måndag, februari 28, 2011

Marit Björgen

Det gick ungefär som vanligt. Sverige hade lite strul med vallan och Norge vann. MagruteMarit åkte snabbast och fick efter en lättare kollaps skutta runt och vara glad och tacksam. Om hon även var det tredje i den treenighet som förkunnar hur man skall vara i ett förhållande vet jag inte. Jag gissar på nej inte just där och då. Men som skrivet. Glad och tacksam i alla fall. Som vanligt med andra ord.

TV-gubben i målfållan var som vanligt lite dum...









Nu ligger jag på mitt rum och tänker över mina synder. Jag tänker även lite elaka tankar om den anonyma städerska som inte kan läsa lappar och därför struntat i att städa golvet i min garderob trots en flerspråkig uppmaning i skrift. Nu torkar istället den smuts som fördes in i garderoben via snön på mina kängor. Onödigt vetande.

Remoten på plats

Har monterat remote. Trots att det är individuell start. Man vet ju aldrig. Bilderna här är dock från igår. Då slog inte remoten bara ett fåtal gånger. Nu har jag bytt batteri och kanal. Vi får se om det hjälper.

Storposern Bardell syns inte till ännu. Han sitter väl hemma och letar klipp med söta ungar som sparkar på varandra.


söndag, februari 27, 2011

Jag ångrar mig lite

Jag ångrar att jag inte tog med någon bok. Internet på mitt hotell är segt och SVT-play hackar lite irriterande. Mitt tips på prispallen på dagens skidor kommer inte gå till historien som en av de bättre. Jag hade noll rätt. Kvällen har spenderats till att inte äta middag trots att jag hade tid samt springa för fort på min löprunda. Delar av tungan domnade liksom bort i höjd med en spårvagnshållplats med gult tak. Men den domnade tillbaka igen. Det firade jag genom att köpa en mindre fruktkorg på mitt grannhotell. Så nu är jag mätt på frukt samt återställd i det orala.

Starten går av bara farten.

Petter is much better.

Vid bytet av skidor var pojkarna sena. När det sen blev skate var de sega i bena.

Hellner vill bara dö i ett hav av snö.

Ett hav av folk och en och annan tolk.

Först över strecket var denna man. Här firar han glatt just att han vann.

Charlotte får stå bredvid och på andra glutta. När de så glatt upp på pallen skutta.

Herr Esk han hade som sitt scoop. Att åka upp för backe helt utan dop(ing).
Klockan är tolv. Åkarna står i raka rader. Stämningen på Holmenkollen är elektrisk. Tystnad. Pang! Skottet smäller. Åkarna trycker i. Efter cirka hundra meter ska sju rader med åkare slussas in i fyra spår. Det blir det trångt. Väldigt trångt. Flera åkare går utanför spår för att undvika krockar. De kommer närmare. Jag byter från långa telet till vidvinkel. Täten kommer och de tre första leden går bra. Sen kommer utanförspåretåkarna. Jag känner vinddraget. Det är nära. Väldigt nära. Så är det över. Fältet har passerat och jag tittar på mitt knä. Tio centimeter framför det är det ett skidspår. Ett färskt nyspårat spår. Det var nära.



Foto och grafik: Andreas Bardell

Tväling i giss och skidor

Det är tydligen söndag. Jag gillar söndagar. Snart skall herrarna åka tre mil och till på köpet byta skidor i mitten. Jag har gjort ett tips.

1. Hellner
2. Cologna
3. Rickardsson

Det blir en hektiskt kväll med medaljcermoni och allt.

Dagens näst viktiga tävling. Vem av längdåkarna är det som på presskonferensen går barfota (nästan) ut i snön?


Och ja. Jag vet Bardell att du vet. Men du får inte vara med i tävlingen.

lördag, februari 26, 2011

Olika dagar

Tåkka (osäker på korrekt norsk stavning) fyller idag medvetandet. Det är dålig sikt. Minimal. Det är lite annat utgångsläge idag.

Holmenkollen upplopp under sprinttävlingarna.


Holmenkollens upplopp nu en halvtimme innan start.

fredag, februari 25, 2011

Mellandagsrean



En typisk mellandag. Ingen tävling utan istället presskonferens, arkivbildsjobb och ett uppdrag åt DN. Det jobbet publiceras förmodligen i morgon lördag. Ska länka i morgon om jag kommer ihåg.

Presskonferenser följer ganska lika mönster. Media entrar rummet. Press-Torbjörn drar en genomgång och ställer lite frågor till närvarande aktiva atleter. Sen är det frågestund och efter det ska tv och radio ha sina saker. Sen. Om vi har tur kommer fotograferna. Oftast har då alla övrig dragit över på tiden och, i det här fallet, åkarna har en buss som väntar, en träning som ska tränas eller mat som ska ätas. "Det här måste gå snabbt" hörs ofta. Idag var det dock lite lugnare damerna hade snack inför loppet i morgon och herrarna summerade gårdagens medaljrika tävling.

Själv skulle jag ta en bild på damerna Kalla och Haag. Herr Bardell är min blixthållare och när tjejerna är klara med SVT får mediadrevets städkvastar göra sitt. Jag testar lite ljus och Anna säger att hon sett en av mina bilder på webben. Hon beskriver både med ord och gester hur hennes kära Emil vrålade ut sin bronsglädje.
"Man såg ju ända in i halsen på honom"

Originalet


Kopian


Det var ungefär det som varit min dag. Nu när jag tänker efter så har jag faktiskt hunnit med en sak till. Jag har blivit smädad. Av Bardell. Å det grövsta. Han blev väl lite osäker den där Andreas. Han var i ett gym. Ny miljö. Frågorna hopar sig. Vad gör man? Hur gör man? Hur gör man inte? Men så plötsligt så hittar han något bekant. Någont som andas vardag. Något som är Andreas Bardells hemmaplan. Där han är grym. Något han kan. Han ser nämligen mina, av Åsa skänkta, svarta joggingtights. Han skrattar rått, fotar, skrattar råare, fotar igen, skrattar råast, filmar en snutt. Sen ställer han sig på bandet bredvid. Jag meddelar att tightsen är sjukt sköna att springa i. Bardell frågar vart jag köpt dem.

torsdag, februari 24, 2011

Bra Marcus

Det gick ju liksom vägen idag. Jag bussade mig upp till Holmenkollen redan vid nio i morse. Starttid för kvalet var 13:30. Men det är alltid som så att tiden liksom vittnar bort. Pang så är det tävling och ett batteri är urladdat, en kaffe odrucken eller IPTC-info felaktig. Gott om tid är en bra utgångspunkt. Gott om luft till nummer två i finalen hade mr Hellner.



Sverige tog guld. Men den på förhand hetaste svenske deltagaren fick nöja sig med brons. Men han såg rätt så glad ut ändå. Vad ska man då säga om Marcus Hellner? Ifjol så tog han OS-guld i skiathlon som enligt han själv var hans sämsta chans. Idag vann hann sprinten i utklassande stil. Häftigt att över Holmenkollen höra den kollektiva norska deppsucken vid målgång.

Näe. Nu sätter jag punkt. Jag sitter ju bara och skriver bladder. Sova står på listan. I morgon är det presskonferens men i övrigt ledigt. Ska försöka hitta på något roligt.

onsdag, februari 23, 2011

Trolla

Det har börjat krypa igång så smått. Dagen som döptes till onsdag började med presskonferens. I en alldeles för liten lokal trängdes media och åkare under alldeles för kort tid. Först damer 30 minuter prat och 10 foto sen herrar med samma schema. Kaoset tar form. När damernas konferens dragit över tio minuter anar jag var dett är på väg. Jag anar vad detta kommer göra med mig och min arbetssituation. De tio minuter som är inplanerade för fotografering kommer kapas. Kanske helt utraderas. Handling behövlig. Jag lyckas i alla fall foto två av fyra pojkar medans resterande drev pratar med damerna. Men tiden är knapp och vad gör man i bildväg när hela lokalen andas 70-tal och folkhögskola. Tegelväggar varvat med vävtapet. Utrustad med två handblixtar ger jag mig i kast. Är snabb. Levererar. Går hem.










Dagen avslutas med ett långt pass på stadion. En kenyan, svensk träning damer och svensk tränng herrar. Sen har jag också hunnit med att åta kyckling med ris.

tisdag, februari 22, 2011

En liten tävling

När? Jag frågar när? När skall någon lite vassare och klipskare skribent uppfinna ett annat sätt att beskriva maktutövningen i en diktatur än "styrd med järnhand"? Borde inte någon komma på ett kanske inte bättre men nyare uttrtyck?

Den som kommer på den bästa omskrivningen av styrt med järnhand får fyra non stop i olika färger och respekt.

måndag, februari 21, 2011

Första synen

Jag har hunnit checka in. Jag har ätit lunch. Jag har fått ackrediteringen och en mediaguide. Slog upp sidan som avhandlar oss fotografer. Texten är koncis, lätt att förstå och kompletteras snyggt med en informativ bild med en skön snubbe uppe i bildens högra hörn. Jag betraktar uppslaget och känner mig som en inventarie i skidsammanhang. Alltid något.



Här är en skön låt förresten. Lite knarkig men vi är ju trots allt i Norge.




Och ja. En sista grej. Robert. Han är kung han. Men det visste ni säkert redan.

söndag, februari 20, 2011

Dagen innan

Jag sitter i ett kök. Det är uppdiskat efter middagen. Älg. Nästan exotiskt på de skånska breddgraderna. Det blev gott. Den här gången med. Jag har redan packat. Med mitt samboskap medföljde inför denna resa en bättre planering. Planet går om elva timmar och jag har packat. Inte hänt vansinnigt många gånger förut. Det blir premiär i morgon. Promenad och tåg direkt till flygplatsen på andra sidan sundet. Det blir smidigt. Det är mästerskap igen och denna gång inte på hemmaplan. Bloggen blomstrar därför igång igen. Nu kör vi. Nästan tre veckor i det oljestinna grannlandet i väster. I sällskap med den ständigt närvarande Bardell. Jag hoppas på en repris i stafetten.

fredag, februari 11, 2011

När sommaren kommer


Vintern slog hårt i natt. Snön nådde högt över dörren imorse. Jag sitter vid ett köksbord och dricker kaffe och försöker förbereda ett föredrag. Men det är svårt. För jag hör. Jag hör hur en man sitter en våning upp. Han har vita liljor på sitt bord och han ropar på sin Maja. Hon svarar inte.


Men det blir bättre. Jag sitter inte själv på soffan. Hon stryker mig på kinden som påminnner om hur mormor gjorde förr. Jag gråter men när sommaren kommer ska jag visa bättre dar min vän.

söndag, februari 06, 2011

Hem



England, Tyskland, USA
spela ingen roll var jag va
För jag visste alltid hur jag gick hem

Så enkelt allting kunde va,
jag minns hur du viskade och sa
Vet du vad? Jag älskar dig.

Jag tänker mig ut i ingenting
Tittar på en gyllne ring
Rabblar sen orden som kommer

Skorpa, vaxduk, jesus krist
brun stor bibel, trappsteg, visst
minns saker som är så du

Hem
Ja jag gick hem
Hem var när jag gick upp till

Plötsligt var övervåning tom,
rotryckningens svarta dom
Sorgen den kan komma så gränslöst

Vi minns orden som du sa
När farbror Sven gick bort den dan
Välsignelse att möta sånt tillsammans

Nu flyter stilla ån igen
jag saknar dig min kära vän
Men jag vet att du nu mött en blick

Du såg så nöjd ut när du gick
i himmelsresan som du fick
jag anar vad som fick dig att le

Hem
Ja jag gick hem
Hem var när jag gick upp till dig