Igår fyllde jag ett kvarts sekel. På facebook ramlade det in inlägg från en massa människor som jag inte tänkt på på länge men som jag ändå uppskattade skrev till mig. Enkelt och lite billigt men likväl väldigt trevligt.
Kollektivet MANSFOLKET har bantats. Lavemange och Vandrarolle har återigen åkt hem till min barndoms marker. Dock lever jag och adoptivson 2 Emil i symbios. Födelsedagen firades i stillhet med en shoppingens svar på parmiddag. Jag och Emil, visserligen inget par men likväl sambos, och Jugge och (V)ilse åkte till herr Kamrads boning. Par 1 skulle kolla på kök och jag och Emil hade egentligen helt fria tyglar. Så som två wannabeeakterseglare gick vi där och diskuterade sovrumsgardiner och färgmatchning i hallen. Vi kom fram till att en liten svart byrå skulle passa. Vi fann ingen sådan men väl en tavelhylla i mörkrets färg som mätte sina modiga 195 centimeter. "Black is bigger" sa jag och Emil log och förstod.
Vårt tilltänkta nyförvärv hemsidemannen har beslutat att låta sitt nuvarande samboliv fortfara. Tyvärr tycker vi men här tvingas ingen. Ur tvång kommer sällan något gott. Vi har dock försett honom med både nyckel och en stående inbjudan till manlig kärlek utan sexuella krav.
Vi får se om han kommer på andra tankar.
Läs även andra bloggares åsikter om Män, kärlek, kollektiv, ironi
En fyraårig bondpojk stegar in i en för honom gigantisk byggnad med 500 grisar. Då blev näsan pikig.
torsdag, maj 28, 2009
torsdag, maj 21, 2009
MANSFOLKET vol 1
Från kollektivet MANSFOLKET kan följande rapport lämnas.
KreditEmil, aka adoptivsonen 2, ska "sova tills han vaknar" och snarkar nu i min dubbelsäng.
VandrarOlle ockuperar den av luft fyllda madrassen i tvrummet utan tv.
Lavemange fick igår tjatas in på alla ställen och lämnade precis sitt natthärbärge på soffan och gör nu kaffe.
MANSFOLKETS ordförande och ständige sekreterare (jag) sitter i köket och funderar på frukost och tittar på en bukett olagligt plockade syrener.
Kapten Klänning lyser med sin frånvaro. Vad vi dock vet är att han spenderat natten med sjuttonåriga tjejer till antalet lika som ett basketlag. Vi varken klandrar eller missunnar honom något dock har en lätt saknad slagit rot i våra av manlig vänskap märkta bröst. Han saknas oss.
Ikväll skall valda delar av kollektivet gå på fotboll i sann manlig anda. Sen ska vi ha kuddkrig i bara underkläder för att sen avsluta med att tända ljus och prata känslor.
Nyförvärven anländer till kollektivet MANSFOLKET.
Läs även andra bloggares åsikter om MANSFOLKET, kollektiv, Göteborg
KreditEmil, aka adoptivsonen 2, ska "sova tills han vaknar" och snarkar nu i min dubbelsäng.
VandrarOlle ockuperar den av luft fyllda madrassen i tvrummet utan tv.
Lavemange fick igår tjatas in på alla ställen och lämnade precis sitt natthärbärge på soffan och gör nu kaffe.
MANSFOLKETS ordförande och ständige sekreterare (jag) sitter i köket och funderar på frukost och tittar på en bukett olagligt plockade syrener.
Kapten Klänning lyser med sin frånvaro. Vad vi dock vet är att han spenderat natten med sjuttonåriga tjejer till antalet lika som ett basketlag. Vi varken klandrar eller missunnar honom något dock har en lätt saknad slagit rot i våra av manlig vänskap märkta bröst. Han saknas oss.
Ikväll skall valda delar av kollektivet gå på fotboll i sann manlig anda. Sen ska vi ha kuddkrig i bara underkläder för att sen avsluta med att tända ljus och prata känslor.
Nyförvärven anländer till kollektivet MANSFOLKET.
Läs även andra bloggares åsikter om MANSFOLKET, kollektiv, Göteborg
tisdag, maj 12, 2009
I väntan på vaddå
Det har runnit vatten under broar. Knoppar har blivit till löv. Jag har varit ledig. Jag har jobbat. Det har varit lite som vanligt och det har varit lite omtumlande. Tusen saker har jag gjort och några har lämnats orörda. Det där med blogg har sällats till det senare. Men idag. Samma dag som en annan man bryter sin mycket längre tystnad så gör även jag det. Men blott det. Intet mer. En annan gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)