måndag, maj 30, 2011

Varför man ibland hatar tv-folk

Innan finalen hade vi genomgång med mannen som har det övergripande ansvaret för alla media och press under Champins League-finalen. Vi fick veta det bucklan skulle delas ut på läktaren och några fotografer grymtade och frågade om männen som sköter tv-kamerorna skulle följa laget upp på podiet. Det kan ju bli minst sagt trångt var deras åsikt och de drog paraleller till förra årets utdelning som i fotoväg tydligen varit något av en katastrof. Men lugnande besked kommer. Alla tv-bilder skulle tas på cermonin skulle tas med "The Spyder cam" alltså den kamera som sitter i vajrar och svävar ovanför planen.

"The podium will be nice and clean. You will get clean shots"

När Barcelona tillslut vunnit och paraderar upp på hedersläktaren så finns dock två tv-fotografer på plats. Men de håller sig på avstånd i alla fall när bucklor och medaljer mottas. Men sen. När Leo Messi, en av finalens stora hjältar och världens bästa spelare kommer ner ifrån podiet så känner han sig glad, lycklig och vill bjud på det lilla extra. Han har CL-pokalen i sin hand. Han har hela Barcelona på led bakom sig. Han vill showa lite. Jag står okej till samtidigt som Messi leker att pokalen är en hatt. Mindre okej till står en tv-fotograf.

söndag, maj 29, 2011

Kontrasternas dygn

Det kan nog skrivas en mindra essä om mitt senaste dygn. Men det orkar jag inte. Jag kan bara konstatera att tåget mellan Paddington och Heathrow gick sönder när jag satt i det. Jag kan också konstatera att stressade människor gärna knuffas och nästan slåss. Jag kan också konstatera att en man med bristande klädestvättkunskaper gjorde så att åtminstone tio personer hann med sina flighter. Jag var inte en av dem. Jag fick boka om och boka av. Sen kom jag så tillbaka till Malmö och bet direkt tag i jobbet igen. Man brukar säga att en fotbollsmatch inte är den andra lik. Det var inte dessa två heller. Inte minst var det lite skillnad på läktarna.


idag: 834
Igår: 87695

Men det går ju alldeles utmärkt att ta bra bilder även hemma i Sverige på en ganska vanlig match.

Även om en riktig inramning gör det där lilla extra.

Finalens final

Jag avslutar kvällen på ett trångt hotellrum i Paddington. Med mig siter en iskall Foster. Jag går igenom och våndas inför den tidiga morgonen. Bläddrar bland bilder och kan konstatera följande. Matchen gick actionbildsmässigt ganska bra. Vis slutsignal försöker jag vara göra det bästa av situationen. Men det går så där. Jag får stolpe ut och Barcaspelarna springer antingen åt fel håll och jag byter position antingen lite för tidigt eller lite för sent. Får ingenting magiskt ala Daniel Nilsson men får helt enkelt nöja mig någon gång.

I något så när kronologisk ordning. Här är matchen.










Tåget imorgon tuffar iväg vid 5.10. Dags att slå igen locket. Tidigt flight imorgon. LDB Malmö spelar ju 15.00.

lördag, maj 28, 2011

En träning

Det finns träningar och så finns det träningar. Jag var på två av de häftigaste jag varit på igår. Jag har sett stjärnor som dessa på nära håll förut. Ganska mycket. Men den här gången var känslan, platsen och stjärntätheten lite mer, lite större, lite Chamoions League. Nu sitter jag i ett pressrum och när finalen avsparkas vid det klassiska klockslaget så har jag varit på Wembley i nästan åtta timmar. Det gäller att vara i tid. Nu har jag kölapp 40 i prioritetsgrupp två. Jag bör få välja plats efter respektive efter hälften av alla här närvarande fotografer. Vi får se vad som finns vid det skedet.







fredag, maj 27, 2011

Födelsedag på vift

För på dagen ett år sedan var jag i alperna och fotade fotboll. Då som nu har Blenda och Beda namnsdag. Då som nu förberedde jag mig för ett stort fotbollsevent. Då var det VM i Sydafrika som stod för dörren. Detta år är det finalen i Champions League på Wembley som står på schemat. Det var en del meck med att få ackreditering men efter vissa trådryckningar så löste sig problemet. Jag är en person evigt tacksam. För en CL-final på självaste Wembley måste nog vara bland det häftigaste man kan vara med om tror jag. Helt okej lag som spelar också... Så det känns okej. En födelsedag som består av flyg, tunnelbana och fotbollsträningar är ändå inte så dumt.

Som förhandsjobb har Bildbyrån fått lite bilder från vår en av våra internationella partners. Denna fotograf har fått ett ganska gyllene tillfälle. På något sätt har tre rätt så hyffsade spelare tagit på sig sina matchdräkter och gett fotografen ganska många minuter. Kanske bortåt timmen. Läs ingredienserna. Tänk vad du skulle gjort.

Så? Färdig med brainstormen? Så här löste mannen på plats det hela.



Tog han då inte några varianter? Jo självklart!
"Messi, Xavi, Iniesta! Kom å lägg er här på golvet. Rör lite vid varandras armar. Sensuellt nu grabbar! Sensuellt"



Jag brukar inte döma ut andra fotografers jobb. Det är onödigt och man kan aldrig veta vilka bakomvarande faktorer som gör att bilder blir mer eller mindre dåliga. Folk kan komma sent, vara stressade, pressfolk och värdar kan jävlas och kameran kan mäta fel. Men detta är liksom bara alldeles för dåligt. Jag hatar att skämmas å andras vägnar. Men tyvärr. Jag har inget val.

onsdag, maj 18, 2011

Nr 667

Då så. Nu skakar jag liv i liket igen. Jag är i England. Igår såg jag de svenska fotbollsdamerna få stryk mot England. Det var inte så kul. Det var mer blåsigt, småkallt och engelsk melankoli. England klingar av vemod, övervikt odet match lite själslig virrighet. Som en ständig baksmälla. Men tänk själv. För ett hundra år sedan var man landet numero uno. England stod där och hade landområden av betydelse i alla världens hörn, var industrialismens hjärta och satt mest på verandan och utdömde dödsdomar och drack the. Nu så har man bara sin regniga ö, knappt någon gruvdrift och istället för the så strycker folk i sig fish and chips så att landets BMI och inte BNP slår i höjden.
Engelskt vemod.

Men det var inte till största del den där matchen jag var här för. Mästerskap betyder extra tidningar. Extra tidningar betyder jobb. Kan inte visa något än men jag kan avslöja att mannen bakom masken (stolen) har fått agera blixthållare ganska många gånger.



Eftersom jag nu på morgonen ska åka till Sverige igen så bestämde jag mig för att sova i anslutning till flygplatsen. Istället för att, som vanligt folk, boka eller kolla innan så gjorde jag som jag brukar. Jag styrde bilen lite på måfå och svängde in på ett lägligt hotell. Mannen med indiskt ursprung berättade kvickt att hotellet var fullbokat. Lite jobbigt men så är livet. Navigerade snabbt till nästa synliga hotell och stefar in i receptionen. På andra sidan disken står en man med indiskt ursprung. Han berättar att de har noll lediga rum. Lite orolig slänger jag mig ut i vänstertrafiken igen. Kör någon kilometer och hittar sedan ett hotell som har väldigt få bilar parkerade utanför. När jag två minuter senare sätter mig i bilen börjar jag undra om jag hallucinerat för en man av indiskt ursprung har precis berättat samma sak som de tidigare. Jag byter taktik. Använder min GPS och ringer i tur och ordning hotellen som finns i närheten. Efter att snabbt blivit nekad natthärbärge av tre, ja ni gissar rätt, indiska män så börjar jag i mitt ganska trötta tillstånd tänka i banor som inkluderar en väldigt avancerad variant av programmet Blåsningen. Men när det fjärde samtalet når en engelsk kvinna tänds ett hopp. Kanske styrs inte hotellen runt Gatwick av ett gäng sammansvurna Hare Krishnare. Men även hon ger mig samma besked. När jag så här morgonen efter räknar i min samtalslista så har jag ringt 26 hotell. Alla stod utan rum till en krullhårig norrlänning. Istället sov jag sittandes på en bänk med objektivväskan som fotstöd precis bredvid en pruttande man. Gissa ursprungsland på honom...

lördag, maj 07, 2011