söndag, februari 28, 2010

Sista rycket

Nu är det sista dagen. Den har kommit fort. Steg upp för nästan två timmar sedan, strax efter sex, och gick i Bardells sällskap mot presscentret för bussavfärd till bergen. Men på vår promenad till presscentret förverkligade vi en dröm...


Det gick lätt. Vi behövde bara övertala OS-ringarnas tillhörande vakt Irma, som är en person som trots sitt namn bar penis, om att vi visst fick klättra på ringarna. Men efterlite leende och en muta i form av en cigarett så fick vi sen fri klättertillgång på den symboliska utsmyckningen.
"Hey man. I just look the other way for a while"



Femmilen börjar snart. Vi ska upp med vår bästa foto Tom. Han är sjukt bakis men har lovat oss eskort upp till de månghundrigaåriga träden på toppen av banan. Jag känner taggningen börja komma.
Sista rycket nu. Tänk som Hellnar. Man är bara trött ett tag efteråt.

lördag, februari 27, 2010

Fjättrade i Vancouver


Fjärdeplatserna har varit ungefär lika återkommande som det snöblandade regnet. Maria P-H kom fyra i slalomen och skidskytteherrarna slutade på samma plats. Det luktade medalj ett litet tag. Men nerver kom ivägen. Själv låg jag under de fem första varven under en gran och försökte få en bra bild. Det var blött, snöigt och inte så bekvämt. När första åkaren passerade var skidspetsarna inte mer än 20 centimeter från motljusskyddet. Jag backade lite...

Jag stod länge och vägde alternativ på kvällsaktivitet. Det blev det besvärliga. Buss till Vancouver och ytterligare buss till skridskoarenan. Shorttrack. Ni vet skridsko fast på hockeyrink. Typ. Ganska roligt faktiskt även om man för varje ny sport man fotar inser att varje idrott är olika. Man behöver tid på sig för att hitta de bästa bilderna. Gick ändå helt okej.



Helt okej gick det dock inte för mig nu efter shorttracken. Jag hade låst fast min kamerarullväska i ett bord med hjälp av den tillhörande vajern och ett hänglås. Jag brukar alltid lämna nyckeln i ett fack på väskan. Så trodde jag att jag gjorde även denna gång. Men nyckeln står inte att finna. Så här sitter jag. Sent en kväll i Vancouver med väskan fastsatt i ett bord. Vaktmästaren med sin stora tång är "on his way". Vad på "on his way" betyder i tid har jag så här efter en timme och tio minuters undran ännu inte fått reda på. Hoppas han kommer innan sista bussen till Whistler åker. Det är vid midnatt...

fredag, februari 26, 2010

Dimma och regn

Snöblandat regn faller. Våta flingor som gör kläder och utrustning dyngsura. Var precis och satte ut en remotekamera vid skidskyttets målgång. Var inte ute mer än knappa tio minuter. Ändå känner jag vätan komma krypande. Det blir nog ännu ett ombyte i pressrummet efter dagens stafettlopp.

Dimman och fukten är som nämnt påtaglig. Men. Det är bara att gilla läget. Man kan med lite öga ta fram bilder även ur sådana situationer. Den här bilden på Marcus Hellner är från herrarnas guldstafettlopp. Lite cool. Hade varit ännu bättre om åkarna inte hade "gått in i varandra" men man kan inte få allt.



Nu kör vi!

Vintersportsbloggen....

Kolla in det här. Och nej. Det är inte Flinck som tjuvtagit bild. Jag bad om det!

torsdag, februari 25, 2010

1968

Jag och CEGE på GP sitter i presscentret. Vi ska snart ta bussen till de snöiga bergen för att se stafetten. Jag frågar CEGE hur många OS han varit på.
"Sexton" säger CEGE lite lågmält.
"Jag har varit på två" säger jag.
"Då är du snart ifatt." ler CEGE.

En av våra första kvällar var vi ut och käkade. Jag, adpotivföräldrarna, Krokodilen och CEGE. CEGE berättade om när Bob Beamon hoppade sjukt långt. Det var 1968. Då gjorde CEGE OS för första gången. Stort.

Kanadickerna är nationalistiska. Å det grövsat. Men på något sätt blir det mer balanserat härligt än när amerikanarna håller på och skriker. Mer hjärtligt på något sätt.

GULDFNATT I NATT




Allt gick inte Sveriges väg idag. Jag är nyss hemkommen från mina före detta adoptivföräldrar Flinck och Bardell. Det hela slutade med att chipsen tog slut, Slovakien vann och att jag kallade Bardell för ett slaktsvin. Dock inget alarm om brand denna gång.

Men. Desto bättre gick det för herrlaget i stafetten. Dagens väderbuffe innehöll både dimma och snöflingor stora som bebishänder. Men som ett tecken från den Gud jag tror finns, och som under detta OS verkar hålla på oss, så tittade solen fram precis lagom tills det att Marcus Hellner ryckte åt sig en svensk flagga med Sunne skrivet på och började skida upploppsrakan. Det var en vacker syn. Verkligen vacker.

Daniel Richardsson började strålande...


...Johan Olsson tog vid med bravur...


...Anders Södergren tände grillen...


och Marcus Hellner fixade en flagga...


...och kunde Boklövinspirerat glida i mål!


Marcus blev lycklig...


...och fick sjunga om en gammal frid nord..


...flaggorna vajade...


...och blixtarna smattrade.


GULDFNATT I NATT!

I morgon är det damernas tur att åka i lag. Vi får väl se hur det går. Om nu gubben Gud, svenska skidlöperskorna och vallarna har en bra dag.

onsdag, februari 24, 2010

Guld Guld Guld Guld

Omvänd prispall

Okej. Vi skiter i medaljerna. 104 män stod på startlistan under dagens storslalom. Åtta körde ur. Här är prispallen i andra änden av resultatslistan.

Vi börjar med tredjepristagaren. Tvärtombronset går till Pakistan. Muahmmad Abbas. En cool kille. Fartfylld som han är klöv han mållinjen 42 sekunder och 75 hundradelar efter vinnaren från Schweiz. Kanske inte så lätt att åka fort när man faktiskt har pjäxor som är grövre än ens lår, tändsticksben och en hjälm som i jämförelse med ens kropp är i storlek av en mindre gymnastiksal. Inte ens en spindelmannadräkt hjälper då. Tyvärr.


Tvärtomsilvret går egntligen till San Marinos bidrag till alpinsporten Marino Cardelli. Men. Det är en av tre åkare jag inte har bild på. Så jag petar istället in en gammal, med betoning på gammal, idol. Hubertus Von Hohenloh fårn Mexiko. Han slutade egentligen fjärde sist. Hubertus är femtio år. Han har nog tryckt i sig någon burritos för mycket i sina dar. Även om han hade tyngden på dalskidan så räckte det inte riktigt. Lite över 33 sekunder efter segraren.


Tvärtomguldet går till planetens folkrikaste nation Indien! Jamyang Namgial må på bilden se ut som en utförsåkare. Nästan allt är rätt. Han har coola briller, mustasch och håller stavarna på ett tufft sätt till och med lite snö lyckas han spruta upp på den mörka bakgrunden. Men, och detta är inget litet men, han åkte 57 sekunder och nio hundradelar långsammare än vinnaren.



Så. Grattis till Indien, Pakistan och Mexiko. Ni gör OS till ett arrangemang som inget annat! Blåbären är underbara. Utan dem inget OS.

tisdag, februari 23, 2010

Sjukt stort slalom


När jag vaknade imorse var Daniels säng tom. Bäddad. Obesudlad. Orörd. Ett stygn av oro spreds i mitt bröst. Kan han ha en annan? Någon timme senare när jag precis monterat på stegjärnen på mina sjukt sköna kängor ringer han. Skamset ursäktar han sig i telefon. Det blev sent. Sov hos Joel. Jo tjenare! Jag anar nog hur det gick till. Daniel. Den lilla Lampan med S.

Varit i backen idag. Har haft lite ont i ett knä och när jag i förrgår gick till mediacentrets sjukstuga konstaterades en lättare inflammation i höger knä. Jag fick ett recept på ett piller, men jag har liksom inte haft vägarna förbi ett apotek än... Och det känns ändå mycket bättre idag. Jag, mitt knä och fotoutrustningen tog oss med ovan nämda stegjärns hjälp upp i backen. Herrarna skulle köra storslalom. Hittade en bra plats. Solen har gått i ide så det blev lite dassigt men å andra sidan jämnt ljus.

Lite kul med storslalomen. 104 åkare fanns på startlistan. Allt från Österrikiska förhandsfavoriter och norska fartvidunder till en Mexiare född 1959 och en senegales. Blåbären förgyller.
Här närmast nedan är han senor Von Hohenlohe från Mexiko. Född 1959.




Prinsen och jag

Jag står i den mixade zonen. Kungen står där. Silvia med överspända läppen likaså. Prinsen står där han med. Han har en kamera på axeln. Jag frågar om han fått några bra bilder.
Han svarar att han har fått några och undrar vad jag har för inställningar. Nu har jag chansen. Glänsa lite. Skola upp kungahuset. Men vad gör jag. Jo. Förklarar att jag kör automiatikprogram. För jag gjorde det idag. När banan är skivad i strimlor av sol och skugga tycker jag helt enkelt att det är enklast att köra så. Automatik och lite korrigering efterhand. Prinsen blir lite förundrad och säger "Jasså". Jag stegar vidare och börjar plåta Carl Philips pappa istället. Då kommer han. Bardell. Och rakt framför mina ögon snor han min nyvunna hejkompis C-P. Han berättar stolt att han kör manuell inställning och förklarar för den läraktige prinsen att bländare elva är bra i detta ljuset. Jag kväver en impuls att skrika att jag också brukar köra på bländare elva ibland sexton när det är läge och att jag minsann har kört manuell inställning sen jag föddes. Men det gör jag inte. Jag backar undan. Låter Bardell ta över. Sola sig i glansen.

Jävla ManuellBardell.

måndag, februari 22, 2010

Finn ett fel

This is our game

Anlände till Vancouver för ungefär 40 minuter sedan. Säkerhetskontrollerna hårdare. Pulsen högre.

Åkte direkt till hockeyarenan. Borde inte blivit insläppt eftersom jag saknade biljett men lyckades på något sätt i alla fall ta mig in. Det återstod då tio minuter av matchen. USA ledde 4-2. Jag går ut mot läktaren bara för att känna av den elektriska stämningen. Men blir stoppad.

"Do you got a ticket bro?" frågar en vakt.
"No. I just wanna hear the sound" svarar jag och intygar "I´m ahuge hockeyfan"
"Okay. Stay where you are and listen then."
Jag skymtar isen. Jag ser publiken. Jag känner trycket. Mäktigt. Kanada reducerar. Jublet är som en åskknall. USA klarar ändå av att vinna. Matchen tar slut. Jag tackar vakten och går och dricker kaffe. En idrottsupplevelse rikare. Det gjorde inte så mycket att jag bara såg lite av mittzonen.

När jag sen går runt i arenan så hör jag flera gånger folk säga att man ska hålla sig ifrån att gå under broar idag. Kanadickerna tros vara aningen mer suecida just ikväll.

söndag, februari 21, 2010

Skäggkampen inledd

Enkla regler. Från det att OS börjar fram till slutet. Ingen ansning av ansiktshår. Mest och bäst skägg vinner. Lite över halvtid just nu.

Titta in mina motspelare.


Arkivera mera




Guldet får herr Hellner först imorgon. Därför blev kvällen ledig. Jag, Daniel och Bardell stack på ett tyskt matställe. Där fanns "Dagens grillade vilt" på menyn. Det kunde vara älg, hjort eller buffel beroende på årstid. BUffel var det idag. Det var gott. Servitören påstod att det var filé men det kan han försöka lura i någon annan. Men det var som sagt gott så jag lät, för nationvänskapens skull, det bero.

Kvällen efter maten har gått i datarensningens och arkiverandets tecken. Det är mycket som inte hinns med under dagarna.

Imorgon ska jag först på herrarnas alpina kombination och sen bär det av till Vancouver där Joel och jag ska köra stereo på hockeyn.




Marcus Hellner

Så otroligt starkt.




lördag, februari 20, 2010

Nytändning!

Nu måste jag upp på tå. Anja och Jessica kör om 40 minuter super-g. Jag ska stå i målfållan och Daniel är uppe i berget. När båda damerna är ner i mål springer jag likt en mård in och sänder bilder innan jag tar liften ner till bussen, bussen till presscentret, byter lite grejer, tar ny buss, hoppar av buss, går genom säkerhetskontroll, åker ny buss och anländer till skidstadion. Enligt schemat ungefär en timme innan start. Det bör ge mig tid att sätta upp remotekamera samt hitta okej plats i spåret.

Nu gäller det.
Taggning!

Dagen Depp

Järbyns krasch har satt sig i mig. Den bommade jag. Som plåster på såren fick jag gå på två presskonferenser. Less som en säl gick jag sen på skeleton. Ingen bra kombo att vara less och gå å skapa bilder. Det blev skit.

Imorgon är en annan dag och då tar jag nya tag.

Det var i alla fall kul i backen innan racet.


Grattis Norge... Igen


Det gick bra att knata upp i backen. Men jag kan lova att lungorna mina jobbade på vägen dit. Hittade en ganska bra plats med lite fint solljus. Norge tog guldet, igen, medans svensk 1 Patrik Järbyn brakade in i en port medans svensk 2 Hans Olsson inte ens hann komme till "min" port som låg cirka fem sekunder efter starten... Kände ändå att jag hade okej bilder på Järbyn när han är på väg att köra ur redan vid mig men den förhoppningen att få något publicerat avlivas snabbt efter ankomst till mediacentret. Bilder på en blodig Järbyn med stödkrage ligger redan överallt. En bom. Igen.



Imponerade lite på mina fotokollegor och lite annat löst folk som hängde på fotopositionen idag. När norsken Aksel Lund Svindal åkt förbi så säger jag spontant.
"I think we just saw the gold medal passing"
Ungefär en kvart senare så står det klart att mitt tips gått in.
"Man! You really know your skiing man!" utbrast en imponerad kanadick.




Det alpina gladde ingen svensk idag. Men Anna Haag knep silvret uppe på längdstadion. Verkligen kul. Hon är en otroligt trevlig och härlig tjej. Där har vi en som kommer bli folkkär. Eller det är hon nog redan när jag skriver detta.

Nu ska här göras bilder. Ikväll blir det silvermedaljutdelning. Alltid kul.

fredag, februari 19, 2010

Presskonferens

Presskonferens igår. Igen. Inte kul och inte lätt att göra något snyggt eller nytt. Man får tänka arkiv och kliva in som en arbetsmyra och bara mata.

Nu ska jag strax ut i Whistlers soliga alpinbacke. Männens super-G ska avgöras och jag räknar kallt med att ingen av svenskarna placerar sig på pallen. Därför kan jag knata upp i backen och försöka få lite coola actionbilder. Återkommer med det i eftermiddag. Men hela kalaset kunde ha blivit inställt för min del. Hövdingen lider nämligen av lite lätt kleptomaniska drag. Igår snodde han med sig mitt 600 mm och idag kunde jag inte hitta vårt gemensamma liftkort... Gissa vem som hade det? Men. Fotochefen Rick löste det problemet på mindre än två minuter.

Så nu. Stegjärn på och jacka av. Här ska promeneras i backe!


Middag

För första gången sedan invigningen åt jag idag riktig middag. Kändes... Gott. Kyckling på ett grekiskt ställe. Vill ni se hur det går till när kollektivet Nils-Daniel äter frukost? Titta här.

Imorgon ska jag på super-G. Ska försöka ta mig så snabbt som möjligt till längdskidorna efteråt. Får se om det går. Jag hoppas det.

Idag kom jag på ett smart sätt att få hem bilderna på. Det innehöll, extra minneskort, snabba ben och sammarbetsvillig bildredaktör. Vid starten plåtar jag Björn Ferry. På ena minneskortet sparas råfilen. På det andra, vanligen backupkortet, sparas samma bild som liten jpg-fil. Jag plockade ut jpg-kortet och löpte sen som en gnu ner till presscentret och skickade obehandlade jpg-bilder till bildredaktör David. På ungefär fyra minuter var jag tillbaka på plats vid skjutvallen lagom tills samme Ferry började panga.


Nu ska här sovas snart.

Blogg will be uppdajtet imorgon.

Skidskytte herr

Min känsla inför skidskytteherrarnas 20 km var positiv. Men. Det gick liksom inte så bra. Min konverter strulade och jag blötte ned båda mina mobiler när jag i den av solen uppvärmda och därmed våta snön låg och plåtade. Ferry har enligt vad han sjävl sagt haft lite problem med att somna de senaste nätterna. Inte så konstigt kanske. Grabben har varit överallt och det är kanske inte så konstigt att man har svårt att fokusera när man redan har ett OS-guld. Hoppas Kalla har bättre nattvanor än Ferry. Skulle vara trevligt att få göra "Guldfnatt i natt" igen. Just nu får bara de där jävla norrmännen göra sådana grejer... Som vanligt.

Ikväll ska antingen jag eller HövdingDaniel gå på Anjas bronsmedaljutdelning. Men ingen vill riktigt. Båda vill på berget och plåta skeleton. Som rodel fast med huvudet först och roligare start. Vi får väl dra lott.

Dagens miss gjorde jag direkt efter damernas lopp. Eftersom jag är själv till skillnad från min främsta svenska konkurrent Scanpix så har jag bråttom att sända. Så direkt efter att svenskorna gått i mål kollar jag snabbt i mixade zonen och springer sen till presscentret. Efteråt ser jag bilder på en gråtande Helena Jonsson som tröstas av sina tränare. Klantigt.