torsdag, februari 28, 2013

Faller liksom tillbaka



Jag faller liksom tillbaka i mina gamla fotspår. Framåt kvällningen är jag stel och inte speciellt trevlig. Men när man läser detta, skrivet av mannen som här ovan gör fyran, så kan jag ju inte annat än att dels bli lite rörd och dels skriva ett inlägg. Jonas är en sån där som gärna lånar ut ett par axlar om det kniper. För att förstå hur Jonas står sig rent fotomässigt behöver man inte många sekunder på hans blogg för att förstå. Världsklass. Bevisligen. Dagarna rinner i väg. Nytt silver i dag. Denna gång i damernas stafett. Har precis jobbat klart och ska nu till hotellet och byta om innan det vankas tårta och sponsormiddag. Det blir en lång dag igen. Men så länge åkarna levererar silver så är det så det är. Har lite bråttom nu. Ska försöka klämma in en bildblogg också. Nu ska jag nypa en espresso och ta bilen till hotellet. Jonas. Ja du. Du gjorde min dag. Tack!




måndag, februari 25, 2013

En lucka

Höll tempot uppe. Men igår sprack drömmen om ett fulltaligt bloggande under detta mästerskap. Det var race. Silverrace. Gick väl ändå okej. Fick hem rätt bild till NSD på minuten för pressläggning. Sånt kickar. Efter vissa svårigheter med att somna kom vilan till slut. Morgonen bjöd på presskonferens, ett ihärdigt snöande och film. Här kan man se ett klipp jag och Moa lyckades åstadkomma. När jag hade klippt och renderat klart så blev det åka av. I pisten denna gång. I dryga tre timmar slingrade jag och mina hyrda skidor oss ner för de pistade sluttningrna. Det behövde jag.









lördag, februari 23, 2013

Skiathlon

Det gick undan i dag. Plötsligt var klockan kväll och jag hade skickat hem nära nog hundra bilder. En god dag även om Sverige inte hade några större framgångar. Morgondagen bjuder på sprint i lagformat. Brukar vara både roligt och framgångsrikt ur svensk synvinkel. I övrigt har jag inte så mycket att bjuda på. Svårt att slå en skiduthyrare med ett OS-guld om halsen.













En överraskande vändning

Vi var i en sportbutik. Jag, Bardell och Krocko. Vårt mål var att hyra skidor. Längdskidor. Språket var, som vanligt, en barriär. Tre personer ytterligare är inblandade i denna historia. En ung kille med förkläde och bristfällig tyska. En medelålders kvinna med stickad tröja och bristfällig engelska. En äldre, brunbränd herre med felfri italienska. Det snurrar fram och tillbaka. Bardell och Krocko har varit här en timme innan men ville då hyra fristilskidor och det fanns bara sådana för klassisk åkning. Efter att ha besökt varenda skiduthyrare inom rimligt avstånd står de nu åter i den sportbutik där de började. Jag har fått hänga med som stöttning. Proceduren är som följer. Vi frågar något. Mannen med förkläde svarar på konstig tyska. Kvinnan med dagisengelskan översätter till äldre herren. Äldre herren svarar, kvinnan översätter, killen i förklädet slänger in några tyska glosor. Så håller det på en inte allt för kort stund. Tillslut får Bardell nog och pekar ut ett par signalfärgade skidor.
"Dom där. Dom kan jag väl ta!?" småryter han. Översättningståget startar och kommer tillbaka med ett svar.
"No. Then you have to use wax." förklarar språkröret.
"Vaddå för jävla vax?" undrar Bardell och tittar på mig.
"Valla. Hon menar att det där inte är vallningsfria skidor utan att ni måste greja med valla också."
Det är nu det hela snurrar 360 grader. Den äldre herren tittar på mig.
"Valla! Du är alltså svensk!" utbrister han och ler med hela kroppen.
En ganska lång dialog följer. Men i korthet kom vi fram till följande. Den äldre herren har åkt längdskidor. Han har bott i Sverige "när din pappa föddes" och var inte där för att jobba inom industrin som jag i den gissningslek som följde först gissade på. Han var där för att träna skidåkning. I Vålådalen.
"Oj. Så du var i Sverige och tränade alltså. Fick du något resultat av det då?" frågar jag och väntar mig ett svar typ. "Ja jag blev mycket bättre på att staka och lärde mig även valla skidor i minusgrader."
Det svarar han inte. Han säger i stället.
"Ja. Det föll rätt så väl ut. Jag tog OS-guld på tremilen i Grenoble 1968."


Franco Nones. Den första olympiska guldmedaljören som inte kom från Sverige, Finland, Norge eller Sovjet.

Lediga dagen

Inga tävlingar i går. I min naivitet trodde jag att jag skulle hinna åka lite skidor. Det slutade helt annorlunda. Presskonferens, träning, utgörning av bilder och sen ett jobb för förbundet. I dag skiner solen starkt. Om tre timmar går starten. Skiathlon. Hälften klassiskt hälften fristil. En gren där skrällar inte är helt ovanliga. Vi får se hur det går men med tanke på att Johan Olsson sparar sig till ett senare lopp så blir det en angenäm överraskning om jag måste plåta medaljcermoni ikväll. Den absolut närmaste tiden ska jag sluka två kokta ägg. Sen blir det kort bilfärd till arenan för att försöka montera remotekamera i tak istället för på snö vi får se hur mr Fotochef möter mina argument.











torsdag, februari 21, 2013

Snömodd och silver

Som en skopa filmjölk kom snön och den lätta dimman och kastade ljus över förträngda minnen från VM på Holmenkollen... Men det fungerade ändå hyffsat. I alla fall rent fotomässigt. Arrangörsmässigt är detta mästerskap faktiskt bland det sämsta jag varit med om. Orkar nästan inte skriva men här kommer några klassiska faktameningar. Ni vet sådana där man hade på redovisningar i mellanstadiet för att sammanfatta sitt land, sitt djur eller vad det nu var man hade gjort ett grupparbete om.

Det finns en uttalad och nedskriven regel som förbjuder alla som vistas i subpresscentret att nyttja de fåtal eluttag som finns. Överträdelse beivras med sladdurryckning av de cirkulerande och spejarna förklädda till volontärer. Stämningen tagvis hetsk. (många meningar).

Den bästa fotopositionen ströks 22 timmar innan första start.

Det finns inga stolar för arbetande media att sitta på. 


Det finns enbart ihopvikta ståbord i karton (obs inget skämt se bildbevis)

Nog om gnällandet. Här är några bilder från denna dag som jag döpt till silvertorsdag. Fredagen är tävlingsfri. Endast presskonferens. Om inte snöyran är total kanske man ska passa på och nyttja det liftkort som medföljde ackrediteringen. 10 mil pist finns att tilllgå. Tåls att funderas på.












onsdag, februari 20, 2013

Dagen nummer två

Det glittrade även i dag. Solen hade fritt spelrum på en azurblå himmel. Nakna träd och kritvit snö. Ungefär så. Lätta stickningar i ansiktshuden vittnar om att jag glömde solkrämen i morse. Dagen började med presskonferens redan 08:30. Efter att fototiden hade blivit nedslaktad till behagliga åtta minuter så tvangs en strykning av det obligatoriska fotomötet fram. Men allt slutade rätt så väl. Hittade en vägg som jag, ser jag så här efteråt, gillade skarpt. Efter ett ha suttit ett par timmar i presscentret ömsom redigerandes bilder ömsom sippande på ampullapparatkaffe så begav jag mig till arenen. Pistmaskinerna hade gjort sitt arbete bra även till denna dag. Samlade porträtt och frös inte så värst. Har avrundat det hela med en pizza och ett glas merlot. Nu väntar säng och tidig uppgång. I morgon är det på riktigt.