Vi, jag och Pistvaktarn, sitter i en lägenhet på söder i den svenska huvudstaden. Vi pillar på utrustningen (kamerautrustningen). Provarskjuter. Byter batterier. Märker upp saker med små fina klisterlappar. Packar och planerar. Stämningen är målmedveten och sammanbiten. Vi har fått ett uppdrag och vi har en plan. Det känns nästan som lumpen. Vuxna män gör saker tillsammans. Förbereder sig för strid. Vi skall dock inte skjuta någon. Det är vi allt för snälla för. Inte frige Tibet eller införa demokrati med våld. Det är vi allt för rädda för at göra. Vi skall vara fredliga. Och på fredligt vis skall vi bärga hem en fotoskatt som ligger gömd i den kinesiska diktaturmyllan. Det är nära nu. Vi är nästan på väg. Via ichatlänk från Japan är Hövdingen med. Han peppar oss och när vi avslutar vårt videosamtal höjer han sin högra näve och utstönar "Ugggh!". Jag och Pistvaktarn gör likadant. Det känns både coolt och lite fjantigt. Men det är sak samma nu. Vi är på väg. Taxi är beställd och väskorna ligger likt Pistavaktarn på Hultsfred rejält packade på sängen klara för avfärd. Nu smäller det. Ända in i Asien. Ända in i smogen. Ända in i kaklet.
Nu kör vi!
1 kommentar:
Svin! /André
Skicka en kommentar