lördag, september 29, 2007

Kultur upphöjt i en massa gånger

Jo jo. En mässa om böcker och bibliotek. Tänka sig vad partysuget drar i de tappra bokmalarna. Har varit på Park två kvällar i rad nu. Riktigt trevligt. Igår var roligast. Skönt gäng med både bloggkändis (säger inte vem men han har inte med fotboll att göra) och fastande muslimsk hudläkare. Den senare var tjej, det tyckte jag var häftigt. Jag bjöd bloggkändisen på malt, humle, jäst och vatten serverat i en grön flaska. Han sa tack och log. Sen bjöd han igen. Med en grön söt vätska, serverat med is i ett genomskinligt glas. Märkte senare att jag bjudit på företagskortet... Ingen lyckad grej. Så nu måste jag nog ringa den kära kassörskan på BB och bikta mina synder. Jag tror nog inte att det räcker med fem ave Maria för att det ska vara ur världen.

Idag var det helt ledigt. Gick in på bokmässan och gick runt. Köpte faktiskt julklappar. Slemmet var med. Hon hade blivit lovad böcker av en ABsnubbe på fredagens festmingel. Han höll sitt löfte. När vi skulle till att lämna piratmontern så var Slemmets bokkasse full. Om bokkassen hade varit Slemmets mage så hade det sett ut som om hon var gravid. Jag plockade upp en bok om en kvinna som hade en man som lekte kurragömma i 20 år. När jag står där och väger boken i min hand kommer författaren. Hon vill signera. Det får hon.
"Till vem ska jag signera?" frågar hon.
"NickelKickel" säger jag fast det inte är min bok.
hon skriver. Hon skriver mitt namn i Slemmets bok. Hon hoppas att jag ska gilla den och att jag ska ha det så bra.
Så där står vi. Jag med Slemmets bok som pryds av en hälsning till mig och Slemmet (lite äckligt bloggalias, men men vi väljer alla våra namn) med en förvånad min och en tung kasse.

torsdag, september 27, 2007

Eftersom stampen har tagit steget från att vara en glädje och gamman blogg till att bli ett politiskt inferno så coppar jag helt enkelt denna uppmaning.

”Som stöd för våra otroligt modiga vänner i Burma: Kan alla människor världen över bära röda tröjor på Fredag den 28. September. Skicka meddelandet vidare.”

Jag bär rött imorgon. Jag lovar också att skärpa mig och vara mer rolig snart igen.

lördag, september 22, 2007

Tänk om man vore munk

Tänk om man vore munk. Inte vilken munk som helst utan en munk i Burma. En sån som äntligen har tagit sin tiggarskål slagit den i hövve på militärjuntan och sagt "Bensinprisets höjning var droppen. Now feel on the motherfucking munkFURY!"
Tänk att få vara med om nåt sånt stort. Känna hur de gigantiska hjulen sakta kommer i rullnig. Hur det uppdämmda förtrycket brister bit för bit. Vilken känsla det måste va. Att stå mitt i det. Skulle lugnt avge munklöfte eller vad det heter för att få var med om det. Burma. Nu kanske friheten kommer.

fredag, september 21, 2007




Det skulle egentligen bli afterwork nu. Men jag vill inte. Det är regnväder och regnväder är filmväder. Därför ska jag gå hem och låta lättjan våldta mig i form av två dvdfilmer som jag hyrt på videobutiken på hörnet. Är övertygad om att den butiken är precis en sån där pengatvättbutik som den i Snabba Cash. Bara en sån sak som att inte ha filmerna i nån slags ordning. Inget abcsystem här inte. Bara kategoriserade i drama, thriller, action och så vidare. Ganska svårt att hitta en tät actionladdad dramatisk thriller. Vilken jävla hylla står den på? Hybridhyllor finns inte. Film är väl ungefär som människor. Dom låter sig inte så lätt kategoriseras. Letade återigen förgäves efter Änglagård på dvd. Den fanns inte här heller. Skandal. Igen. Men dom stackarna är väl fullt upptagna av att tvätta pengar och skiter på grund av tidsbrist ganska blankt i att ha ett sortiment bestående av svenska filmgrundstenar.
Två starka bevis som påvisar att filmuthyrningen inte är det egentliga syftet för butikens existens.
Men skit i det. Regnar det så vill jag ha film. Om det så blir så att mina skattade och snövita pengar glädjer nån koksdealande man i skinnväst så må det vara hänt. Jo jag vet. Sen piggsvinsbootsen kom in i mitt liv så har moralen gått igenom en köttkvarn på finaste filtret. Funderar på att switcha på handdukstorken ikväll.





Lite tvättäkta tjurporr har aldrig suttit fel.

torsdag, september 20, 2007

Krönikör

Och jag vill bo här. För skogen är vare sig skrämmande eller isolerande eller ensam. Eller ja, det hade inte vart det om inte alla envisades med att bo i stan.

Rebecca Vinterbarn Elg

Men jag håller inte med henne om surströmming.

onsdag, september 19, 2007

US and A

Och till detta jävla land resar jag....

http://www.cnn.com/2007/US/09/18/student.tasered.ap/index.html

tisdag, september 18, 2007

Den där Reinfeldt

Var i Stockholm igår. Åkte buss, fast mest taxi. Den amerikanska ambassadens rutiner för visum var jag ju inte direkt superhaj på. Det renderade i ett antal taxiresor till Karlaplan. Men tillslut gick det. Eller åtminstone gick det lite bättre... Åkte sen buss. Som en sann proletär. Vid Norrmalmstorg var det fullt med folk. På en scen stog han. Jag såg bara honom. Jag gillar inte honom. Fredrik Reinfeldt. Nåt i kroppen får det att gnaga. Förmodligen för att just denne man tillsammmans med en bäverkvinna håller på att gnaga ner allt vad välfärd heter.

Han måste bort. Men till skillnad från terrornätverk så uppmanar jag till att vi röstar bort honom.

torsdag, september 13, 2007

Det där med rakning

Jag har åtgärdat min fetmaskräck och börjat att betala 400 spänn i månaden för att få komma till en lokal som har vikter, maskiner och drycker som personalen tillblandar med en stavmixer. Jag tycker de är lite fjantigt med folk som med överdriven entusiasm berättar om sitt nyvunna gymintresse. Så därför inflikar jag här lite snyggt att jag kör på gym sen i slutet av maj genom att nedklottra en anekdot som hände imorse. PÅ gymmet. Eller snarare i den manliga duschavdelningen. Eftersom jag är av den uppfattningen (som nämns ovan) att det gärna blir lite väl insnöad och fjantig jargong när killar pratar gym och träning så skiter jag i att delge följande information: Vilka muskelgrupper som tränades. Hur jobbigt det var. Hur många rep som kördes i varje set. Hur många set det kördes i varje rep. Hur vikten stegrades och sedan sänktes från set 1 till set 8. Vilka skor jag hade. Vilka handskar med ett perfekt grip (grepp) som bars. Hur musklerna stretchades. Hur svetten lackade. Vilken proteindryck som inmundigades efteråt. Allt sånt skiter jag i. Förmodligen alla andra också.

Vi hoppar till desserten (läs duschen).
Många personer passar på att raka sig efter att diverse köttdelar i kroppen har fått sig en omgång. Det kan ju förstås. Man stegar ut på Odinsgatan. Nyduschad, med lagom ömma muskler och en len haka. Förmodligen en ganska skön känsla. Inge fel i de. Ingen lyfter därför på ögonbrynet om någon tar med sig rakutrustning till duschen. Visst kan det verka aningen omständligt att raka sig i strilande vatten, men jag är inte den som är den att springa runt och förbjuda människor att raka sig precis vart dom vill. Alltså om dom vill stå framför spegeln, på en stege eller i duschen så är det så att säga fetokej med mig. Det är fritt fram. Vi är ju trots allt en demokrati och folk får ju göra lite som man vill så länge man inte ger någon annan eksem eller annat obehag utan att andra part har gett sitt godkännande till detta.
Men i morse tycker jag nog att frihetens rakningsvingar flög lite vilse. Eller åtminstone lite snett. För när jag i godan ro låter varmt vatten skölja bort svett och hudavlagringar så tittar jag rent spontant på mannen mittemot. Han rakar sig. I duschen. Han rakar inte benen. Han rakar inte armhålorna. Han rakar inte bröstet. Och han rakar fan inte ansiktet. Nä nä nä. Det är pungen och områden där omkring som får sig en gilette mach 3 omgång. Mannen i fråga har tagit det rediga snabelgreppet. Någon beskrivning eller skiss över hur det går till behövs knappast. Han står där och låter hyveln jobba. Frenesi. Korta snabba drag. Inte ett dugg skylande, han står inte ens vänd mot väggen. Jag tar den tvål som gymmet bistår med och gnider in mig. Jag får tvål i ögonen, det är ingen tillfällighet. Jag gör det med flit. När jag är sköljd och klar och den dimmiga blicken som lätt blir när man blandar iris och tvål har lagt sig så är ävem mannen klar. Eller klar och klar. Pungen är len och fin som ett moget äpple men nu är det armhålorna att få sig en omgång för att i slutändan bli djupa lena dalar utan tillstymmelse till behåring.
Jag tar min handduk. Väger mig och märker att jag har stått förvånansvärt still på samma siffra väldigt länge. Det känns inte så. Sen går jag till jobbet.

lördag, september 08, 2007

Ursäkta tystnaden,, jag sitter på pass


Måndag klockan 07:05. Jaktens första. Fälld av min passgranne Christer runt tjugo i sju.



Trötta älgdragere drar ner en fjoling som Anders sköt på "sten".


Första jaktdans resultat. Tre fjolingar. Christer x 2 och Aaaanders en.


Tisdagens första älg gick i backen 06:10. Efter knappt tjoget minuter.


Anders andra älg för i år. En stor tjur. Slaktvikt ungefär 240 kilo.



Det kan vara tungt att dra en älg över ett hygge som markberedaren har gått hårt åt.


Prisa Gud! Här kommer fyrhjulingen! Hultin har grejer han.


Trött NickelKickel tar igen sig. Bilden är ej tagen på pass utan i kantarellskogen på eftermiddagen.


Tisdagens kantarellskörd. 30 gula och närmare kilot tratt. Gott att ha i såsen.


Dom som bestämmer hade gett oss fyra stora djur i tilldelning. Efter ett kortare möte fick vi en extra. Har man sett tretton älgar på två dar så är det sannerligen ett tecken på god älgstam. Detta är fredagens byte. Knappt Fyrtio minuter efter att vi gått ut dunsade han i backen efter att Christer för tredje gången denna vecka avfyrat sin 30-06. En nöjd, spansktalande jaktledare klär i grönt.

Paketerad och klar. Nio taggar men en slaktvikt på uppskattningsvis 280-290 kilo. The Boss, Skrutt och älgdräparChrister är nöjda.