lördag, februari 13, 2010

Invigda skidor



Klockan är nästan tre. Jag klev upp sex imorse. Det är igång nu. Jag älskart.

Började dagen ganska soft. Var iväg på längdskidsträning och gick med en av fotocheferna runt spåret för att kolla på fotoplatserna. Han hade en riktigt skön inställning till hur fotografer ska få jobba.
"Hey man! Take the best picture you can and do whatever you want as long as you dont piss anybody off!"
Helt rätt inställning. Gör vad du vill men se för fan till att inte vara ivägen för åkare eller tv-kameror.

Hittade en bra spot en bit upp i spåret. Problemet är att det tar fem till sju minuter att ta sig till målgången. Och då måste man springa. Får se hur jag gör. Femmilen kan man nog ta därifrån. Lyckligtvis idag så tittade solen och blå himmel fram precis när jag var på plats på fotopositionen. Att Charlotte Kalla körde högintensiv intervall precis där var ju också ganska lyckat. Ibland flyter det på. Plåtade ungefär en timme innan jag satte mig i buss tillbaka till Whistler. Jobb en halvtimme och sen buss till Vancouver för invigning.

Har man varit på OS-invigning i en diktatur med i stort sett outtömlig kassa och människoantal så har man svårt att imponeras sen. Har man sett fyrverkeriet, dansarna och dräkterna i fågelboet så har man liksom sett allt. Vancouvers invigning var ganska seg och tråkig. Två ögonblick kommer jag bära med mig från denna kvällen. Den tysta minuten som hölls för avlidne rodelåkaren Nodar Kumaritashvili. När ett männsikohav väljer tystnad framför vrål så blir effekten underbart, hedersfull och storslaget vacker.

Det andra ögonblicket är när Wayne Gretzky presenteras och han får elden överförd till sin fackla. Han är stor här. Större än störst.





När jag trött och sliten efter tre timmar bussfärd vandrar genom ett Whistler i fredagsfirande blir allt plötsligt väldigt tyst. Vid de upplyst OS-ringarna som finns på torget bredvid vår boende har folk tänt ljus, lagt blommor och skrivit hälsningar. Georgiska rodelåkaren Nodar hedras igen. Det är vackert och påminner hur bräckligt livet verkligen är.

Med den insikten bjuder jag godnatt.

1 kommentar:

Ankan sa...

Trevligt med sol, fina bilder. Heja dig!