I väntan på dator

Bardello har varit god mot mig. Flinck likaså. Jag fick sova på deras soffa inatt och slapp på så sätt att slösa bort fem, sex timmar i buss. Bussfärder kan förvisso vara bra för arbetet ibland. Man hinner jobba undan och göra in arkivbilder. Men om man, som jag just nu, saknar dator så är det bara slöseri med tid. Hur som helst så erbjöd sig aftonbladetsduon mig husrum över natten. Bardello lät mig även nyttja hans dator. Detta tyckte jag först var snällt och sedan dumt. Dumt blev det när jag outloggad från Facebook lämnade över teknikapparaten till dess rättmätige ägare Bardell. Han behövde inte många sekunder innan han hade lagt upp en statusrad åt mig. Den innehöll så klart minst en onanisynonym.

Min andra skyddsängel, småbarnsfadern Flinck, jublade högt när han igårkväll kunde konstatera att nästa morgon skulle bli utsovarmorgon. Detta gick dock om intet tack vare den adopterade fotografen med rötter i mellannorrland. Det var nämligen så att jag cirka klockan sju skulle rosta bröd. När fjärde mackan poppar upp ur rosten går det ungefär tre sekunder sen börjar det tjuta. Det välbekanta brandvarnarljudet skallar genom hela lägenheten. I duschen skrattar en hånfull Bardell och i sovrummet bredvid biter en skånsk Pierre Torsson-lookalike ihop sina käkar och förbannar tyst den brödrostande pojken. Till mitt försvar kan läggas att jag snabbt lyckades tysta pipet med hjälp av en stol och armkraft.

Ikväll kommer Hövdingen. I hans väska finns en dator till mig. Det ska bli najs.