torsdag, september 30, 2010

Gravens öl i Näsby Allé

Min bil står på en verkstad och jag har just nu inga likvida medel för att lösa ut den men jag struntar blankt i detta och tar istället tåget till Stockholm. Min fotografiska BB ska åter besökas. Värnpliktsnytt har lagts ned och imorgon ska vi sörja i Näsby Allé. Uppslutningen är god från mina dagar. Allt pekar åt att tre pojkar som fått vänsterkrysset i Journalisten ska sitta hela kvällen och hålla varandra i hand.

Igår var jag på Gais. Gais rimmar på bajs men de kan ju tydligen vinna ändå.

fredag, september 24, 2010

Bloggbara

Bokmässan i Göteborg är något jag skulle ligga med fast jag har en flickvän om om det nu hade varit möjligt. Men mässor är så att säga lite svårlegade. Igår stod jag hur som helst på en liten liten scen på en stor stor mässa som vissa finner så utmärkt att liggatankar föds. Det gick bra. Ibland så glömde jag bort vad jag pratade om men på något sätt så fortsatte munnen ändå prata och de närmast sörjande i publiken som jag efteråt talade med sa att det inte märktes.

Imorgon lördag tycker jag att alla som kan ska besöka monter B07:40 klockan 12.00. Då talar nämligen Henning Mankell om Ship to Gaza. Blir nog intressant så det räcker. Han håller på i en halvtimme och ni behöver inte springa därifrån direkt för strax efter så ska jag och Jennifer Wegerup prata sport och bild.

Sen så önskar jag mig en sak. Bloggar. Fotobloggar har jag. Humor och smartheter är det jag vill veta adresser till.

tisdag, september 21, 2010

Sverigedemokraternas rätt

På facebook får jag en länk. Jag kan söka i ett register. Jag kan se vilka som är medlemmar och vem som önskat information om ett speciellt parti. Utan att gå in på detaljer om på vilka de personer i detta register egentligen är så kan jag bara konstatera främst några saker.

För det första. Ingen ska behöva skylta med sin politiska åsikt om man inte själv vill. Oberoende av vad man tycker. Man har den rätten. Ingen ska behöva vara rädd för att söka information om eller gå med i ett parti och ingen skall heller behöva vara rädd för att ens medlemskap i ett parti skall komma vem som helst till del om man nu inte vill det själv. Därför är den hemsida som publicerar påstådda sverigedemokraters namn, e-mail och adress demokratiskt vidrig. Här kan man faktiskt hitta om inte 100 % bevis så åtminstone indicier på vem som tycker vad. Detta utan att personen i fråga gett sitt godkännande.
Aktiva politiker är en annan sak. De väljer själv att gå ut med sin politik och sin åsikter. Dem ska man, om man vill, skicka brev, maila, ringa eller på annat sätt delge dem vad man tycker. Men folk som "bara" sökt information eller är stödmedlem ska inte behöva förklara sin åsikt om man själv inte vill.

För det andra så är det i många delar Sverigedemokraternas eget fel att det har blivit så här. Som parti har man en skyldighet gentemot sin medlemmar att skydda deras identitet. Hur kan dessa uppgifter ha läckt ut? Hur kan systemet ha hackats? Fullständigt oacceptabelt att ett parti som påstår sig vara seriöst inte skyddar sina anhängares identitet.

För det tredje. De som publicerat detta redskap som gör sverigedemokrater sökbara har agerat förutom odemokratiskt även motverkat det syfte som jag tror de har. SD vill göra sig själv till martyrer och offer för den överhet som man påstår sig förföljd av. Nu ger man SD ytterligare ett verktyg i sin eftersträvan av underdogkänsla och utanförskap. Att ge SD ytterligare ett argument kommer inte få färre att rösta på SD. Tvärtom kommer förmodligen deras redan frälsta bli mer säkra och de som stått och vägt får ytterligare ett argument för att gå med. Nu kan SD peka på detta och säga ungefär "Titta så vidrigt våra anhängare förföljs. Titta hur våra anhängare svartmålas bara för att de har en politisk åsikt. Är detta acceptabelt? Vill vi ha det så här?"
Detta är verkligen inte vägen att gå för att göra det som de allra flesta av oss vill. Detta försvagar inte det parti som många av oss vill ha ur riksdagen snarast möjligt. Men bara för att vi är helt övertygade över att vårt mål är rätt så kan vi inte använda medel som inte bara är olagliga utan också helt motverkar sitt syfte.

måndag, september 20, 2010

Mina vänner

Det är lite mycket nu. På lite olika plan. Men för att ge er en liten vink om vad jag gjort sedan jag kom hem från den älgjakt som jag trodde skulle väcka min bloggådra så ska jag ge er en snabb summering av tiden sen älgjaktens onsdag.

Torsdag 9 september
Jag flög med morgonflyg från Sundsvall.

Först damlandslagets lagbild...

...som följdes av damlandslagets träning...

...som följdes av lokalpatriotiskt hopp i superettan.


Fredag den 10 september åkte jag till Jönköping för att ha förmiddagen fri men ägnade kvällen åt att se Häcken kasta inkast mot Halmstad.


Lördag den 11 september
Spenderade jag min kväll på Gamla Ullevi och såg Sverige slå Danmark i en damlandskamp.


Söndag den 12 september tyckte jag var en utomordentlig dag för att åka tåg till Karlstad. Där bevittnade jag en final och sen den klassiska högen som alltid följer TV-pucken.


Måndag den 13 september hängde jag på derby på Gamla Ullevi. Jag klättrade upp i GAIS-klacken för att fota IFK-klacken. Men vackraste bilden blev faktiskt en grönsvart.


Tisdag den 14 september tog jag tåget till Malmö för att vara halvvägs till onsdagens destination. Men inte bara därför.

Onsdag den 15 september tog jag tåget till danska Vejle och tittade på när Caroline Seger och de andra i damlandslaget skrattade gott på sin träning.


Torsdag den 16 september bevittnad jag när Sveriges damer kvalificera sig till fotbolls-VM i Tyskland. Charlotte Rohlin nickade in båda målen och blev glad.


Fredagen den 17 september gick mest åt att åka tåg till rätt ställe och jobba ut arkivare och göra kvittoredovisningar.

Lördag den 18 september var jag på Rambergsvallen och såg AIK tråkspela till sig tre poäng.


Söndag den 19 september lade jag min röst samt åkte till Kungsbacka för att titta på handboll.


Ikväll ska jag till Trollhättan.
Imorgon är det premiär för Frölunda i Scandinavium.
Onsdagen går åt i Borås.
Torsdagen ska jag berätta om sport och bild i en monter på en mässa.
Fredagen ska jag spendera med min mor på ovan nämnda mässa.
Lördagen ska jag återigen prata sport och bild i en monter på en mässa för att sen runda av med lite hockey i Scandinavium.
Söndag ska jag tillbringa på damfotbollens göteborgska derby.
Sen är det måndag igen och då ska jag nog ta tåget till Hässleholm.
Efter måndag kommer tisdag.

Ovan nämnda kommer att behandlas och förklaras i ett inlägg inom en mycket snar framtid.

N

söndag, september 19, 2010

Stillasittande väntan

Jag tog på mig en kostym, en slips, en vit skjorta och stoppade mitt röstkort i fickan. Promenerade i ett lätt regn. Jag kände mig lite fin. Det var lite hedrande på något sätt. En högtid. Som det ska vara. Inte något jobbigt som måste göras. Det är inte samma sak som att tvätta bilen utan en plikt. En skyldighet.

Utanför vallokalen stod en grupp med färgade band över axlarna. Jag hade som nämnt klätt mig propert med ljusblå slips och allt. Jag mötte blick alliansföreståndare hade färgband i olika nyanser av blått. De log. Tänkte nog att här kommer ett säkert kort. Nu blir jag av med några lappar. Men så här efteråt ångrar jag mig lite. Jag skulle kanske spelat ut situationen lite mer. För nu gick jag bara ganska hastigt igenom pärlbandet av ideella krafter och fick tre papperslappar av en kille med tjejfrisyr och rött band. Det finns få saker jag kan njuta så mycket av som att få förstöra andras fördomar.

Så nu har jag röstat. Inte på någon person utan bara ett parti. Kryssa namn får partiet i fråga göra själv. Men jag har röstat och får således i fyra år framöver fritt kritisera problem och brister i system och samhälle. Den rätten avsäger man sig i mitt tycke om man ligger kvar på soffan låter sitt röstkort bäras ut först med pappersåtervinningen.

Ikväll ska jag på handboll och sen på valvaka hos konstnär Emil och servitris Linnea.

fredag, september 17, 2010

Hur kom de hit?

Danmark. Jag har vandrat gatorna i Danmark. I staden Vejle spelades spelet fotboll av damer från Sverige mot damer från Danmark. Det gick väl bra tillslut. Jag hann både fota efterfest och hinna med skjuts tillbaka till fastlandet. Det kändes skönt. Danmark är liksom lite ovant. Igår hade jag dödag. Matchen började först halv sju och jag var tvungen att checka ut från mitt hotell redan elva. Så jag hann springa på stan och idka komers med danskar som nästan uteslutande valde att gå över till engelska när det skulle pratas. Jag kan kanske förstå varför. I en butik valde jag att köpa ett par jeans. Mannen i kassan har ömsom pratat i sin iphone och ömsom gett mig lite tips. När beslut om köp tillslut är taget och det blir lite småprat medans kortbetalningens signaler vandrar koppartrådarna fram så följer hans fråga om Sverige av att han berättar att båda hans föräldrar är från Sverige.
“Vad kul. Hur kom det sig att dom hamnade här i Danmark då? Undrar jag artigt medans jag rycker kortet ur chipläsaren.
“Veeelke dauoå?” frågar mannen med iphonen lite förvirrat.
“Dina föräldrar. Hur kom det sig att dom hamnade här i Danmark?”
“Naj naj. Yey undre vo I Svergie du är fro?”
“Jaha. Jag bor I Göteborg.”

Jag känner mig lite dum.Går ur butiken samtidigt som ett strilande regn faller för åttonde gången denna dag. En grön buss med nummer 27 åker förbi mig. Den ska till orten Bredballe. Bara en sån sak. Jag funderar på att flytta till Danmark men ångrar mig tvärt och går därefter med mina nyinköpta jeans och köper en kaffe och pratar för säkerhets skull engelska med kassabiträdet.

tisdag, september 14, 2010

Vohori orla narschst?

Ifrån mitt skriftliga ide hörs små pip. Nakna, blinda och aningen hjälplösa föds nytt liv i den kanal jag kallar blogg. Jag sitter på tåg. Det regnar, små pärlor rullar över fönstret och jag ser gröna fälgt och röda bullerplank. Jag är ledig idag. Imorgon ska jag till Danmark och sen kanske på derby och sen till Danmark igen.

Tyvärr. De små indikationerna till skriftligt liv dog i höjd med en tätort som börjar på H. Barnadödligheten måste bekämpas.