lördag, april 30, 2011

Sorgenfri

Det går inte så bra med att skriva på min internetsida. Bloggen har legat i träda. Men även i träda måste det harvas. Därför gör jag så nu. Jag har varit ett par kvarter bort sen klockan 16. Jag har i tur och ordning handlat, fikat, hoppat från litet hus och sen matat Betty. Efter det tog det vid med pizzaätande och avrundades med yatzy och sämstyatzy. Sämstyatsy gäller det att få alla fem träningar att visa samma sak med så många slag som möjligt. Mr Malmborg var det som intoducerade leken. Roligt tänkte jag och kastade sen tärningarna. Det gick inte så bra. För till skillnad från när vi spelade spelet vanligt så fick jag denna gång yatzy redan på slag tre. Följande omgång fick lyste alla fem tärningar med fyra svarta prickar redan på första kastet. Ja ja. Det skiter väl ni i.

Men här hoppar jag i alla fall från ett mindre hus med rutchkana.

torsdag, april 14, 2011

Träda

Dagarna rullar på. Jag är inte lika frekvent som vissa andra... Den nytända bloggen lyser klart och tydligt. Jag för min del har lallat runt på både fotboll och lite handboll.

Min dators innandöme fick i slutet av förra veckan för sig att gå och krascha. Så det blev lite problem. Men nu så känns datorlivet rätt så bra igen. Jag har fått en ny hårddisk och även lyckats rädda det mesta som fanns på den gamla. Det känns bra. Jag har plåtat som nämnt plåtat fotboll och även haft en adoptivson på besök. Det var roligt. Imorgon kommer nya gäster. Det känns bra. Lägenheten ska befolkas. Ljudet av tystnad tilltalar mig inte.

Mellan besöken så har jag hoppat och balanserat. Först framför något vitt, högt hus och sen på en påle vid Ale stenar. Fotografen vid båda hoppen är en sån där multijournalist som även har gåvan att kunna skriva. Hon är vass och väldigt bra att bo med. En sån tjej skulle ni ha!
Notera min hippieklädsel och ja. Även jag har köpt den där appen ungefär ett år efter alla andra.

torsdag, april 07, 2011

måndag, april 04, 2011

Grattis...


...Andreas Bardell som fyller år idag!
Tack som fan! Jag är värd det.
Jo verkligen. Hur mycket fyller du? Du är lite äldre än mig va?
Jo du plutten, ha ha ha. Det är jag allt, jag brukar kalla dig fostret bakom din rygg. Men exakt ålder vete fan. Det är en massa skottår och skit så, helt ärligt, jag har fan inte orkat räkna. Palla liksom. Det viktiga är att jag fyller år och att jag är värd det. End discussion.
Jo värd att firas är man väl alltid på sin födelsedag. Men förlåt, intervjun blev lite fel i början. Vi börjar om. Vad gör du just nu?
Sitter här på Cafét, du vet Café Opera, och zippar på bubblet. Jädrigt fint ska du veta. Jag är liksom nöjd. Jag måste ju för fan få fira. Jag känner att jag är värd det. Att få fira alltså, jävligt värd det.
Hur menar du då?
Jag säger så här: Jag är från Gävle. Från Gävle! Inte så jävla lätt att ta sina första steg där liksom. Det är hårt. Jävligt hårt. Är man sjuk i Gävle spelar det ingen roll. Ingen bryr sig.Man kliver ur sängen och går till jobbe annars tar någon annan det, skit samma om man är sjuk eller trött, man måste bara gå. Så är det. Så är det där jag kommer ifrån. Jag har kämpat. Jävlar i mig jag har kämpat. Kom igen! Kungen i Gävle är den som bränner bocken. Alla andra är nåbaddis. Men nu sitter jag här knäcker upp korkar på Bollingers och bara njuter. Jag är fan värd det.
Har den äran.
Precis. Juldan i fjol. Då gick jag bara in på Olearys i Gävle med kameran. Gick bara runt. Tog en bild av varenda jävla person där inne. Visade bara liksom "Här är jag! Jag är fotograf" alla bara blev svinnöjda och lyfte upp mig på deras axlar, klappade händerna och skit. Jävla grym känsla. Var fan var bockbrännarn liksom? Jag var kung. Jag var kung av Gävle. Mäktigt. Typ en kille bara kom fram med en hundring och sa "Ta den här för fan" så jävla grymt! 100 spänn bara så där! Så för att sammanfatta. Jag var och är värd det.
Du verkar gilla ditt jobb som fotograf?
Ja. Alltså. Mitt jobb är inget vanligt jobb. Fan tänk dig själv en flygledare han kan fan inte sitta och drömma eller göra misstag. Då säger det bara PANG! och så störtar ett plan eller två. Så är det för mig varje dag. Fast som fotograf.
Jag förstår inte riktigt jämförelsen flygledare/fotograf. Hur menar du?
Alltså tänk dig en flygledare som måste manövrera en massa plan. Tänk om han gör fel. Då störtar ju planen. Så är det för mig. Varje dag. Måndag, tisdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, alla dagar. Fast som fotograf.
Inte onsdag?
Nej onsdagar är lugn.
Okej. Men då så. Tack för pratstunden!
Gött. Varsågod. Jag är värd det. Du förresten. Visst räknas det inte som olagligt om man skiter i att ställa sig upp för en kärring på bussen?
Strunta i att ge plats åt äldre som behöver sitta menar du? Nja det vete fan, jag tror inte det är olagligt. Lite elakt kanske.
Bra. Då ska ja fan börja skita i det. Nu ska jag fan supa ner mig till förbannelse. Ska jag ringa dig sen? Halv två? Nollett trettio?
Ja visst gör det!

Den är kommen, den korta rapporten

Det är lite varmare nu. Jag tycker mig ana spirande grönska i både naturen och bloggsfären. Herr Nilsson, eller om vi ska kalla honom spekarn, har vaknat till rejält efter uppsägning och semester i det av militären styrda Thailand. Det är roligt. Nu när vi är i samma stad så umgås vi lite då och då. Men den utlovade badmintonen har inte blivit av. Han är väl rädd för smisk den där Spekarn.



I övrigt har fotbollen gått igång och jag har fått en ny iPhone. En som tyvärr tappar täckningen både nu och då. Lyxigt. Fotbollen tappar dock inte täckning (bra övergång) men har likväl, som nämnt, startat i Svea Rike. Jag har hunnit med både Örjans vall i Halmstad och Swedbank stadion i Malmö. Lördagen i Halmstad bjöd på en sådan sol att jag i första halvlek var tvungen att avlägsna min svarta jacka. Det blev för varmt! Ja ni hörde rätt. För varmt med jacka på en allsvensk premiäromgång. Imorgon fortsätter jag mitt korståg inom spelet fotboll. Jag ska på en blixtvisit i Holland. Det ska bli kul, lite nytt och spännande. Mer om det längre fram. Lite hemligt ska det alltid vara när man är utomlands. Det har Robert sagt.

För några dagar sedan så var det 1:a april. Gud och fackföreningarna har då gemensamt beslutat att man får luras. Jag lurade först min chef Lennart genom att installera min blåtandsmus på hans dator och sedan i smyg styra och markera när den teknikhandikappade chefen skulle skriva bevakningslistor. Han hämnades genom att lura mig att jag skulle skickas till Ryssland för att plåta Putin. Jag gick inte på den. Sen ringde kusin Olle. Han ville ha hjälp med ett lur. Klart man ställer upp. Lyssna här.

Så. Det var en tillbakablick och en framtidssyn. Full fokus imorgon och sen ledighet i några dagar. Vad säger du om det Rolle?Okej.