OS i Peking har tre grundpelare. Spelen skall vara högteknologiskt, grönt och folkligt. Nu ska vi se hur det har gått. Vi börjar med teknologin som går på kokain. Högteknologin. Så mycket av den varan vete fan om jag har sett. Golfbilar är väl knappast högteknologiska eller nyuppfunna utan känns ganska mycket 1985. Dessa fordon används för att slussa redan tjocka journalister som skulle må bra av lite powerwalk mellan bussar och presscentrum. Inget poäng där. Internet är segt som ohängt älgkött och det saknas på bland annat vårt presshotell… Knappast höga tekniska poäng. OS-byn ser ut som en betongbunker och på toaletterna måste man slänga pappret i en liten pittoresk burk vid sidan om. Högteknologisk är ett fint ord. Men det kan knappast sammankopplas med detta OS.
Grönt då? Med grönt skall det nog menas miljövänligt. Detta är nog det ett större skämt än det tekniska. Kineserna försöker visa att man bryr sig om klimat och miljöfrågan. Samla lite poäng och stryka lite balsam över den omvärld som kräver minskade utsläpp av världens största växthusgasbajsare. Men att tro att det räcker att bara säga att ett OS är grönt går väl inte? Lite handling måste nog till för att ha en gnutta förtroende i behåll. Tyvärr finns knappt nåt sånt. Visst sitter det upp en lapp vid kopiatorn som påminner om att spara på papper även det känns väldigt mycket 1987. Det är så klart bra att påminna om att man bör spara på papper men det blir en aning snedvridet när man först kopierar dubbelsidigt för att sen gå till matsalen och duka upp med plastbestick, liten papptallrik och plastmugg… Visserligen finns det mist åtta anställda sopsorterara vid varje bespisning men allt på brickan förutom maten slängs in i en behållare märkt recycle. Kanske återvinns både plast och papper senare. Kanske körs det upp till någon provins i norr och eldas upp under glada rop och skratt. Nog kan det kanske vara miljövänligt. Men det ser dock inte ut så. Vanliga bestick och disk måste väl vara både nyttigare och mer energisnålt än detta system som bara skriker konsumtion och resursslöseri.
Logistiken mellan arenor och boende sker nästan uteslutande med buss. Det går till och med bussar till fäktningsarenan som ligger 100 meter från presscentret… Bussarna står i långa rader och väntar på att bli fyllda. Tomgångskörning är regel. Bussarna spyr ut avgaser bara för att man ska få frysa på vägen mellan anläggningarna. Bussarna går dygnet runt till de olika mediabyarna även om det inte åker med några passagerare. När jag åkte till flygplatsen här om dagen var jag och chauffören de enda medåkande i en fullstor buss.
Så spelen platsar inte att spela i den högteknologiska divisionen. Miljöallsvenskan skulle få ett riktigt ankare i tabellen. Folkligt då? Nja. Många arenor gapar ganska tomma. De populära idrotterna drar alltid folk. Men bedriften är ju att få folk till brottningskvalet och luftpistolen…
Lite dagbok då. Lämnade Shenyang och var överraskad över att hotellbaren hade öppet till två officiellt men hur länge som helst egentligen. Nattlivet i Shenyang överraskar. På många sätt. Igår var jag på det mäktigaste hittills. Det varade inte ens tio sekunder. Usain Bolts världsrekord var osannolikt. Att uppleva på plats var magiskt. Lite missnöjd med bildskörden. Oskarpt på några bra skott. Canon är skit. Eller. Nikon är förbannat mycket vassare just nu.
Gårdagens svarta kamel går till Pistvaktarn som prompt skulle åka buss från fågelboet. Detta trots att det inte tar mer än tio att gå vilket är mycket snabbare än de 40 vi lade ner på att irra i garage, fråga efter väg och trängas i buss med en amerikan som var sällsynt störd.
Skönt förresten att kungen kopplar av sin översittarblick lite då och då. Inte.
Så ja. Nu ska jag rulla på fäktning.
Läs även andra bloggares åsikter om OS, Kina, Usain Bolt, Miljö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar