With the flow

Med risk för att bli lite nördigt så ska det nu snackas lite om kameror. Nikon är nämligen i värvartagen. Min arbetsgivare har kamerasystemet Canon. Nikon har gjort väldiga framsteg på senaste modellen och bär nu den gula ledartröjan med den äran. Dock är Nikon lite känsligare för väta än vad Canon är. Fråga bara Pistvaktarn som igår fick åka till någon konstig stad där det seglas i både mot och medvind. Pistvaktarn, eller kameramarodören som han också kallas, hade mest vinden emot. När han blöt och sliten kom tillbaka till basecampen så hade han två kameror av märket Nikon saftigt marinerade i både salt och regnvatten. Hade han inte varit så förbannat manlig hade han säkert börjat åderlåta sig eller dylikt men nöjde sig denna gång med att klaga av sig i sin egen blogg.

Hur som helst så undrade Nikon om inte också jag likt Pistvaktarn vill testcykla med den gula ledartröjan. Efter en mycket kort övervägande med min högra och vänstra ben så tackade jag ja. Fick ut ett kamerahus och ett objektiv från den japanska kamerajätten. En lättare skugga svepta över mitt ansikte när det vid första anläggningen blinkar ERR i sökaren. Bra första intryck.
Men jag lät mig inte nedslås och tänkte att det nog skulle gå till sig så fort jag kom utomhus. Dumt. Jag tog jag buss, för ovanlighetens skull, till kanotstadion. Började ana oråd när stranden är nådd och kameran börjar blinka igen. Sen får jag inom ett par lopp fyra olika fel på kameran. Inte några små fel heller utan fel som gör kameran helt obrukbar. Lusten att göra kameran illa började ta form. Öppna minneskortluckan pissa den full och sen plantera kamera och tillhörande optik i en hink med cement och sen skratta gott när den svarta japanen får ligga med fiskarna.

Men jag är snäll och bytte till en grå japan istället och rodde (fyndigt) hem jobbet. Två svenskintressen. Först en man i en kanot och sen två män i en kanot. När det kördes duo så hann svenskarna knappt doppa paddeln i vattnet innan de svängde en 90 graders sväng och började paddla mot land samtidigt som de skrek ”Fuck fair play! Fuck fair play!”. Eller jag tror det i alla fall. På en kilometers håll är det lite svårt att läsa läppar. Men något åt det hållet var det säkerligen. Tydligen hade båten gått sönder. Att båten gick sönder och att båda herrarna satsar 100 % på den individuella delen av tävlingen var helt och hållet en slump. Jo, visst. I mitt arsle kanske.


Vad är det här. Eller kanske det där. Men allt vet man inte.

Så är saker och saker är så. Jag följer Queen of the stoneage.

I can go. With the flow.





Läs även andra bloggares åsikter om OS, Kina, Nikon, Canon