad åt mig. Den innehöll så klart minst en onanisynonym.

Min andra skyddsängel, småbarnsfadern Flinck, jublade högt när han igårkväll kunde konstatera att nästa morgon skulle bli utsovarmorgon. Detta gick dock om intet tack vare den adopterade fotografen med rötter i mellannorrland. Det var nämligen så att jag cirka klockan sju skulle rosta bröd. När fjärde mackan poppar upp ur rosten går det ungefär tre sekunder sen börjar det tjuta. Det välbekanta brandvarnarljudet skallar genom hela lägenheten. I duschen skrattar en hånfull Bardell och i sovrummet bredvid biter en skånsk Pierre Torsson-lookalike ihop sina käkar och förbannar tyst den brödrostande pojken. Till mitt försvar kan läggas att jag snabbt lyckades tysta pipet med hjälp av en stol och armkraft.

Ikväll kommer Hövdingen. I hans väska finns en dator till mig. Det ska bli najs.

På plats men med en litet aber

Så är jag på plats. Vistelsen i Vancouver blev kort. Bara en dag blev det i den kanadensiska storstaden, en dag som avslutades med att jag somnade mitt under ett telefonsamtal mitt i en mening som jag själv uttalade... Trött som få.

Mitt största bakslag kom på flyget mellan Frankfurt och Calgary. Min svartfärgade teknikburk som jag producerat bilder på i över tre år ville inte vara med längre. Självklart viker trotjänaren in kepsen precis när jag är på väg på ett OS. Hövdingen som asnluter imorgon har köpt en ny dator åt mig. Så det löser sig. Bilderna idag fick jag hem tack vare en kollega som jag tackade genom att låta honom facerapa mig.

Nu har jag i alla fall lyckats få igång mailen. Webläsaren funkar hjälpligt men hänger sig hela tiden och går fruktansvärt segt. Lovar att lägga upp lite bilder imorgon när jag, förhoppningsvis, har en dator som fungerar.

Väl mött.

måndag, februari 08, 2010

Flygplatsghettot

Med sorg i hjärtat och iver i bröstet lämnade jag Drivhusgatan 3 vid 05.50 imorse. Mina medföljande väskor räknades till antalet fem. Efter en kortare taxiresa skulle tre av bagagen checkaas in. Nu är regelverket som så att det bara är tillåtet att checka in två. Lösningen fick bli att VISA-kortet var tvunget att dansa en dans på SAS-kontoret innan jag fick lägga mina bördor på ett rullband i färgen svart.

Just nu sitter jag på flygplatsernas bajsflygplats nummer ett. Frankfurt. Inte nog med att de har spritt ut gaterna över en yta större än ett helt älgskötselsområde de har även fräckheten att bara servera smörgåsar och äcklig korv. Fyra timmar ska jag vara här. Snart halvvägs. Istället för att äta får jag surfa och emellanåt försjunka i nyaste numret av den fenomenalt utmärkta tidskriften Filter.

söndag, februari 07, 2010

Nej nej nej

Avbrott i OS-uppladdningen får jag genom Tommy Nilsson.



I en ring av lust? Tommy. Du är en mycket sjuk person.

fredag, februari 05, 2010

Packningen växer

Dammsuger ur min kamerarullväska. Torkar och putsar objektiv. Laddar hem nya drivrutiner till kamerorna, byter batterier och viker ihop sladdar. Mitt mål är att ha all fotoutrustning nedpackad ikväll.

Detta tar jag med mig till Kanada

Kamerahus
Nikon D3S
Nikon D3
Nikon D700
Nikkor 14-24 mm f 2,8
Nikkor 24-70 mm f 2,8
Nikkor 70.200 mm f 2,8
Nikkor 200-400 mm f 4
Nikkor 600 mm f 4
Blixtar SB-900 2 st
Slavtändare SU-800
Converter 1,4
Pocket Wizard 4 st
WT-4 sändare
Pocketkamera Pentax W80

Övrig materiel. Stegjärn, superclamp, magic arm, buntband, enbensstativ, lågt trebensstativ, tejp, säkerhetsvajrar, skruvmejsel, fotobälte, elkonvertrar, laddare och putsdukar. Övervikten ser jag skymta i horisonten...

Nu ska jag packetera allt så smidigt som möjligt

Det närmar sig

På måndag klockan 07.05 lyfter jag från Landvetter. Målet är Vancouver. OS är här igen. Denna gång på snö. Jag går runt och laddar nåt så oerhört.




Teamet från Peking återförenas igen. Hövdingen, Praktikanten och så jag då.

onsdag, februari 03, 2010

Vancouver väntar

Jag börjar få OS-känsla. Snön har vräkt ner och natten till idag fick jag sova hos MackanMedia. Min bil tog sig inte ur sin parkering. Enda sättet var att backa ut. Men 65 centimeter bakom min bil stod en silverglimrande BMW. Kändes inte aktuellt att chansa, repa och eventuellt få något kriminellt gäng efter sig. Därför blev det en natt i skuggan av NHL 10.

Snön skänker förutom mina tummar smärta även lite känsla av vad som komma skall. OS it is. Snart snart. Först ska jag bara, ska bara, ska bara.

Igår var jag på friidrott. På något sätt fick jag även lite känsla av olympiska spel där också. Kanske för att min rullväskas hjul snöade igen på vägen dit.

Torsdag och fredag blir det nu högeffektivt jobbande. Saker skall köpas, packas och kommas ihåg.




söndag, januari 31, 2010

Jag har gått inunder stjärnor

Det är kallt. Fruktansvärt kallt. Igår gjorde jag årets fotbollsdebut. Det var svinigt kallt. Men jag tror nog både jag Jörgen och Dandanell kände oss lite duktiga där vi stod med bevantade händer och snordroppe på näsan.

Idag är det fortfarande kallt. Jag har ont i fingertopparna och jag skyller dels på Borås kyla dels på MackanMedias Marias stålsträngade gitarr. Men det gör ingenting.

Ett meningslöst inlägg.
Förlåt.

måndag, januari 25, 2010

Det snurrar i min skalle

Österrike slutade precis när det kommit igång. Tråkigt för ett sådant landslag. Jag unnar dem verkligen framgång men det saknas tyvärr den där sista lilla spetsen.

Men om man nu tittar lite framåt så kanske det var bra att jag fick en vecka extra i Götet innan OS. Snart är det dags. Jag längtar lite samtidigt som jag känner att jag kanske vill vara hemma.

Igår skrev jag en låt. När jag läste igenom den efteråt förstod jag vad jag satt och sköt upp.

Em
Jag har gjort mitt, du sett ditt
D
Jag skär nu med ett enkelt snitt
C____________________________G
Vissa saker förtjänare faktiskt att dö

Om någon vågar ringa lirar jag den live.


Nu ska jag städa och sen jobba med kvitton och innebandy.

fredag, januari 22, 2010

Praktikanten Dalibor

Utlovade igår att presentera min praktikant. Det var under gårdagen han tjänstgjorde på Bildbyrån. Låt mig presentera Dalibor "Dado" Doder. Vi startade lite lätt med vidvinkelgluggen. Här kommer resultatet och korta omdömen och tankar.




Det börjar ganska skakigt. Herr Carlén hamnar helt ur fokus. Dado gör ju kanske inte en kanondebut men vi skyller på dålig handledning och tar nya tag.
Betyg: 1 linsskydd.


Här tas det revansch. TV4-teamets Karin och Magnus fångas in action. Lite otajt men ändå OK. Plus för kamera-Magnus leende.
Betyg: 2 linsskydd


Aj aj aj. Fokusknappen verkar ha låst sig. Möjligt kan lite skärpa skönjas i Kim Anderssons nacke men Kim Ekdahl Du Rietz är tyvärr helt ur fokus. Men vi kan bara konstatera att Dado fallit in i tidigare mönster trots handledning. Hade tvåminutare delats ut hade nog praktikanten fått vila ett slag.
Betyg: 1 skottskadat linskydd


Nu snackar vi! Dalibor har fångat gottegrisen Kim med sitt favoritlivsmedel grädde på tungan. Snyggt, elegant och fin humor. Plus till modell Kim som bjuder på sig själv.
Betyg: 3,5 linsskydd.


Herr Ober in action. Handen, blicken, leendet. Skön luft ovanför och bra regisserad modell.
Betyg: 4 linsskydd. Plus för att Dalibor här vågat "ta ut svängarna" lite.


Bild med mycket glädje. Spellevinkskänslan på Lukas är skickligt fångad även om aningen oskärpa finns. Helt okej ändå.
Betyg: 3 linsskydd.


Här är det KVP-Åsa som verkligen sätts i fokus. Hennes intervju med Dan Beutler var förhoppningsvis mer varierad än Dalibors bilder...
Betyg: 3 linsskydd. Okej ljus men var är variationen?




Här visas det klass! Effektfull skärpevandring från Petersen till Beutler. Bevis på att konstnärsögat finns där.
Betyg: 4 linsskydd. Teknik och känsla kombinerat. Men... Lite mycket luft i överkant.


Nu har vi höjt ribban lite och börjat köra me lite längre teleojektiv. Dado behärskar kanske inte tekniken lika bra som på handbollsplanen. Favoritreportern Flinck i fokus. Eller kanske snarare just utanför.
Betyg: 1 linsskydd. Tyvärr. Bytet av objektiv kanske var förvirrande. Har jag gått för snabbt fram med min elev?


En liten revansch. Skärpan sitter äntligen precis innan Flinck lämnar lokalen. Ändå en liten tröst att Dado till sist räddade hem bilden.
Betyg: 2 linsskydd. Godkändt att ro bilden i land. Ingen kanonbild men han har den ändå.


En något förvånad Fredrik Larsson fångad. Helt okej och kul att se att Dalibor lyckats bemästra skärpan på så nära håll.
Betyg: 3 linsskydd. Bra "arkivare".


"Vilken pärla" skulle nog Bobbo Lauhage utbrustit om han sett detta. En kanonbild som Dado måste vara extremt nöjd med.
Betyg: 5 linsskydd. Handen, blicken allt stämmer. Dado kvitterar ut sin första fempoängare. Starkt



Samma tema som innan. Fredrik goes lite wild an crazy. Skärpan har dock hoppat lite och oskärpan i bilden stör en aning. Synd annars hade kanske ytterligare en femma kammats hem.
Betyg: 3 linsskydd. Ändå en okej bild trots stinget av oskärpan.




Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag, januari 21, 2010

Fikorna

Det har fikats. Igår fikade jag och Becca i den gamla staden. Där träffa vi Kurt och hans syrra som en helt vanlig onsdag satt och slurpa i sig inte mindre än tre glas röda samtidigt som de bolmade på lungtorpeder så det stod härliga till.

Idag har det åkts buss för att få fika. Som ursäkt angavs en frusen sjö som man skulle gå runt. Hela handbollslandslaget ägnade tre timmar av sin spellediga dag åt att åka buss, promenera och fika med den samlade presskåren. Lite fint och trevligt. Promenaden lämnade kanske lite övrigt att önska. Jag finner i alla fall föga nöje i att spatsera förbi en liten shellmack, upp för en liten kulle, ner från en liten kulle, genom en liten skog och över en liten parkering. Men men. Fikat var, som Henrik Larsson skulle sagt, OK.

Även om landslagets spel i detta mästerskap lämnat en hel del i övrigt att önska så kan man inte annat än att hylla Kung Conny, Staffan och Ola som låter oss i media följa med, prata, fota, filma och i bara i största allmänhet tillgå spelare och ledare. Vi låter dem vara ifred när det är önskat och vi får å andra sidan en öppenhet som mig erfaret inte finns någon annanstans. Det är lättjobbat och jag tror att alla tjänar på det i längden.




Ska försöka lägga upp en liten intressant sak här ikväll. Håll koll. En unik praktikant utlovas.

tisdag, januari 19, 2010

En dag som gick sådär



Pressrummet som för bara någon timme sedan sprudlade av folk är nu nästan tomt. Den snälla damen som verkar ha ansvaret går och torkar borden med en trasa. Hon tackade mig hjärtligt när jag slängde mina samlade kaffekoppar och flaskor.

Det var en tung förmiddag där jag gick runt och ältade för mig själv och lite för andra. Känner mig besviken. Kände att mina bidrag till 2009 års Årets Bild nog var det skarpaste jag lämnat. Både jag och folk som jag konsulterat har kvittrat uppmuntrande. Lite har jag försökt att inte bygga upp någon förväntan. Men det är ju lätt. Sveriges träning som jag skulle jobba på minuter efter jag läst nomineringslistan kommer jag inte ihåg så mycket av. Satt mest på en fånig liten österrikisk stol och försökte jämföra min situation med den som vissa har i Haiti. Det hjälpte lite. Att ligga utan läkarvård med porösa skelettdelar i trettiogradig värme är, kom jag fram till, nog bra mycket värre. Men allt efter dagen ömsom sprungit ömsom krupit sin väg så har jag lite vart och lite efter lagt ÅB 09 i ryggsäcken. Men den jäveln var aningen svårnedpackad och har en tendens att packa upp sig själv. Ja ja. Jag är hur som haver, skona skaver, glad åt mina vänner Daniel och Joel. Nomineringarna var de värda och jag får helt enkelt glädjas med dem en dag som denna. Trots allt är en tävling bara en tävling och när jag nu skrev så skrek hela min kropp nej. Men jag vet att det är precis så det är även om jag inte känner det. Om ni förstår... Imorgon kanske, eller om en vecka så kanske vetande och känsla stämmer överens.

Handbollen då? Jo. Som ni säkert vet så lade Sverige Slovenien prydligt över knäet i första halvlek. 30 minuter och redigt med smisk senare var det paus. Sen vände Slovenien och vann med ett endaste litet mål. Surt igen. Det är liksom alltid roligare att jobba när det går bra än dåligt (suprise).

Nu ska den sista strimman av journalister, majoriteten svenskar, strax lämna Olympiska Hallen för att försöka komma till respektive hotell. En öl kanske? Fast då lär jag väl ta fram en spade och börja gräva igen.

Men jag har trots allt fått en liten utmärkelse idag. Av Flinck.



Nu har tant Pressrum torkat alla bord. Fast inte under min dator. Bäst att låta henne göra det.
Godnatt

Sagan om Praktikanten och Hövdingen

Så kom då nomineringarna till SM i fotografi. Bildbyrån kan stoltsera med inte mindre än två nominerade. Både Prakikanten och Hövdingen är nominerade! Hur kul som helst. I ett pressrum i Innsbruck låter jag ett litet hurrarop ljuda.


Mitt tips på Årets Sport Action från Praktikanten.


Hövdingen tror jag får pris för ett par pojkar som kissar i en dusch. Hittar den inte just nu. Måste jobba återkommer.






Själv ska jag bryta ihop och kanske komma igen.

måndag, januari 18, 2010

Innsbruck

Eftersom jag är en idiot och totalt oduglig så glömde jag i mitten av december att konfirmera min bokning på presshotellet. När jag väl kom på detta var hotellet fullt. Så inget annat att göra än att boka annat. Lite mindre centralt fick jag besked om. Men jag anade inte vad som komma skulle. I vår gemensamma taxi rullade jag och Becca från flygplatsen. Becca dumpade vi av ganska snabbt och sen kändes det som om jag blev körd till Birsta, eller Backaplan om ni nu hellre kan referera till det. På hotellets ena sida ligger Media Markt på den andra en parkering för lastbilar.

Jag suckade mig in till receptionen och var där ytterst nära att bli incheckas som Åsa Josefsson. Lyckades dock avstyra och fick både ett rum och en pasta med spökköttfärssås (den var nästan osynlig). Därefter tog jag igen det Full metal jacket stal av mig natten till idag.

Sen träning som startade klockan åtta följde. Som vanligt trevligt och arbetsvänligt. Nu är klockan nästan halv ett och allt är färdigt och lämnat för idag. Imorgon skall jag och KVP-Åsa, hon som jag nästan checkade in som, äta frukost och sen promenera till ackreditering och resterande pressdrev.




Må ni skaka i skorna ni som får detta pressdrev efter er. Titta de granskande blickarna, det brinnande engagemanget och det allmänt vakna och pigga uttrycken. Som sex okopplade pittbulls.




Läs även andra bloggares åsikter om , ,