Mina vänner

Det är lite mycket nu. På lite olika plan. Men för att ge er en liten vink om vad jag gjort sedan jag kom hem från den älgjakt som jag trodde skulle väcka min bloggådra så ska jag ge er en snabb summering av tiden sen älgjaktens onsdag.

Torsdag 9 september
Jag flög med morgonflyg från Sundsvall.

Först damlandslagets lagbild...

...som följdes av damlandslagets träning...

...som följdes av lokalpatriotiskt hopp i superettan.


Fredag den 10 september åkte jag till Jönköping för att ha förmiddagen fri men ägnade kvällen åt att se Häcken kasta inkast mot Halmstad.


Lördag den 11 september
Spenderade jag min kväll på Gamla Ullevi och såg Sverige slå Danmark i en damlandskamp.


Söndag den 12 september tyckte jag var en utomordentlig dag för att åka tåg till Karlstad. Där bevittnade jag en final och sen den klassiska högen som alltid följer TV-pucken.


Måndag den 13 september hängde jag på derby på Gamla Ullevi. Jag klättrade upp i GAIS-klacken för att fota IFK-klacken. Men vackraste bilden blev faktiskt en grönsvart.


Tisdag den 14 september tog jag tåget till Malmö för att vara halvvägs till onsdagens destination. Men inte bara därför.

Onsdag den 15 september tog jag tåget till danska Vejle och tittade på när Caroline Seger och de andra i damlandslaget skrattade gott på sin träning.


Torsdag den 16 september bevittnad jag när Sveriges damer kvalificera sig till fotbolls-VM i Tyskland. Charlotte Rohlin nickade in båda målen och blev glad.


Fredagen den 17 september gick mest åt att åka tåg till rätt ställe och jobba ut arkivare och göra kvittoredovisningar.

Lördag den 18 september var jag på Rambergsvallen och såg AIK tråkspela till sig tre poäng.


Söndag den 19 september lade jag min röst samt åkte till Kungsbacka för att titta på handboll.


Ikväll ska jag till Trollhättan.
Imorgon är det premiär för Frölunda i Scandinavium.
Onsdagen går åt i Borås.
Torsdagen ska jag berätta om sport och bild i en monter på en mässa.
Fredagen ska jag spendera med min mor på ovan nämnda mässa.
Lördagen ska jag återigen prata sport och bild i en monter på en mässa för att sen runda av med lite hockey i Scandinavium.
Söndag ska jag tillbringa på damfotbollens göteborgska derby.
Sen är det måndag igen och då ska jag nog ta tåget till Hässleholm.
Efter måndag kommer tisdag.

Ovan nämnda kommer att behandlas och förklaras i ett inlägg inom en mycket snar framtid.

N

Stillasittande väntan

Jag tog på mig en kostym, en slips, en vit skjorta och stoppade mitt röstkort i fickan. Promenerade i ett lätt regn. Jag kände mig lite fin. Det var lite hedrande på något sätt. En högtid. Som det ska vara. Inte något jobbigt som måste göras. Det är inte samma sak som att tvätta bilen utan en plikt. En skyldighet.

Utanför vallokalen stod en grupp med färgade band över axlarna. Jag hade som nämnt klätt mig propert med ljusblå slips och allt. Jag mötte blick alliansföreståndare hade färgband i olika nyanser av blått. De log. Tänkte nog att här kommer ett säkert kort. Nu blir jag av med några lappar. Men så här efteråt ångrar jag mig lite. Jag skulle kanske spelat ut situationen lite mer. För nu gick jag bara ganska hastigt igenom pärlbandet av ideella krafter och fick tre papperslappar av en kille med tjejfrisyr och rött band. Det finns få saker jag kan njuta så mycket av som att få förstöra andras fördomar.

Så nu har jag röstat. Inte på någon person utan bara ett parti. Kryssa namn får partiet i fråga göra själv. Men jag har röstat och får således i fyra år framöver fritt kritisera problem och brister i system och samhälle. Den rätten avsäger man sig i mitt tycke om man ligger kvar på soffan låter sitt röstkort bäras ut först med pappersåtervinningen.

Ikväll ska jag på handboll och sen på valvaka hos konstnär Emil och servitris Linnea.

Hur kom de hit?

Danmark. Jag har vandrat gatorna i Danmark. I staden Vejle spelades spelet fotboll av damer från Sverige mot damer från Danmark. Det gick väl bra tillslut. Jag hann både fota efterfest och hinna med skjuts tillbaka till fastlandet. Det kändes skönt. Danmark är liksom lite ovant. Igår hade jag dödag. Matchen började först halv sju och jag var tvungen att checka ut från mitt hotell redan elva. Så jag hann springa på stan och idka komers med danskar som nästan uteslutande valde att gå över till engelska när det skulle pratas. Jag kan kanske förstå varför. I en butik valde jag att köpa ett par jeans. Mannen i kassan har ömsom pratat i sin iphone och ömsom gett mig lite tips. När beslut om köp tillslut är taget och det blir lite småprat medans kortbetalningens signaler vandrar koppartrådarna fram så följer hans fråga om Sverige av att han berättar att båda hans föräldrar är från Sverige.
“Vad kul. Hur kom det sig att dom hamnade här i Danmark då? Undrar jag artigt medans jag rycker kortet ur chipläsaren.
“Veeelke dauoå?” frågar mannen med iphonen lite förvirrat.
“Dina föräldrar. Hur kom det sig att dom hamnade här i Danmark?”
“Naj naj. Yey undre vo I Svergie du är fro?”
“Jaha. Jag bor I Göteborg.”

Jag känner mig lite dum.Går ur butiken samtidigt som ett strilande regn faller för åttonde gången denna dag. En grön buss med nummer 27 åker förbi mig. Den ska till orten Bredballe. Bara en sån sak. Jag funderar på att flytta till Danmark men ångrar mig tvärt och går därefter med mina nyinköpta jeans och köper en kaffe och pratar för säkerhets skull engelska med kassabiträdet.

Vohori orla narschst?

Ifrån mitt skriftliga ide hörs små pip. Nakna, blinda och aningen hjälplösa föds nytt liv i den kanal jag kallar blogg. Jag sitter på tåg. Det regnar, små pärlor rullar över fönstret och jag ser gröna fälgt och röda bullerplank. Jag är ledig idag. Imorgon ska jag till Danmark och sen kanske på derby och sen till Danmark igen.

Tyvärr. De små indikationerna till skriftligt liv dog i höjd med en tätort som börjar på H. Barnadödligheten måste bekämpas.

Semester igen

Jag jobbade tre veckor. Nu är jag ledig i två. Jag klättrar i träd. Har bakat pizza. Känt lugnet. Badat och av min klätterkompis Joel blivit tvingad att klä av mig naken "för konsten". Han är helt otrolig på att övertala den där Joel. Jag försöker värja mig men hans genomsvenska drag ger mig ingen utväg. Han för och jag följer lätt som en vind.


Jag och Joel kättrar träd. Fotograf/ Den elaka fotografen

Semester

Jag har haft semester. Nästan helt och hållet.
Nästan.

Ha så kult

Graven har öppnat sig

Med sorg i hjärtat och tunt sinne kan jag idag konstatera att en epok har gått i graven. Värnpliktsnytt har efter riksdagsbeslut gått och dött. Jag gjorde min militära tjänst där 2004. Det roligast och mest lärorika jag gjort under hela mitt liv. Jag fick den kunskap jag från då och fram till nu livnär mig på. Jag fick vänner för livet. Jag fick bo på Vanadis.

Det är över nu

Står i en incheckningskö. Det är totalt kaos. Flera hundra personer som ska checka in i tre diskar. Afrika gör sitt sista intryck...
Flyger mot Adis Adeba, Stockholm och till sist Göteborg. Hemma ett dygn. Sen mot London och ledighet.

Elva matcher. En uppsjö träningar, presskonferenser och hundratals mil i bilen. Ändå var detta bara gruppspelet. Hade jag från början vetat om att jag skulle köra slutspelet hade det inte varit några problem. Men nu har jag hela tiden varit inställd på att åka hem efter gruppspelet och det känns därför kanon att nu slutligen bege sig hemåt.

VM i Sydafrika kommer inte gå till historien som det mest välordnade. Snarare ett stort svajande öastbilsflak. Ett kaos under kontroll som hela tiden är på väg att tippa åt sidan. Det höll sig på rätt sida. I alla fall så länge jag var här. Jag hoppas resten också förflyter fint. Det skulle vara så tråkigt annars.

Nu är kön nästan uppäten av de tre tappra incheckarna.
Jag bugar mig och säger tack.
Tack Bardell för du varit min vapendragare.
Tack Anders för att du inhyst mig.
Tack Maradona för din karisma.
Tack Lars Lagerbäck för din dito.
Tack alla läsare på bloggen även om ni är totalt odugliga att kommentera. Men det är ju jag på andras bloggar också så 1-1.
Tack Ayanda för din hjälp (Thanks a lot Ayanda for all your help)
Tack Flinck, Bank, Andrell, Jönsson och Nicklasson för sammarbetet.
Tack Sydafrika för upplevelserna.
Tack Gud för Åsa.

Glad midsommar

Man blir lite trött av att jobba ett helt gruppspel. Idag tog jag igen mig. Som ni ser.



Jag firade utan sill men med Simba, Nala och Scar.

Sista matchsucken

Danmark gick på kamikazepumpen och nu är det godnatt för Danmark och min sista match här på plats är till enda. Imorgon är det midsommar och då ska jag sitta och må lite dåligt över att jag inte är i Sverige under den tid av året jag älskar mest. Men jag och Bardell har en plan. En plan som ska få oss att må lite bra i alla fall. Den är i två delar. Del två handlar om en korpulent man från Argentina. Del ett återkommer jag om. Säkert imorgon.

Nu ska vi snart ha roadtrip. I bilen ska jag packa in stora delar av Aftonbladets deligation samt Tidningarnas Telegrambyrå. Vårt mål är Johannesburg.


På vägen hit såg vi ett vårtsvin.

Welcome to the dark side

Det florerar hyffsat bekräftade uppgifter. Mr Bardell gav dem till mig.
Ena kameraföretaget är i värvartagen. Gissa vilket?
Dealen är enkel. Kom med din gråa utrustning hur gammal och sliten den än är och gå därifrån med en skinande ny svart.
Känner de flåset igen? Den grå sidan har ändå kommit tillbaka med bra kameror igen...

Jag hade nog switchat på stället om det nu var så att jag inte redan plåtade svart.

M&M på roadtrippen

Det är nästan över. Jag går på gasen. Tanken nästan slut. Hade jag varit inställd på att köra slutspelat hade jag nog utan problem bara kunnat kört ner tjurnacken och kört på men när det nu var klart från början att jag bara skulle bevaka gruppspelet så känns det att det är sista rycket nu. Ikväll ska jag se Danmark-Japan och imorgon ska jag på Argentinas träning. Sen är det snipp snapp slut och flyg hem 14:00 på midsommardagen.

Vi har kört bil i dag. Jag, Bardell och Simon Bank. Bardell sov som en liten gris trots min och Simons bibliska allsång. Inte ens när ett vårtsvin står bredvid vägen vaknar, den påstådda, naturmänniskan Bardell. Vi är nu framme i Rustenburg. Vägen hit var vacker. LIte riktigt Afrika med röd jord, höga berg och milsvidder med brunt torrt gräs.

Eminem har släppt nytt. Jag har alltid gillat honom men ändå inte direkt köpt allt. Men nu sitter både jag och Bardell och slukar hans senaste album. Framför allt denna låt.

Ska komma på något bättre bloggbart strax.

Hörs

Godnatt

Nu ska jag hem och sova snabbast möjligt.

Domarna vi minns

I förrgår var jag och Janne J iväg och tittade hur domarna hade det. Här ser ni deras blogg där reprotageteamet finns förevigade på bild. Martin Hansson var ivrigt uppvaktad. Många irländska journalister ville ha hans syn på på Henrys hands så här en tid efteråt. Martin stog stolt och reslig och förklarade, förklarade, förklarade. Det var imponerande att se.

Kovlands IF

Kovlands IF bildades 1903. På landsbygden utanför Sundsvall har det idrottsliga livet stilla haft sin gång. Idrottsliga framgångar både nationellt och internationellt har inte saknats. 1959 brottade P-A Ytterström hem ett SM-guld och 1982 skidade Arja Hannus hem ett VM-guld i skidorientering. Orienteringsframgångar har varvats med hockeyresultat och på senare år har skidåkaren Johan Edin haft Kovlands IF som klubbtillhörighet när han kört sprintat på i världscupen.

Fotbollssektionen har levt ett liv lite mer i skymundan. Förvisso har Sundsvalls Tidning eller Dagbladet någon gång genom åren gjort något nedslag på laget men framgångarna har sträckt sig till att vinna div 5 för att nästa år trilla ur div 4. Just nu tuffar dock A-lag på som tåget i Medelpads div 5 och vann så sent som i lördags lokalderbyt mot Holm med 3-1 i vad som av ögonvittnen beskrivs som en bragdmatch. Men man har dock, sett i ett mer internationellt perspektiv, fört en lite mer tillbakadragen profil ända sedan begynnelsen.
Tills nu. När Sydafrika bjuder på VM kan Kovlands IF stoltsera med att ha inte mindre än två spelare på plats på VM. Den ena är jag. Jag tog mina första stapplande steg i Kovlands IFs fotbollsskola och tog ungefär lika stapplande steg i A-laget några år därefter. Förutom ett par år i Selånger har jag varit jordbrukarklubben trogen. Förvisso är det nu inte mina praktiska fotbollskunskaper som fört mig hit men lika fullt är jag här.

Den andra sitter i detta nu mitt emot mig här i presscentret. Daniel "Disco" Kristoffersson är en av Expressens utsända och har över femtiotalet kamper för Ånäsvallens kämpar. Här i journalistsvängen går han endast under namnet Disco. Ett smeknamn som både matrielansvarige Bosse Bly och ordförande Karl Jakobsson påstår sig ha hittat på. hur det blev Disco råder det lite delade meningar om men jag kan gissa att Daniels tendens att på Sundsvalls krogar klappa händerna och utbrista "NU KÖR VI!" kan ha med saken att göra. Han gick tidigare under smeknamnet Gruden, oklart varför.

Så här står vi då på plats i Durban i väntan på Nigeria.

Durban vol 1

Idag skulle vara min lediga dag. Men jag omplanerade. Sitter på flygplasten och ska strax till Durban. Bardell är med. Han har fått frukost, skjuts och lite eller ganska mycket sång av mig. Han behövde muntras upp. Han formligen osade av svavel när han vid incheckningsdisken fick veta att resebyrån bokat in honom på fel dag. Han svärde lite den där Andreas då.

Ikväll spelar Lasse Lager förmodligen sorti. Han får väl söka tröst i bankboken eller i Ovansjö.

Igår drabbades SPanien och Honduras samman framför mina linser. Remotekameran har börjat fungera lite väl bra. 2300 bilder igår. Knappt något av värde.

Stretch

Brasilien skulle möta Elfenbenskusten. Jag hade precis satt mig på min numrerade stol. Lutade 600at med sitt enbensstativ mot reklamskylten. Det går en sekund. Någon stöter i enbensstativet. Någon har börjat tänja ut sina muskler efter uppvärmningen. Mitt enbensstativ klättrade raskt lite på claim to fame-stegen.

Vardagen, del planen

Man får som nämnt sin biljett. På den står ett nummer. Man letar rätt på sin stol med rätt nummer och sätter sig. Där finns allt man vill ha. Ström, snabbt internet och kollegor som knuffas och trängs.

SVEN SER DIG

Plötsligt händer det...

Suset går genom lokalen. Något händer. Det flockas folk. Stora klasar av journalister omringar ett stackars byte. Asiaterna är överrepresenterade. Kineserna trängs, japanerna puttas och koreanerna är mest koreaner. Vad är då händelsen?



Det var nån fransman som tydligen tränat nåt lag på nån ögrupp.

Brasiliansk samba

Har man bara en sådan här grön lapp, en gul ackreditering och en orange fotoväst. Ja då får man gå på Brasilien-Elfenbenskusten. Jag har en ackrditering. Jag har en fotoväst. Jag fick av en finsk vän med fotoansvar just precis den sista pusselbiten.

Om bara...

Den där Bendtner i Danmark. Hade han bara gjort sitt mål lite närmare mål så hade det ju varit bra. Nu var han strax utaför den absoluta skärpan. Men kameran slog i alla fall 987 gånger denna match. Framsteg. Nu bilresa mot Johannesburg. Imorgon hoppas jag på att komma in på Brasilien-Elfenbenskusten. Kan vara en match värd att titta på.

Pocket Wizard

Lite fotonörderi då. Snabb genomgång bara vad Pocket Wizard är. Det fungerar ungefär som en fjärrkontroll. Man monterar en kamera någonstans oftast i tak men här under VM nästan till 100 % bakom mål. Sen så styr man den utplacerade kameran från den plats man sitter. Man kan antingen nyttja den med hjälp av den kamera man har i hand eller med hjälp av en pedal eller knapp. Man kan alltså få samma bild från två olika vinklar. Under VM har än så långe detta inte fungerat speciellt bra. Det beror antagligen på den massiva bevakningen med tvsändare, trådlösa nätverka och gud vet vad som med sina vågor och allmänt brus stör ut signalerna. Tror fan att vuvuzelorna gör sitt de också. Trots att jag under matchen mellan Argentina och Sydkorea tryckte av minst 400 bilder med min kamera som jag hade på hand så tog den monterade kamern bara runt 80 bilder. Avståndet mellan de båda kontrollerna var bara trettiotalet meter.

De flesta stora byråerna är såklart väl förberedda. De har kablar som går till kamerorna istället för de trådlösa signalerna som jag använder. Idag har jag dock med hjälp av min kollega Joel ställt in Pocketen så att den varje gång den får kontakt skjuter av bilder i två sekunder. Jag kommer nog få mer bilder än sist och förhoppningsvis om nu högre makter vill så kanske på en målsituation. Danmark möter Kamerun om två timmar. jag hoppas på målfest.

Släng dig i brunnen

Säkerheten brukar på stora mästerskap vara tämligen rigorös. Man får finna sig i ständigt röntgade väskor och många metalldetektorer. Här i Sydafrika är det ungefär likadant fast ändå helt annat. Man måste förvisso röntga sin väska. Men ingen tittar på den skärm där väskans innehåll syns med hjälp av strålning. När man sedan går igenom metalldetektorsbågen så tjuter det allt som oftast likt en vuvuzela men ingen tar notis om det utan låter en snällt vandra vidare in på avspärrat område.

Här om dagen åkte jag och reporter Ulf till Ellis Park för att jobba. Det var ingen match utan presscentret var öppet för arbetande journalister ändå. Vi hade med oss bilen. Vid den första grinden ser vi inte röken av varken grindvakt eller säkerhetspersonal. Grinden strå på vid gavel och på en tvärgatorna ett par hundra meter därifrån är kända som Johannesburgs drogkvarter. Vi svänger enkelt in. Passerar även den inre grinden utan att se en människa. Går in genom den öde säkerhetskontrollen där röntgenmaskin och metalldetektor står och samlar damm. 20 meter senare är vi inne på presscentret och ser vår första människa. Jag hade med enkelhet kunnat plocka med mig, låt säga, tio surströmmingsburkar med tidsinställd konservöppnare påmonterad. Jag hade i lugn och ro kunnat planter ut dessa under läktare och andra smarta ställen och sedan ställt in konservöppnarna på att göra sitt jobb mitt under första halvlek mellan Slovenien-USA en dag senare. Detta gjorde jag nu självklart inte. Surströmming är en delikatess och inget vapen.

Första grinden som lite stängdes senare av en vakt.

Andra grinden öppen som öppen grind.

En mycket öde säkerhetskontroll.


Fanns det då ingen säkerhetspersonal? Jo då. I kafeterian hade de tagit gemensam och uttrdagen kafferast.

Något har trummar i min tinning

Jag har huvudvärk. Den har kommit smygande. Jag tror det har att göra med min nacke som även den börjar bli trött på att ha en kamera hängande runt halsen i 90 minuter varje dag. Men. Jag biter ihop. Tänker glada tankar och prutade till mig ståltrådsslöjd förut idag. Återigen i Pretoria. Återigen i detta presscenter. Fyra och en halv timme till match och jag ska mest bara sitta och göra arkivare resten av tiden samt skicka ett öga åt tv-apparaten här bredvid som idag bjuder på Australien-Ghana.

Gårdagen gick i presskonferensernas tecken. Inte så där jätteupphetsande men ibland behövligt. Dagen idag har jag ägnat åt att inte göra nåt speciellt. Har som ovan nämnt shoppat lite ståltrådsslöjd men även en hatt i läder. Jag har också stora planer på att eventuellt köpa ett getskinn. Vi får se.

No, I´m from Gårdtjärn

Dagarna tickar på. Jag drar mitt tionde sträck på min mentala griffeltavla. Tio dagar. Tio nätter. Igår såg jag Argentina köra över koreaner från syd. Innan match gjorde jag och herr Anrell jobb. Får påvisa för mr Koppartak när jag ser honom att min själsliga hemvist börjar på G och inte Ö. Matchen i övrigt gick bra. Den finska fotochefen verkar ha ett gott öga till svenskar och gav mig biljett på kortsidan. Australiensaren bredvid mig var inte lika munter och svor och skrek mest hela tiden åt både mig och andra fotografer. För lite plats var det mantra han upprepade.

Idag har jag och Janne J från Sydsvenskan kört bil ner till Pretoria. Italien skulle träna och eftersom FIFA ibland är ena riktiga klåpare saknades GPS-kordinater till träningsanläggningen. Bara en vägadress. Väl framme på den adressen slår vi in namnet på det universitetsområde som står i mediaguiden. Simsallabim. Fågelvägen säkert inte mer än någon kilometer. Bilväg. Fem mil. Efter att ha tryckt plattan i mattan i närmare 40 minuter anländer vi till rätt ställe precis när Pirlo kliver på gräset.

Just nu sitter jag i presscentret i Pretoria. Danmark ska känna på gräset inför morgondagens drabbning med Kamerun.