onsdag, januari 31, 2007

Vem pissar på vem?

Zlatan? Lagerbäck?
Två snubbar. Sveriges i särklass största sport. Miljontals fans.
Vem är det då som förstör?
De står båda högt upp på en pidestal. De är båda hyllade. De skulle kunna vara en sund relation. Miljontals fans skulle kunna älska dess två herrar. Men. Detta men. Zlatan vill inte komma. Och herr Lager tycker att landslaget faktiskt "Klarat sig bra nu i höst"...

Hur som helst är det de där miljontals som får lida. De tjänar enstaka procent av Zlatans lön. De kommer inte upp till en tredjedel av vad herr Lager tjänar. Ändå pungar de ut tusentals kronor på att åka på matcher och köpa landslagströjor.

Både herr Lager och Zlatan står i detta nu och gör en oficiell pissbomb i ansiktet på de där miljontals.

måndag, januari 29, 2007

Egokick deluxe


Urklipp ur Borås Tidnings bok Guldregn över Borås.

Vad kände du?
-Det tog ett par sekunder innan jag fattade. Man vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Jag letade efter någon spelare att omfamna. Jag fick tag i Johan Karlsson. Jag har sett nån bild i en tidning, där Augustsson faller ner på knä och i bakgrunden är jag och Karlsson på väg mot varndra med öppna armar.
/ Anders Svensson Elfsborg

Gissa vems bild det var?

Jo jo

Här sitter jag och har precis satt ner foten. Mot Lars Johan Hiertas avkomma i rakt nedstigande andra led. Det var ju så körigt ju. Så många jobb ju. Du gör väl inte nåt speciellt ju. Näe det gör jag inte. Men det är ju det som är ledig. Jag ska ut och motionera strax. Sen ska jag börja jobba framåt fyra fem.

Torsdag får vi besök. Det ska bli kul. Väldigt kul. Söndag så tar jag tåget till Köpenhamn och därifrån flyget till Kairo. Ska bli kul. Mycket jobb kan jag tänka men ändå kul.

Näe nu är de till att ta tag i sin fetma light.

Hej

torsdag, januari 25, 2007

När jag var liten vol 1

Ragnar. Ragnar hade träslöjd. En väldigt ordningsam man som minsann inspekterade att man dammsög upp allt sågspån och att slipklossen låg där den skulle. Han låste även in alla sina raspar, filar, sylar och handborrar. Ragnar var mycket korrekt. Hur som helst skulle Ragnar ha en genomgång. Förmodligen om någon skärbräda eller träramen till någon pall eller nåt liknande. Vi stod i alla fall där och tittade på vår käre Ragnar. I en halvcirkel runt katedern stod vi. Vi tittade på vad han visade och vi lyssnade på det han sa. Men min bänkkamrat Karl hade dock just denna dag lite pirr i kroppen... Av någon anledning så fann han inte Ragnars genomgång så värst intressant. Istället så smög sig den kära pojken in snett bakom Ragnar. Ur fickan plockar han upp en syl. Vid detta tillfälle har även jag mist intresset för Ragnars utlärande av filning. Jag skiter i det. Kalle är ju i färd med nåt verkligt spännande. Kalle fattar sylen i ett hårt grepp likt man håller en kniv. Han börjar sedan simulera hugg med sylen mot den icke ont anande Ragnar. Kalle tittar på mig och jag på honom. Kalles blick är stolt och jag manar på den arma pojken med ett stort flin som underförstått betyder: Ös på! Du är tuffast! Hurra för Kalle! Hugg mera! Massakrera honom! Hurra hurra jippi jippi!
Kalle blir stolt. Fler i klassen börjar ta notis av Kalles tuffa huggsimulering och Kalle njuter storliga av uppmärksamheten.
Han är nu i sitt esse. Han hugger stora hål i luften strax bakom Ragnar. Svingar sylen med ömsom höger ömsom vänster hand. Han tar även ett tvåhandsgrepp om sylen och ackompanjerar det hela med fräna grimaser. Kalle is the shiit. Han är hetare än het. Han är klassens kung och hade det varit skolbal hade han garanterat fått ligga. Han dominerar. Alla kategorier. I just i detta ögonblick är han navet. Den ont anande Ragnar märker ingenting av att alla 13 elever struntar fullständigt i vad han visar om filens åverkan på obehandlat trä. Allt ljus är på Kalle och Kalle älskar det. Men... Msn. Kalle blir dock en aning övermodig i utövandet av sin performance... Tvåhandsfattningshugget med slutna ögon och uträckt tunga har funkat kanon en tre fyra gånger men denna gång gör den sig sämre. Istället för att sylen stannar ungefär två centimeter från Ragnars högra skinka så borrar den istället in sig i den samma. Ragnar avbryter sin demonstration av filning. Han avbryter den ganska snabbt och ljudligt...
Kalle får skämmas. Ragnar får plåstra. Vi andra får rast.

tisdag, januari 23, 2007

Iran

Mitt nya drömresmål är Iran. Landsbygden i Iran. Bergen i Iran. Iran.
Imorgon ska jag åka och träffa den enda kvinnliga kusk som vunnit Prix Damerix (eller hur de nu stavas). Det ska bli kul.

Ligger på soffn och surfar runt lite. Tänkte bjuda på lite länkar. Bland annat en från Iran. Iran censurerar alla tidningar som kommer från väst. Vad censureras då? Regimkritik? Näe då, den finns kvar. Kvinnlig hud däremot belönas med svarta spritpennor och vita klisterlappar... Tänk bara vilket jobb att göra det. Kolla in det. Man skrattar garanterat i alla fall en gång.
http://jturn.qem.se/2006/more-pictures-of-iranian-censorship/

Sen en kompis blogg.
http://christoffersmitz.blogspot.com/

sen inga fler.

Men åååååå

Om ens korg med år strax ska fyllas till tjoget jämnt så borde man ha hunnit att skrapa ihop i alla fall ett antal vuxenpoäng. Man borde ha blivit vuxen nog att inte behöva gå och tjuvkika på kvittot till ens egna inslagna present. Eller? Och om man nu inte kan stå emot det oerhörda behovet av att få veta vad ens kommande paket innehåller så är man väl i alla fall ändå smart nog att hålla tyst om det. Eller? Tydligen inte.
Presenter är roligast när de överaskar i sin självklarhet. Jag hade, enligt mitt tycke, lyckats med det. Jag har köpt nåt som var självklart men ändå inte väntat. Behövt men inte livsviktigt. Inte speciellt orginellt men kul.
Men nu är liksom överaskningen bort och jag är less.
Och ja. Jag är barnslig. Men jag är inte barnsligast. Det priset tog en tjyvfluktande flickvän hand om...

måndag, januari 22, 2007

Tråkigt tråkigt tråkigt

De senaste 38 timmarna har jag spenderat inomhus. Jag har varit inne. Länge. Suttit och klinkat på mitt nyinköpta piano. Men nu på förmiddagen bröts isoleringen och jag och pianots tvåsamhet likaså. Jag gick ut. Köpte mjölk och fil och gick hem. Var väl sammanlag ute i tre minuter. Sen satte jag mig att plinka på pianot igen. Men nu kan jag ta alla ackorden i ”Your song”. Eller nu ljög jag. Men jag är bra i början. Och eftersom jag aldrig lärt mig läsa noter så kan jag inte resten förrän nån av bergetkusinerna svarar i telefon och kan förklara vilka ackor krumelurerna ska föreställa. Hur fan kunde jag välja trummor som instrument? Stört! Knappsats att man plockar fram trummorna och börjar latja lite när man har främmande. "Lyssna in den här hi-hatten då! Fy fan vilken klang!" Näe. Det funkar inte så.
Jag har tråkigt, alla två jag brukar umgås med jobbar.
Jag har dock lite aktivitet på schemat. Jag ska spänna på mig mina och FinaElinas viktbälten och gå ut å gå. Sen vet jag inte. Kanske handla. Men det är ju också tråkigt. Har lust att skriva en dikt. Men jag får bara mindervärdeskomplex mot en viss talangfull tolvåring.

Jo minsann. Här sitter jag och har tråkigt. Detta medans 76 mäniskor har dött i ytterligare ett bombattentat i Irak. Det ultra nationalistiska Radikala pertiet blev största parti i Sebien. En man har gripits med en miljon barnporrbilder. Och Pärson-Paniken, som expressen har valt att kalla det, breder ut sig efter ännu en uråkning och bara 11 dagar till VM. BMI indexet på ungar stiger fortare än Habo Finans aktie sjunker och i ännu en rapport bekräftas det att Himalayas packis och glaciärer smälter.
Som Curre Bladh skulle sagt, Det är en mörk tid.

Det är i alla fall fint väder i GBG.

lördag, januari 20, 2007

äntligen liksom

Äntligen snö. Skönt. Kändes som hemma i november. Knarrande blöt snö.
Innergården är alldeles vit. Igår var en rolig dag. Fick göra jobb med Jörne. Ett jobb aom tog lite tid. Som inte bara var skjuta och sticka. Skönt. Blev helt ok också. Sen fick jag biljetter i min mail. Aningen konstigt när jag inte hört om nån resa. I alla fall inte till Kairo som det stod... Men det visade sig i alla fall att jag ska dit. Leonard Moon ringde senare. Lanskamp Sverige-Egypten, med riktiga landslaget. Fotboll är kul. De ska bli kul. Siktar på att få ta Nord Irland borta också. Får se om jag lyckas...
Leonard undrade även om jag kunde fara till Glasgow. Jag kunde. Men när han sa vilket datum kunde jag inte längre. FinaElina fyller år då. Så de fick nån annan ta.

Och Sofinken. Det ser bra ut.

måndag, januari 15, 2007

Inga ord

Inga ord. Det finns inga. Bara tragik. Jag funderar ett tag. Mitt ego tar över och jag börjar relatera till mig själv. Vad är jag kapabel till? Jag har gjort saker som jag lovat och svurit att jag aldrig skulle göra. Eller jag har väl inte svurit eller lovat men de har bara varit så orimliga att de inte ens fanns som alternativ. Men man ändras ju. Medvetet och omedvetet. Det orimliga en dag. Kan det vara verklighet nästa? När går man över nästa gräns? Eller går man över dem i små steg? Slår först lite löst och sen hårdare? Jag fattar inte. Men det är kanske ett sunt tecken. Hur som helst.

Jag tänker på dig. Jag hoppas du vet det. Du läser det i alla fall nu. För det gör du alltid. Tids nog. Men just nu har Du nog en del annat att tänka på. Var stark. Du är stark.

söndag, januari 14, 2007

I stormens öga


Der blåser. Det blåser av bara fan. Det är orkanstyrka säger de personer som förstår. Coolt....
Var ut och köpte mjöl, bröd och skinka förut. Hade med kameran och förevigade lite krossade tegelpannor. Kröp innanför inspärrningarna. Men när vinden rev i igen kom jag på att det kanske inte var det optimala att stå inne på avspärat område. Man vill ju inte direkt ha en tegelpanna prydligt planterad som en kronisk hatt. Jag kröp tillbaka. Till säker mark.

Ska på innebandy senare idag. Får se om det mojnat då. Men inne i Lisebergshallen kan det ju i alla fall inte blåsa. Men kan man få renar att frysa ihjäl i götborgsklimat så kan man nog fixa vindbyar i en inomhusarena också.

Plåtade en boxare som ska boaxs på Sveriges första proffsgala. Han hade en rolig röst. Gäll och dov på samma gång. Har nog fått sig en och annan vinge på näsan så att säga.... Man har ju bilder om hur boxare ser ut och hur de beter sig. Denna kära yngling var precis som jag trott. Han hade muskler men var ändå inte slimmad utan hade lite hull. Frisyren var den klassiska marinkårfrisyren med ultrakort på sidorna och någon millimeter extra på hjässan. Han jobbade som dörrvakt. Han pratade lite släpande. Hans tränare hade parkinsonskakningar. Allt stämde liksom.

fredag, januari 12, 2007

Ja prate fö fort.... Hela tin


Snodde aldrig nåt från StorSofinkens blogg. Allt jag gjort verkar logiskt. Inget är som en sanning eller bullshit fråga. Inte än i alla fall.

Nu ska jag skriva en sanning. Om jakt. Jakt är kul. Ingen idé att börja hyckla om den saken. Jakten har en massa otroligt givande element men ett av det stora är just nöjet. Det är kul. Men inte alltid. Det kan jag lova. Lika varmt som jag vurmar för de goda upplevelserna, lika mycket bävar jag för de stunder då det magiska skimmer, med vilket jakten ofta beskrivs med, hastigt försvinner. Det står aldrig i jakttidningarna. Där matas man alltid med vackra solar, frostbeklädda vidder, ett föredömligt ledarskap och 96% direkt dödande skott. Så är det inte. Absolut inte. Det är inte kul när hagelsvärmen inte träffar haren perfekt. Det är inte kul när haren då skriker. Den skriker med vad som låter som ett hest barnskrik. Tänk dig då att slå den barnskrikarnde haren i ett träd tills den inte skriker mer. Det är inte kul och händer inte ofta. Men det händer. Tro mig det händer. Och alla som hört det vet hur det låter. Man glömmer inte sånt.

Jag har skjutit djur. I jämförelse med vissa ganska få djur. I jämmförelse med andra väldigt många. Jakt är jakt och när jakt är som bäst finns det inte många saker jag hellre gör. Men när jakt är jakt när den är som sämst så är det inte kul. Bland det värsta man kan göra faktiskt. I fred alltså. Och även fast jag hatar de tillfällena så oerhört så är det en risk som jag är villig att ta. Självklart undviker jag den så mycket det bara går, men jag har lika fullt räknat med den. Att den faktiskt ska hända.

Som när allt går väldigt fort. Den 400 kilos stora svart/grå älgen kommer rakt emot mig. Det sluttar lätt nedför och höjdskillnaden är kanske sex, sju meter och mellan oss är kanske och avståndet cirka 50 meter. Jag försöker vissla för att få honom att stanna. Men han ignorerar mitt försök. Travar på. Han har helt enkelt inte sett mig. Han fortsåtter, rakt emot mig. Jag höjer det jag ska höja och får in korset där det ska sitta. Mitt kikarsikte har förstoring 4. Det är för mycket. Det visste jag då och det har jag lärt mig nu. Trycker kolven mot axeln och pressar sen på så mycket som jag vet behövs. Det är nu jag i mitt avvägande gör fel. Den lätt lutande vägen mot älgen gör att jag ska sikta lite högre än normalt. Det gör jag inte. Just därför går kula inte in i bogen. Den trasar istället sönder hela älgens övre del av frambenet. När skottet går och älgen raglar till tvärvänder och försvinner tätt följd av Robbe, vår hund. Robbe är duktig och får ganska snart stopp på älgen. Några minuter senare skickar vår jaktledare tillika hundförare den skadeskjutna älgen till älghimlen. Så det gick bra... Till sist. Men de ångest fyllda minuternas väntan på den befriande knallen var inte speciellt trevliga varken för älgen eller mig. Kanske var det de minuterna som gjorde att jag avstod från skott tre gånger denna hösten.

Men jag utsätter mig för denna risk igen och igen. Och jag gör det för att jag älskar det.

måndag, januari 08, 2007

Fan vad jag snor

Jag kommer att bil sjuk. Jag har stått i engelskt regn i fyra timmar. Jävla skit. Regn regn regn. För andra dagen i rad fick jag inte komma in. Wigan var det som nekade mig. Tråning måndagar är stängda för alla. Utom spelare och ledare...

Men jag orkar inte dra hela den historien. Ja ja... Istället snor jag en sak från StorSofinkens blogg, som vanligt alltså.

söndag, januari 07, 2007

Manchester Fucking United

Jävla skit. Sitter på mitt hotell. Jag är sur. Eller arg. På alla frityroljor som kommer att göra att alla engelsmän och engelskvinnor kommer att dö i förtid på grund av åderförkalkning. Stackare. Sen är jag i tur och ordning arg/sur på min arbetsgivare och Manchester United.

Kort sammanfattning.
Henke gör debut på Old Trafford. Jag åker dit. Ett citat innan resan, "Bry dig inte om ackrediteringen, den ordnar BildReddarn." Kanon tänkte jag då slipper jag det. Men icke sa Nicke. På Landvetter nås jag av beskedet att jag inte är ackrediterad. Eller min ack har blivit nekad. Skit. Leonard Moon ger mig rådet att tjata. Det har jag gjort idag. Som fan. Ända tills den stackars kvinnan ringde nån väldigt viktig snubbe som sa att jag inte fick komma in. Sen blev jag eskorterad av en stor kille med walkietalkie och batong. Han gav mig tipset att kolla på matchen på en pub.... "Och sätta mig och trycka i mig friterad fisk och bli lika fet som alla Englendare eller?" sa jag,,,,, inte.. men jag tänkte.

Men en FAcup match hann jag med. I Portsmouth. Ful stad. Ful arena. Väldigt mycket England med andra ord. England är ett ganska..... Konstigt land. Man bygger hus med utsmyckning och fönsterbläck gjorda av järn. Detta trots att dem måste ha märkt att dess järnkonstrukioner faktiskt rostar och blir skitfula + att rostet sprider sig med vattnet och bildar stora bruna fläckar på näst intill varje fastad. Fult.