Det är natt. Eller i alla fall nästan. Dagen har innehållit cykeltramp och barnstolsknäppning. Hann även med IKEA-besök utan att köpa annat än en korv. Kvällen vigde jag åt PFKs södra falang. Den rikaste falangen fick jag veta. Det kändes som ett gott tecken. Nu inväntar jag med spänning den kväll när jag ska bli av med korvkvällsoskulden. Prognosen säger att den ryker någon gång i maj. I övrigt så blev väl Falun rent bloggmässigt inte riktigt vad jag hoppats eller trott. Dock är jag lite nöjd med min bevakning av Årets Bild.
Malmö då? Jag bor ju där eller här nu. Jo då. Man kan cykla smidigt och lätt utan uppförsbackar. En stad där man kan cykla till allt utan att det tar en timme kan inte vara annat än bra. Min cykel är också av den sorten som är bra nog att ha växlar och bra bromsar men ful och rostig nog för att inte bli snodd. En kombo helt i min smak. För ungefär ett år sedan skrev jag lista. Jag försöker nu fixa till detta här i Malmö. Någon som känner att man kan fylla upp en plats?
Något jag ännu inte sett till slut men som ändå slår an på mina inre strängar är denna filmen. Vet inte riktigt om den är helt lagligt upplagd men den är likväl väldigt väldigt bra. Finns uppdelade i avsnitt.
En fyraårig bondpojk stegar in i en för honom gigantisk byggnad med 500 grisar. Då blev näsan pikig.
torsdag, mars 24, 2011
fredag, mars 18, 2011
Hallå där...
...Joel Marklund som vunnit andra pris på Årets Bild i klassen Sport Action.
Hej och grattis Joel!
Hej och tack hockeyback. Vem är det?
Ehh... Det är Nils.
Jaha. Det är hög volym här. Gissa vad jag har i min hand?
Ett diplom?
Ont. Jag har ont i handen. Jätteont.
Jaha. Varför då?
Äh va fan. Nån måste ju göra show också. Jag skulle inför fotograferna fira silvret och tänkte bjuda på lite extra. Jag hatar ju själv när folk får pris, gör mål eller tar medalj och sen inte gör något kul. Sådan är inte jag. Sådan är inte Joel Marklund! Så jag satte den lilla statyfotografen i brons på andra sidan scenen och tog sen fart och gled på knä fram till den. Jag hade tänkt att jag då skulle kyssa den men i ivern över att så många tittade så slog jag istället till statyetten med knuten näve och skrek "Make it rain bitch!". Smällen tog rätt hårt och den lilla bronsfotografens kamera lossnade.
Oj då, det lät dramatiskt. Fick du den reaktion du sökte?
Nej. Jag fick ont. Fas jag såg många som log mycket när de såg min knäslajdning. Det var allt men det räcker för mig. Jag är nöjd.
Blir det fest i kväll?
Jodå. Jag ska bara förbi Statoil och köpa plåster. Man ser något i såret som jag tror är brons. ROCK!!!
Vilken bild fick du pris för?
Ehh. Det var nån jag tagit under året. Fan, jag blöder igen. Förresten. Var är Daniel Nilsson? Ha ha ha. Inte fan är han på scen och spöar sitt pris i alla fall! Om du ser honom kan du hälsa att tre pris är fler än ett!
Okej. Jag ska framföra det men jag tror du träffar honom först. Njut av kvällen och ha så kul.
Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh! Jag är blind! Jag är blind!
Va? Joel! Ser du ingenting?
Ahhhhhhhhhhhhhh!
Joel!
...
Då var det dags igen
Reaktorkramarna håller sig tysta och undan. Själv sitter jag och väntar på transport till Falun. Det är dags för sista rycket för i år.
Nu ska jag tydligen borda.
Nu ska jag tydligen borda.
lördag, mars 12, 2011
Kliv fram era stackare
Dagar som denna ska ni kliva fram. Reaktorkramare, strålningskelare, radioaktivitetspredikare, kärnkraftsförespråkare. Nu ska ni kliva fram. Förklara den briljanta idén med att slutförvara materia under två istider utan att jordskalv råkar skaka hål eller ens kantstöta. Folkpartist och "liberalist" Agneta Berliner. Hur tänker du idag?
Foto: Peter Knutson
Foto: Peter Knutson
tisdag, mars 08, 2011
Bakom bilden
Loppet var kört och Petter hade vunnit. Nu skulle han tacka publiken. Många av fotograferna har inte riktigt förstått vad som är på gång. Många är på väg tillbaka till presscentret för att skicka bilder från medaljutdelningen. När Petter börjar jogga mot läktaren så vet hetsen inga gränser. Det knuffas, det trängs, det tramps på tår och det skriks. Djungeln har en lag och nu gäller den. Norrmännen är framfusigast tätt följt av tyskarna. Jag följer spektaklet lite på avstånd. Jag hade fördelen av att få några rena skott redan innan fotografhögen blev allt för talrik. Så jag jobbar i små växelvisa attacker. Tack vare min ringa längd lyckas jag då och dåvika in mig under armar och ben.
Så kommer återigen en lucka. Jag avancerar. Tar position. Håller kameran lite underifrån utan att titta i sökaren. Petter fattar tycke för den svarta maskinen han har nedanför sitt bröst. Han fattar sin guldmedlaj och leker sen arga/glada-leken i en kort sekund och återgår sen till att mata den flock som omringat honom. Jag lyckades i alla fall få en bild som ingen annan har. Det känns gott.
måndag, mars 07, 2011
Ett ögonblick...
Detta är så hysteriskt roligt så jag vet inte var jag ska ta vägen. Ser ni mig förresten?
Uppdatering. Om ni nu ser mig så ser ni att jag håller kameran lite ovanför huvudet. Det är för att försöka få någon bild på Mr Petter. Fotograferna på poolplatserna skymmer rätt rejält. Så här blev bilden.
Uppdatering. Om ni nu ser mig så ser ni att jag håller kameran lite ovanför huvudet. Det är för att försöka få någon bild på Mr Petter. Fotograferna på poolplatserna skymmer rätt rejält. Så här blev bilden.
Oslos stolthet
Så var det över. Sitter på flytoget och ska om någon timme åka flygmaskin till Köpenhamn. Det är konstigt med mästerskap. Vet man slutdatum så ställer kroppen liksom in sig på att jobba just till den dagen. Både psykiskt och fysiskt känns det nu välidgt bra att komma hem. Jag har kommit upp i ganska många mästerskap under min tid på Bildbyrån. Oslo 2011 slår sig in som ett av de bättre rent organisatoriskt. Bra service. Genomtänkt. Snyggt. Hjälpsamt. Visst klickade vissa saker första dagarna men det var aldrig kaos. Det enda som var lite hämmande var publiken. Men det går liksom inte att skriva negativt om publiken även om de gör arbetssituationen för oss fotografer lite svårare. Men det är det värt. Jag är hellre på en arena som kokar med sämre rörlighet än en öde staio med fria rörelsezoner. En detalj som visar att Oslos storhet som arrangör är Annar. Annar (som han själv påpekade vid presentation "Annar med ett RRRRR, icke Anna iller Kanna, Annar) är en lite äldre herre, nästan en farbror, vars titel nog var assisterande fotochef. Men Annar tog arbetet som annars gärna glöms bort. Som en sann gentleman gick han första dagen till var och en välkomnade med en handhälsning. Annar har pekat på kartor, delat ut startlistor, tipsat om evenemang, sagt hej och välkommen och i största allmänhet bara varit en trevlig mysfarbror. Om jag får ge Falun ett tips inför sitt arrangemang 2015 så är en av dem att värva Annar. Alternativt hitta ett svensk surrogat.
Gårdagens tävling sträckte sig över fem mil. Som att åka skidor till Bergsåker fem gånger. Ständige vapendragaren Bardell och jag fick busskjuts ut i kaoset. Folk överallt. Skrikande, en del tämligen berusade, norrmän skapade stämning som i längdåkningsvärlden saknar motstycke. Det var häftigt. Mästerskapet har annars bitvis gått lite tungt. Men när dimman skingrades och solen tittade fram blev jobbet plötsligt så mycket lättare. Nu packar jag ihop. Enligt mitt schema är jag ledig nu ett par dagar. Sen får vi se vad som händer. Jag kommer minnas den diffusa siluetten av en hoppbacke genom en vägg av dimma. Jag kommer minnas de tidiga presskonferenserna. Jag kommer minnas julmatsallergikern. Jag kommer minnas de maffiga isstatyerna och de utslagna människospillrorna på sentraln. Jag kommer minnas Hellners ryck och Petters flerfaldiga dito. Jag minns Björgen och lagsprintguldet. Nu minns jag inge mer.
JO just ja. UNder upplösningen av femmilen började några dårar plötsligt hoppa base jump. Häftigt.
lördag, mars 05, 2011
Välkommen solen. Jag har längtat efter dig.
torsdag, mars 03, 2011
Idrotten vol 1
Dimman var mycket närvarande även idag. Även om solen tittade igenom någon gång så var det bara lite försiktigt. Inga skarpa skuggor eller gula strålar. Jag var inte så optimistisk. Jag satt mest bara och förberedde mig på att någon skulle dra plåstret. Hon som jag trodde skulle göra det hette Britta och när Britta började tappa sekunder suckade jag utom likväl som inombords. Nu skulle raset börja. Men nu blev det inte så. För när jag lagom svettig intar målfållan så hör jag att Sverige minsann inte alls är avhängda. De är i allra största grad med. Mot omöjliga Norge stod inget att göra men en silverpeng värmer gott och håller de värsta norrmännen stången eller i alla fall på rimligt avstånd.
Norge ja. Marit gick som väntat sista sträckan och precis innan hon når upploppet så händer det. Dimman lättar. Gubben Gud blåser några svaga vindar och det blir kanske inte solklart men åtminstone sikt lite mer än till mållinjen. Efter ett par sekunder utkristalliseras en röd gestalt. Det är vackert och det är idrott som den ska upplevas. Fint på väldigt många sätt. Och till sist remoten. Den funkade som en klocka.
PocketWizard MultiMAX
Nu ska det fotonördas. Jag har lagt ner timmar nu. PocketWizard strular. Igår fick jag en bild som det var åkare på. Det var inte Charlotte Kalla som i dimman korsade mållinjen men väl det vinnande kanadensiska laget. Alltid något men det stör mig att inte kunna lita på grejerna. När jag trycker vill jag att det ska bli bild. Jag vill inte att det inte ska bli. Så klart. Så nu har jag suttit och filat på inställningar. Mätt störningar i målfållan, väldigt låga, läst tips och trix och till sist monterat kameran vid mållinjen. Samma sak hände vid forbolls-VM i Sydafrika. Den gången löste det sig aldrig riktigt. Vi får se vad dagens forskningsresultat blir.
Klockan två är det start. Rojalisterna anländer tydligen tjugo i. JAg tror nog jag skiter i kungahuset. De har aldrig varit min grej. Men jag kanske måste.
Klockan två är det start. Rojalisterna anländer tydligen tjugo i. JAg tror nog jag skiter i kungahuset. De har aldrig varit min grej. Men jag kanske måste.
onsdag, mars 02, 2011
Högoddsarna
Jaha. Det blev ju både roligt och som jag ville. Nästan. Bara det att kanadickerna stod för i tur och ordning, en spurt, en gest och ett jubel. Men skönt ändå med svenskar överst på pallen.
Och ja jag vet. Det ser lite si å så ut med kopieringen. Men kom hit och plåta själva så ska ni få se. Det är inte så lätt.
Och ja jag vet. Det ser lite si å så ut med kopieringen. Men kom hit och plåta själva så ska ni få se. Det är inte så lätt.
Dimmiga dar
Vad är det här?
Missar igår. Både i den svenska vallaboden och i Nils Jakobssons bevakning. Jag var inte på tå och jag var inte med. Jag satt i ett pressrum och tyckte jag gjorde duktigt arkiv men missade hela saken. Punkt. Där sätter jag en stor överviktig punkt. Det behövs.
Idag är det lasprint. Sundsvall och Sverige representeras av Jesper Modin. Jag ska tagga till rejält. Med start nu.
Idag är det lasprint. Sundsvall och Sverige representeras av Jesper Modin. Jag ska tagga till rejält. Med start nu.
tisdag, mars 01, 2011
Dimman är tillbaka
Man ser lite längre än sist det var dimmchock. Men inte så mycket längre. Det känns som om vi alla simmar runt i ett med vatten utspätt mjölkpaket. Om 45 minuter är det start. Kan kanske Rickardsson knipa en medalj? Jag är bevisligen sämst på att tippa pallplaceringar så jag skiter i det denna gång.
Här testade Johan Esk på DN Hellnerbacken. Det var ett par dagar sedan. Gjorde även ett jobb åt dem igår som ska vara i tidningen idag. Men jag ser inget på webben. Någon hemma i Sverige som kan slänga ett öga och rapportera?
Här testade Johan Esk på DN Hellnerbacken. Det var ett par dagar sedan. Gjorde även ett jobb åt dem igår som ska vara i tidningen idag. Men jag ser inget på webben. Någon hemma i Sverige som kan slänga ett öga och rapportera?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)