tisdag, oktober 27, 2009

Mallen

Det är höst ute. Jag sitter vid ett bord och dricker kaffe. Micrade bullar men mitt besök fick jobb. Så nu har jag tryckt i mig alla tre själv.

fredag, oktober 23, 2009

Bölden Sölden

Jag lider ibland. Men inte idag. Idag har jag hittills jobbat i tre timmar och åkt skidor utför backar och stup ungefär lika länge. Jag och kollega Pontus spänd pjäxor och okte korglift. Det var najs.

Anlände i onsdags. När jag är ute och reser har jag vissa rutiner för att inte glömma saker. En sådan sak är att när jag bär mitt bagage så räknar jag alltid till tre innan jag börjar gå.
Ett. Lilla handbagaget.
Två. Stora handbaget.
Tre. Vanliga väskan.

Ankommen till Innsbruck gjorde jag denna trestegsraket ännu en gång för att sedan hämta den svart Fiat som jag och Krokofilen skulle åka i. Bilade med en felkörning på fyra, fem mil sedan till Sölden och väl framme öppnade jag bagageluckan. Då slår det mig. Just denna resa hade jag räknat fel. Eller rätt. Jag hade som vanligt räknat till tre men kruxet var att jag hade fyra väskor. På ett i Innsbruck rullande bagageband åker min svarta kameraryggsäck runt runt. Den är tack och lov tom på innehåll förutom min necessär men ensamheten kröp nog på ändå där den åkte karusell cirka tio mil från sin ägare.

När jag når lost and found på flygplatsen skrattar de rått åt en klantiga svensken. Ingen medkänsla där inte. Nej nej, hon upplyser mig om min klantighet och jag bestämmer tyst för mig själv att hon växt upp tillsammans med Hitler men vridit sin ondska åt ett annat håll. Inget annat att göra än att ställa alarmet på 06.00 och bila de tio milen tillbaka till Innsbruck morgonen där på. Som bonus på min lilla glömske road trio var jag unge fär tretton centimeter från att klippa två bruna rådjur som i den svarta morgonen hade tagit sin tillflykt till den våta vägbanan.


Om någon undrar varför pojken i orange jacka ser så nedrigt nedslagen ut så är de för att Ponuts kallade honom Pläppmiffo sekunden innan.

onsdag, oktober 21, 2009

So far from your lemonade, Santa Monica Bay

Kontoret ligger öde och tyst. Klockan är inte mer än åtta. Jag har redan slukat två koppar kaffe och bageriet här bredvid har gett upp och likaså mina frukostplaner. Låg och stirrade i taket mellan klockan ett och halv fem inatt. Vet inte om det är jetlaggen som gör några sista dödsryck eller om jag helt enkelt har sömnöverskott. Om några timmar lyfter jag hir som helst igen. Denna gång mot de österrikiska alperna. Den alpina cirkusen skall gå av stapeln och jag är taggad. Fullspäckade veckor framöver. Alpin världscup avlöses sedan av slutspurt i allsvenskan. Jag kommer för fjärde året i rad att bevittna hur det svenska guldet i fotboll utdelas, det står klart. Nu är frågan bara om IFK eller AIK får åka guldbuss. Jag vet vad jag hoppas på.

Nu ska jag packa stegjärn, solglasögon och reflexskärm.

Bildsätter idag med en smygtitt på kommande och välbehövlig hemsideuppdatering.



Feedback på det?

torsdag, oktober 15, 2009

NYC BABY!



Idag regnar det. Ett renande regn faller på Brooklyns trottarer och jag är sugen på pannkaka. Gårdagskvällen gick inte direkt i den kristna lärans tecken. Eller drack vi kan hända lite vin också?
Men är man i New York så får man passa på. Mexikanska maten var god och den svenska snubben som ägde stället hade ett mycket manligt skägg. Axel (fd. Göran) utmanade mig på ett jaktspel. Fem dollar senare satt jag på en stol med en rått flinande Axel (fd Göran) mittemot.
"Vem är det som är jägarn nu?" flinade han och försökte sen betala vår nota med kreditkort.

Dagens schema ser ut som följande.
Äta pannkakor.
Gå på Obamautsällning.
Byta skjortor som jag köpte igår. Trots att tölpen till biträde tog mina mått med sitt vita måttband så var skjortorna ganska mycket för stora. Antingen gick jag ner 20 kilo på vägen hem eller så mätte han fel.
Hänga med Pontus.


Med tanke på att Axel (fd Göran) är gift så är det aningen anmärkningsvärt vad han går och fönstershoppar när han är i stan.

måndag, oktober 12, 2009

Publikfest

Är det så här amerikaner på basket firar coola dunkar eller snygga upplägg?








Nej. Men när priset i tävlingen vem som skriker högst är en pizza då jädrar tar de i från tårna.

fredag, oktober 09, 2009

Upp i din

Dagens bekräftelse.
"I like your scarf. I like your jacket. I like your tight jeans. Curly hair is nice. Have you seen Bruce Springsteen when he was young?"

Jag behövde komma på fötter mentalt igen. Min tunga slant ganska rejält i eftermiddags. Jag stod i en hiss på väg till 72:a våningen och både rodnade och skrattade åt hela situationen.
Jag skulle försöka komma upp på en skyskrapas tak. Detta gick tyvärr inte eftersom den ihållande blåsten gjorde detta livsfarligt. Jag fick istället tipset av säkerhetspersonalen att åka upp till de restaurant som fanns på 72:a våningen.
"The view from up there is amaxing! They got a city view in panorama." lovade hon.
Sagt och gjort. Efter många om och men får jag över telefon tag på en person som verkar ha koll på läget. Jag försöker att förklara min idé. Men när kvinnan i den andra änden svarar.
"Sorry Sir. I can´t understand you."
Ja, då får jag lite lätt panik. Jag får så när jag inte blir förstådd. Istället för att då ta det lite lungt, andas och sen framföra sitt ärende så gasar jag på ännu fortare. Det är nu det händer.
"Yes. You see i talked with another person. Her name is Judy, she is working in the security. And i think... Yes, you se. That you got a lovely view up yours...(paus som känns som tio sekunder),,. Up at your restaurant. That it got a lovely view".

Hon förstår efter ett tag vad jag vill. Komunikationen främjades inte direkt av att jag efter min tungsladd börjar fnissa så smått.

tisdag, oktober 06, 2009

Knullbesiktningen



Underbart när Rasken besiktar sängen. 2:45 in i klippet.

Korgboll

60 dollar kostar det att ta sig från mitt hotell till Palace Auburn Hills där Detroit Pistons spelar sina hemmamatcher. Hemresan går på exakt lika mycket. Att hyra dodgen i två dygn kostade 88 dollar. Att ha haft kvar den i rött skimrande dodgen hade således varit en mycket god affär. Både ekonomiskt och känslomässigt. Nu blev det inte så och eldarna i mitt bröst är inte lätta att släcka. Pengarna ger jag väl fan i men känslan av att få byta fil med en mindre stridsvagn är skön och saknad. Nu fick jag åka med en kille som hette Jeff och som snällt väntade utanför hela matchen.

Jerebko gjorde debut och lyckades dunka med ansiktet åt rätt håll samt hamna i ett smålöjligt slagsmål. Cred ska han ha som inte la sig platt mot ett av NBAs busfrön. Vi skulle idag träffas för att plåta lite i Detroits sköna miljö. Dock verkar han ha gått i ide. Telefonsamtal förblir obesvarade. Mailens inkorg gapar tom. Facebook har inga nya meddelanden och då och då rings det undrande från Sverige och undrar när jag levererar bilder. Time will tell eller Jonas om man så vill.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag, oktober 05, 2009

Down Town Detroit


En lättare ångest i separationens tecken infann sig igår. Dodgen hade gjort sitt. Den i rött skimrande asfaltsfarkosten fick återigen ställa sig på Dollars parkering. Jag packade ut klappade huven farväl och klev sen ombord på shuttlebussen utan att vända mig om. Det hade gjort för ont.

Var på baseball igår. Letade upp en kollega som hette Lena. Förklarade att detta var min jungfrufärd på baseballens hav. Hon himlade med ögonen och undrade what the heck jag gjorde där. Men hennes sympatiska sida kom snart fram. Hon placerade mig i det bås som hon ansåg säkrast.
"But please boy! Keep your eyes with ya. If something coming into the box hit the floor. Dont try to be a hero. Ya know, anything can happen. Bats can come flying, balls can come smashing. This is a speedy sport."
Hon gjorde nog sitt bästa för att få mig att förstå att detta inte var en sport som vilken som helst och sanningen skall sägas. Jag blev lite rädd.


Så hur gick det då?
Ja. Vad ska man säga. Det som följde sen var en fyra timmars gäspning. Baseball. Vem fan kom på det egentligen. Lägg ner baseball. Jag finner det högst paradoxalt att i detta land där alla kickar skall komma här och nu har en sådan långsam sport som baseball som främsta flaggskepp. Så lite action som det bjuds på. Korta korta sekvenser av action kryddat med missade slag långa spelavbrott för att inte nämna alla barn som vinner cyklar, alla krigsveteraner som ska applåderas och någon lite smårultig tjej som varit och seglat i Irak och bombat.
Inget slagträ och ingen boll hittade sin väg in till oss i fotobåset. Detroit Tigers vann. Jag blev inget baseball-fan den här gången heller.Detta är min utsikt här i Detroit. Love it! Ikväll blir det basket. Får se om mr Jerebko får vara med och leka.

lördag, oktober 03, 2009

I de breda gatornas land





Välkommen till den fria världen. Du kommer gilla det här

Man märker att man är i USA när:
Man hyr en bil som kostar 600 spänn för två dygn och denna bil är en fet Dodge i röd metallic.
Man blir på Wndys nekad att köpa hamburgar om man inte har bil.
"We dont serv walkers"
Jag fick snällt ta min röda Dodge och kör de femton (15 och jag skojar inte) meterna till luckan. Som straff fick den välätna butiksbiträdet göra mig en sallad. Hon kväljdes nog av obehag av att måsta servera en sådan nyttighet.

För trött för att orka skriva något mer. Återkommer imorgon med bild på min Dodgen. Den är fett röd.

torsdag, oktober 01, 2009

Något bortom bergen

12:10 imorgon bär det av. Har fått en jobbgnista som suttit och knypplat på undantagets kammare. Det känns skönt och inspirerande. Riktigt längtar till storstadens gula bilar och höga hus.

Nu ska jag strax på Frölunda och försöka komma in i hockeyn.

Har bara packat läsning än så länge. Selma får åka med. Likaså den käre Dan. I världens hippaste stad kan både Selma och Dan komma till nya och ännu högre höjder. Till sådana som finns bortom bergen.

Detta lyssnar jag på hela tiden.