Jag har tidigare beskrivit en lite sak av gummis personliga Jihad mot Scanpixs utsände i Göteborg. Nu har det hänt igen. Fast på annan ort med ett annat offer.
Hockey. I Timrå. Jag sade hej till gamla kollegor och Dagbladets utsände E-L-O. Hon tyckte det var kul att se mig.
Sen tog det knappt en minut innan en röd hockeykrigare fick för sig att dumpa ner pucken i kortplanket. Jag tar ett steg bak och hukar mig ner en aning. Jag vet inte varför, men jag gör ofta så när det ska dumpas puckar. Problemet var bara att den rödvita snubben var tämligen oduglig på just detta moment. Istället för att pucken studsade i sargen så det låter tufft så for den lilla svarta trissan rakt ut mot fotobåset.
Den träffar inte Linan från ST. Den träffar inte mig. Den träffar E-L-O. Det är ingen lös fladder puck. Det är en ganska hård dragare. Ljudet som ljöd kan liknas vid det som uppkommer när man tappar ett ägg i ett cementgolv. Klatch.
E-L-O håller för sitt högra öga. Hon säger ingenting. En vaken materialare i båset kommer med en handduk. Den närvarande ambulanspersonalen kommer springande. Dom sätter E-L-O på en bänk. Hon fipplar upp sin telefon och ringer.
Ett grått 300-objektiv vilar på golvet.
En ensam ilsken röd fläck ligger bredvid.
En svart puck har landat i en grå fotoväska.
Kanske dags att anting klä på sig hjälm eller kanske kräva luckor i plexit som de har i den stora ligan på andra sidan Atlanten.
ST tar upp ämnet här.
Läs även andra bloggares åsikter om Foto, olycka, ishockey
En fyraårig bondpojk stegar in i en för honom gigantisk byggnad med 500 grisar. Då blev näsan pikig.
tisdag, december 30, 2008
lördag, december 27, 2008
Skåne svarar på dubbelmacka
Jag velade. Men nu har jag bestämt mig. Jag har funnit världens roligaste recension av en konsert. Tack Bollen för tipset. Den har skrivits av Joakim Gerhardsson och har publicerats av lokaltidningen Dagbladet. Här kommer ingressen.
Att ta del av Timbuktus, Damns och Tingseks uppträdande är som att se boxningsbröderna Klitsjko klämma Naomi Campbell i en dubbelmacka.
Det är muskler som kavlar kött.
Nu är frågan bara. Hur fan tänkte den kära Joakim när han skrev detta? Var han full? I symbios med nåt kemiskt? Hur som helst blir det humor påm hög nivå. Tycker jag. Konserten var bra har jag hört men jag var först lite osäker på hur recensenten ställde sig i frågan. Men när jag ser att den får fyra av fem så måste han väl mena att det där muskelkavlandet var nåt bra.
Läs hela recensionen här.
Nu ska jag fira mormor som fyller 93 idag.
Läs även andra bloggares åsikter om Timbuktu, Naomi Campbell, Klitsjko, dubbelmacka
Att ta del av Timbuktus, Damns och Tingseks uppträdande är som att se boxningsbröderna Klitsjko klämma Naomi Campbell i en dubbelmacka.
Det är muskler som kavlar kött.
Nu är frågan bara. Hur fan tänkte den kära Joakim när han skrev detta? Var han full? I symbios med nåt kemiskt? Hur som helst blir det humor påm hög nivå. Tycker jag. Konserten var bra har jag hört men jag var först lite osäker på hur recensenten ställde sig i frågan. Men när jag ser att den får fyra av fem så måste han väl mena att det där muskelkavlandet var nåt bra.
Läs hela recensionen här.
Nu ska jag fira mormor som fyller 93 idag.
Läs även andra bloggares åsikter om Timbuktu, Naomi Campbell, Klitsjko, dubbelmacka
söndag, december 21, 2008
Jag heter 237
Det är en kall dag. Utomhus burrar småfåglarna upp sig och sätter sig tätt tätt. Jag heter 237 och ska dö idag. Men det vet jag inte om. Fast mina tankebanor går inte så. Jag vet inte saker. Jag vet inte att jag lever eller att jag ska dö. Jag bara är. Jag känner, givetvis. Känner törst. Känner hunger. Känner längtan efter sommarens gröna hagar. Fast orden längtan, hunger, och törst vet jag inte. Jag känner dem. Jag vet dem inte
Jag är sex år har helt tappat lusten. Lusten att kliva upp. Lusten att dricka. Lusten att äta. Äpplen kan jag äta men högst ett par tre. Den söta smaken tilltalar mig. Men två eller tre äpplen är inget man står sig på om man väger 500 kilo.
Jag har ont. Jag har svårt att kliva upp och det gör ont när jag väl kommer upp på de fyra benen. Det är därför jag inte äter. Jag har inflammation i ljuvret det är en molande värk som är konstant. Antibiotikakurerna hjälpte inte. Varken den tredje eller den fjärde. Tillråga på allt klev jag sönder den högra bakspenen för någon vecka sedan. Den har gått från en mjölktapp till ett inflammerat sår.
Nu kommer han den långa. Han grimmar mig. Vi ska tydligen ut. Jag känner stark olust för att gå ut. Småfåglarna kan gott vara utan mitt sällskap. Men jag ger med mig. Trots att höftkulan arbetar in smärtan i ryggen så går jag. Kommer ut genom dörren. Kallt och vitt. Solen har inte kommit upp än är det dunkelt. Månen står högt på himlen och är lika smal som jag känner mig. Snön kyler klövarna. Värken i ljuvret mildras av den kalla luften. Bedövas på något sätt. Att komma ut var kanske inte så dumt ändå.
Vi vandrar upp för den lilla backen. Jag stannar upp och stretar emot ibland. Men det har jag inget för. Han den korta har anslutit och buffar på mig när jag tar mina pauser. Inte hårt alls men jag förstår att jag ska framåt.
Den långa går åt sidan och jag ökar på stegen. En skata flyger upp och skrämmer mig. Under den centimetertjocka nysnön är det hård packad snö. När jag slår i bromsen halkar jag. Vi tar en paus. Står där vi tre. Dom pratar. Hon med de lena händerna och den röda overallen kommer. Hon puttar på mig hon också. Jag går.
Snart ser jag den. Sommarens hage. Den ligger där framme, det vet jag nog. Fast den är vit när vi kommer fram. Trist, kall. Men vi ska tydligen inte dit. Innan vi når fram till kvarnbackens början, där jag i maj blev utsläppt på grönbete, är vi tydligen framme. Vi går vi in genom två gröna dörrar. Jag tvekar innan jag faktiskt tar ett litet skutt in. Golvet är hårt och kallt. Det luktar instängt och rått. En liten mus springer över ena takbjälken. Den långe och den korte ser den inte. Men jag ser dess rörelse. Ser hans kvicka tassar springa över de nakna träreglarna. Han försvinner bakom en tvärslå.
De pratar igen. Den långe står på ena sidan och den korte står på den andra och håller min grimma. Jag står stilla. Trött efter den inte speciellt långa men ack så ansträngande promenaden. Den långe drar sina fingrar över min panna. Det kliar skönt. Sen ersätter något kallt den långes finger. Det kliar också skönt. Sen kommer knallen och mörkret på samma gång. Benen mina försvinner under mig och jag känner hur jag faller. Faller rakt genom genom det kalla, hårda golvet. Plötsligt är jag där. På sommarens ängar. Jag springer. Höftkulan gör sitt arbete galant. Jag sträcker ut stegen. Springer över himmelska ängder med kosopp i mängder och vallar av klöver och med timotej. I bakgrunden hör jag hur en knivs egg slipas mot stål. Jag suckar ur mig livet och sätter av över ängen.
Läs även andra bloggares åsikter om Slakt, ko, koslakt
Jag är sex år har helt tappat lusten. Lusten att kliva upp. Lusten att dricka. Lusten att äta. Äpplen kan jag äta men högst ett par tre. Den söta smaken tilltalar mig. Men två eller tre äpplen är inget man står sig på om man väger 500 kilo.
Jag har ont. Jag har svårt att kliva upp och det gör ont när jag väl kommer upp på de fyra benen. Det är därför jag inte äter. Jag har inflammation i ljuvret det är en molande värk som är konstant. Antibiotikakurerna hjälpte inte. Varken den tredje eller den fjärde. Tillråga på allt klev jag sönder den högra bakspenen för någon vecka sedan. Den har gått från en mjölktapp till ett inflammerat sår.
Nu kommer han den långa. Han grimmar mig. Vi ska tydligen ut. Jag känner stark olust för att gå ut. Småfåglarna kan gott vara utan mitt sällskap. Men jag ger med mig. Trots att höftkulan arbetar in smärtan i ryggen så går jag. Kommer ut genom dörren. Kallt och vitt. Solen har inte kommit upp än är det dunkelt. Månen står högt på himlen och är lika smal som jag känner mig. Snön kyler klövarna. Värken i ljuvret mildras av den kalla luften. Bedövas på något sätt. Att komma ut var kanske inte så dumt ändå.
Vi vandrar upp för den lilla backen. Jag stannar upp och stretar emot ibland. Men det har jag inget för. Han den korta har anslutit och buffar på mig när jag tar mina pauser. Inte hårt alls men jag förstår att jag ska framåt.
Den långa går åt sidan och jag ökar på stegen. En skata flyger upp och skrämmer mig. Under den centimetertjocka nysnön är det hård packad snö. När jag slår i bromsen halkar jag. Vi tar en paus. Står där vi tre. Dom pratar. Hon med de lena händerna och den röda overallen kommer. Hon puttar på mig hon också. Jag går.
Snart ser jag den. Sommarens hage. Den ligger där framme, det vet jag nog. Fast den är vit när vi kommer fram. Trist, kall. Men vi ska tydligen inte dit. Innan vi når fram till kvarnbackens början, där jag i maj blev utsläppt på grönbete, är vi tydligen framme. Vi går vi in genom två gröna dörrar. Jag tvekar innan jag faktiskt tar ett litet skutt in. Golvet är hårt och kallt. Det luktar instängt och rått. En liten mus springer över ena takbjälken. Den långe och den korte ser den inte. Men jag ser dess rörelse. Ser hans kvicka tassar springa över de nakna träreglarna. Han försvinner bakom en tvärslå.
De pratar igen. Den långe står på ena sidan och den korte står på den andra och håller min grimma. Jag står stilla. Trött efter den inte speciellt långa men ack så ansträngande promenaden. Den långe drar sina fingrar över min panna. Det kliar skönt. Sen ersätter något kallt den långes finger. Det kliar också skönt. Sen kommer knallen och mörkret på samma gång. Benen mina försvinner under mig och jag känner hur jag faller. Faller rakt genom genom det kalla, hårda golvet. Plötsligt är jag där. På sommarens ängar. Jag springer. Höftkulan gör sitt arbete galant. Jag sträcker ut stegen. Springer över himmelska ängder med kosopp i mängder och vallar av klöver och med timotej. I bakgrunden hör jag hur en knivs egg slipas mot stål. Jag suckar ur mig livet och sätter av över ängen.
Läs även andra bloggares åsikter om Slakt, ko, koslakt
Snön
Det snöar ymnigt. Jag ligger i gula kammaren och filosoferar. Klockan närmar sig ett och jag ska hjälpa mora mi med morgonmjölkningen om cirka fem timmar. Sen ska jag hantlanga Thure med en slakt.
Negativnummer och skärpedjup har tagit ledigt. För nu.
Läs även andra bloggares åsikter om paus, mjölkning
Negativnummer och skärpedjup har tagit ledigt. För nu.
Läs även andra bloggares åsikter om paus, mjölkning
tisdag, december 16, 2008
Spotify
Jo. Spotify. I brist på annat att skriva så kan jag meddela att jag har en massa inviter till Spotify. Många kräver länkar och motiveringar å sån skit. Det gör inte jag. Den som vill ha får hojta.
Läs även andra bloggares åsikter om Spotify, Spotify-invites
Läs även andra bloggares åsikter om Spotify, Spotify-invites
fredag, december 12, 2008
Praha
Efter att ha spenderat en mindre livstid på den fullständigt värdelösa flygplatsen i Frankfurt så anlände vi igår till den Tjeckiska huvudstaden. Här är allt grått och kallt. Det snöar tung, blöt snö. Gatorna är trånga och trafiken kryper fram. Alla har snackat upp Prag. Jag anländer förvisso här i den sämsta av årstider men ändå. Att gå torrskodd är underskattat.
Kvällen igår var lite splittrad. Journalistgänget hade som sig bör samlats på ett ölhak och historierna och skratten avlöste varandra. Efter kortare transport med lokalt färdmedel hann vi inte mer än upp för en trappa innan en man som var bördig från Senegal visade oss väg till den, enligt han, enda öppna stället. Inträdet var 300 pengar.
"And in the 300 it is five beer included. The titties are for free. Come inside and look"
Vi gick ett ytterst kvickt ärevarv i den ganska snyggt inredda lokalen.
Dock lade UNT in sitt veto. Kombinationen blanka stolpar, nakna bröst och suspekt klientel fick dock Uppsalas utsände att dra i bromsen. Det var nog bäst så.
Dagen idag har bjudit på en sjukt omständig och idiotisk ackrediteringsprocess.
Läs även andra bloggares åsikter om Innebandy, Prag, Foto
Kvällen igår var lite splittrad. Journalistgänget hade som sig bör samlats på ett ölhak och historierna och skratten avlöste varandra. Efter kortare transport med lokalt färdmedel hann vi inte mer än upp för en trappa innan en man som var bördig från Senegal visade oss väg till den, enligt han, enda öppna stället. Inträdet var 300 pengar.
"And in the 300 it is five beer included. The titties are for free. Come inside and look"
Vi gick ett ytterst kvickt ärevarv i den ganska snyggt inredda lokalen.
Dock lade UNT in sitt veto. Kombinationen blanka stolpar, nakna bröst och suspekt klientel fick dock Uppsalas utsände att dra i bromsen. Det var nog bäst så.
Dagen idag har bjudit på en sjukt omständig och idiotisk ackrediteringsprocess.
Läs även andra bloggares åsikter om Innebandy, Prag, Foto
tisdag, december 09, 2008
Tandläkare
Imorse klev jag upp. Så långt allt normalt. Jag tog min bil. Körde denna till min tandläkares mottagning. Anmälde mig i receptionen och fick på utsatt tid komma och lägga mig i den beiga stolen som sakta och under surrande ljud fälldes bakåt. Min tandläkare använder inte handskar. Han har lena händer som han tvättar med sprit innan han oralundersöker mig. Min explastsambo ryggade tillbaka när jag sa att jag gillade att smaka på honom.
Nu. Hyra film.
Nu. Hyra film.
måndag, december 08, 2008
Jag har blivit kär i alperna
Jag har förälskat mig. Förälskat mig i det pittoreska lilla i det stora. I de snöbeklädda bergen. De feta ostarna och de slingriga vägarna.
Men amors vassa pilar fick mig inte bara att bli förtjust i ett landskap och dess kännetecken. Nä nu hände det igen. Tidigare skådeplatser för samma fenomen har varit bland annat Kina. Denna gång är platsen La Clusaz och är hon blond och besitter knappast den mest finfilade åktekniken. Men det spelar ingen roll. Hon har bloont hår och ögon som blåa som en alphimmel. I lördags kom hon på andra plats och små koltrastar sjöng i mitt bröst. I målfållan efter blomcermoni och iförd min oranga väst märkt Viessman gled jag fram tämligen elegant.
"Grattis" sa min mun men mina ögon sa: Nån gång i livet utan förklaring, Utan varning. Så händer det. Då kommer den. Där på vägen (i målfållan). Som du vill dela livet med. Och om jag inte hade mött dig då hade inte undret skett. Det har vart körigt ganska länge, men jag vet att nu har det vänt.
"Tack" sa hennes läppar samtidigt som hennes ögon sa: Jag är rätt säker till min läggning. Jag vet precis vem jag vill bli. Så när jag såg dig där vid bordet (målfållan) fick du direkt min sympati. Jag ville säga direkt till dig att du är min ängel som himlen skänkt. Det har vart körigt ganska länge men jag vet att nu har det vänt.
Precis när jag skulle be henne lägga örat mot mitt bröst för att höra koltrastsången så kom det nåt pucko från Norge och började intervjua. Så jädra typiskt.
Men men. Innan loppet är över ska ni nog se att jag har lagt rabarber på gener innehållande både hurtigt tal och extraordinär syreupptagningsförmåga.
Faller det 40 cm snö mellan klockan nio och tre så syns det inte att det faktiskt va nyplogat när parkeringen gjordes.
Den som hittar inläggets gömda låt vinner en övernattning på Sunnaå.
Läs även andra bloggares åsikter om Foto, Skidor, Snö, Alperna
Men amors vassa pilar fick mig inte bara att bli förtjust i ett landskap och dess kännetecken. Nä nu hände det igen. Tidigare skådeplatser för samma fenomen har varit bland annat Kina. Denna gång är platsen La Clusaz och är hon blond och besitter knappast den mest finfilade åktekniken. Men det spelar ingen roll. Hon har bloont hår och ögon som blåa som en alphimmel. I lördags kom hon på andra plats och små koltrastar sjöng i mitt bröst. I målfållan efter blomcermoni och iförd min oranga väst märkt Viessman gled jag fram tämligen elegant.
"Grattis" sa min mun men mina ögon sa: Nån gång i livet utan förklaring, Utan varning. Så händer det. Då kommer den. Där på vägen (i målfållan). Som du vill dela livet med. Och om jag inte hade mött dig då hade inte undret skett. Det har vart körigt ganska länge, men jag vet att nu har det vänt.
"Tack" sa hennes läppar samtidigt som hennes ögon sa: Jag är rätt säker till min läggning. Jag vet precis vem jag vill bli. Så när jag såg dig där vid bordet (målfållan) fick du direkt min sympati. Jag ville säga direkt till dig att du är min ängel som himlen skänkt. Det har vart körigt ganska länge men jag vet att nu har det vänt.
Precis när jag skulle be henne lägga örat mot mitt bröst för att höra koltrastsången så kom det nåt pucko från Norge och började intervjua. Så jädra typiskt.
Men men. Innan loppet är över ska ni nog se att jag har lagt rabarber på gener innehållande både hurtigt tal och extraordinär syreupptagningsförmåga.
Mr Hellner stakar sig framåt.
Faller det 40 cm snö mellan klockan nio och tre så syns det inte att det faktiskt va nyplogat när parkeringen gjordes.
Den som hittar inläggets gömda låt vinner en övernattning på Sunnaå.
Läs även andra bloggares åsikter om Foto, Skidor, Snö, Alperna
torsdag, december 04, 2008
Mot Frankrike
Så då sitter jag här igen. På ett öde kontor och hör hur bowlingkäglorna på andra sidan väggen slås ned. Jag är inte alls nedslagen utan packar med muntert humör mina pinaler och arbetsutrustning. Om lite mindre än åtta timmar ska jag flyga till Frankrike. Eller jag ska flyga till Schweiz och sen bila i en timme till Frankrike. Där ska jag äta sniglar. Eller det ska jag nog inte men jag ska i alla fall äta.
tisdag, december 02, 2008
När sommaren är avlägsen
Det regnar i Göteborg. Igen. Sommaren känns avlägsen. Men i somras hade jag en del projekt på gång. Dom är igång fortfarande. De går långsamt, långsamt framåt.
Slänger upp lite bilder från i somras. Min tro är den att det kanske hjälper den riktiga vintern på traven.
Sommaren som kommer skall jag göra om denna bild. Utan tak i bakgrunden. Kan bli bra.
Läs även andra bloggares åsikter om Foto
Slänger upp lite bilder från i somras. Min tro är den att det kanske hjälper den riktiga vintern på traven.
Edvard Ullberg i sitt kök. Besökte Edvard under en av sommarens varmaste dagar. Att temperaturen utomhus var runt trettio hindrade inte Edvard från att ha fyra element igång.
"Jag gillar när det känns varmt om föttran"
Detta får bli ett smakprov. Nån gång i framtiden ska Edwards stämma ljuda och berätta historien om när han klubbade ner en galen knivviftande finne med hjälp en köksstol. Hans belöning blev ett glas mjölk och en smörgås med extra mycket smör. Allt finns inspelat.
"Jag gillar när det känns varmt om föttran"
Detta får bli ett smakprov. Nån gång i framtiden ska Edwards stämma ljuda och berätta historien om när han klubbade ner en galen knivviftande finne med hjälp en köksstol. Hans belöning blev ett glas mjölk och en smörgås med extra mycket smör. Allt finns inspelat.
Sommaren som kommer skall jag göra om denna bild. Utan tak i bakgrunden. Kan bli bra.
Läs även andra bloggares åsikter om Foto
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)