Står i en incheckningskö. Det är totalt kaos. Flera hundra personer som ska checka in i tre diskar. Afrika gör sitt sista intryck...
Flyger mot Adis Adeba, Stockholm och till sist Göteborg. Hemma ett dygn. Sen mot London och ledighet.
Elva matcher. En uppsjö träningar, presskonferenser och hundratals mil i bilen. Ändå var detta bara gruppspelet. Hade jag från början vetat om att jag skulle köra slutspelet hade det inte varit några problem. Men nu har jag hela tiden varit inställd på att åka hem efter gruppspelet och det känns därför kanon att nu slutligen bege sig hemåt.
VM i Sydafrika kommer inte gå till historien som det mest välordnade. Snarare ett stort svajande öastbilsflak. Ett kaos under kontroll som hela tiden är på väg att tippa åt sidan. Det höll sig på rätt sida. I alla fall så länge jag var här. Jag hoppas resten också förflyter fint. Det skulle vara så tråkigt annars.
Nu är kön nästan uppäten av de tre tappra incheckarna.
Jag bugar mig och säger tack.
Tack Bardell för du varit min vapendragare.
Tack Anders för att du inhyst mig.
Tack Maradona för din karisma.
Tack Lars Lagerbäck för din dito.
Tack alla läsare på bloggen även om ni är totalt odugliga att kommentera. Men det är ju jag på andras bloggar också så 1-1.
Tack Ayanda för din hjälp (Thanks a lot Ayanda for all your help)
Tack Flinck, Bank, Andrell, Jönsson och Nicklasson för sammarbetet.
Tack Sydafrika för upplevelserna.
Tack Gud för Åsa.
En fyraårig bondpojk stegar in i en för honom gigantisk byggnad med 500 grisar. Då blev näsan pikig.
lördag, juni 26, 2010
fredag, juni 25, 2010
Glad midsommar
torsdag, juni 24, 2010
Sista matchsucken
Danmark gick på kamikazepumpen och nu är det godnatt för Danmark och min sista match här på plats är till enda. Imorgon är det midsommar och då ska jag sitta och må lite dåligt över att jag inte är i Sverige under den tid av året jag älskar mest. Men jag och Bardell har en plan. En plan som ska få oss att må lite bra i alla fall. Den är i två delar. Del två handlar om en korpulent man från Argentina. Del ett återkommer jag om. Säkert imorgon.
Nu ska vi snart ha roadtrip. I bilen ska jag packa in stora delar av Aftonbladets deligation samt Tidningarnas Telegrambyrå. Vårt mål är Johannesburg.
På vägen hit såg vi ett vårtsvin.
Welcome to the dark side
Det florerar hyffsat bekräftade uppgifter. Mr Bardell gav dem till mig.
Ena kameraföretaget är i värvartagen. Gissa vilket?
Dealen är enkel. Kom med din gråa utrustning hur gammal och sliten den än är och gå därifrån med en skinande ny svart.
Känner de flåset igen? Den grå sidan har ändå kommit tillbaka med bra kameror igen...
Jag hade nog switchat på stället om det nu var så att jag inte redan plåtade svart.
Ena kameraföretaget är i värvartagen. Gissa vilket?
Dealen är enkel. Kom med din gråa utrustning hur gammal och sliten den än är och gå därifrån med en skinande ny svart.
Känner de flåset igen? Den grå sidan har ändå kommit tillbaka med bra kameror igen...
Jag hade nog switchat på stället om det nu var så att jag inte redan plåtade svart.
M&M på roadtrippen
Det är nästan över. Jag går på gasen. Tanken nästan slut. Hade jag varit inställd på att köra slutspelat hade jag nog utan problem bara kunnat kört ner tjurnacken och kört på men när det nu var klart från början att jag bara skulle bevaka gruppspelet så känns det att det är sista rycket nu. Ikväll ska jag se Danmark-Japan och imorgon ska jag på Argentinas träning. Sen är det snipp snapp slut och flyg hem 14:00 på midsommardagen.
Vi har kört bil i dag. Jag, Bardell och Simon Bank. Bardell sov som en liten gris trots min och Simons bibliska allsång. Inte ens när ett vårtsvin står bredvid vägen vaknar, den påstådda, naturmänniskan Bardell. Vi är nu framme i Rustenburg. Vägen hit var vacker. LIte riktigt Afrika med röd jord, höga berg och milsvidder med brunt torrt gräs.
Eminem har släppt nytt. Jag har alltid gillat honom men ändå inte direkt köpt allt. Men nu sitter både jag och Bardell och slukar hans senaste album. Framför allt denna låt.
Ska komma på något bättre bloggbart strax.
Hörs
Vi har kört bil i dag. Jag, Bardell och Simon Bank. Bardell sov som en liten gris trots min och Simons bibliska allsång. Inte ens när ett vårtsvin står bredvid vägen vaknar, den påstådda, naturmänniskan Bardell. Vi är nu framme i Rustenburg. Vägen hit var vacker. LIte riktigt Afrika med röd jord, höga berg och milsvidder med brunt torrt gräs.
Eminem har släppt nytt. Jag har alltid gillat honom men ändå inte direkt köpt allt. Men nu sitter både jag och Bardell och slukar hans senaste album. Framför allt denna låt.
Ska komma på något bättre bloggbart strax.
Hörs
onsdag, juni 23, 2010
Domarna vi minns
I förrgår var jag och Janne J iväg och tittade hur domarna hade det. Här ser ni deras blogg där reprotageteamet finns förevigade på bild. Martin Hansson var ivrigt uppvaktad. Många irländska journalister ville ha hans syn på på Henrys hands så här en tid efteråt. Martin stog stolt och reslig och förklarade, förklarade, förklarade. Det var imponerande att se.
tisdag, juni 22, 2010
Kovlands IF
Kovlands IF bildades 1903. På landsbygden utanför Sundsvall har det idrottsliga livet stilla haft sin gång. Idrottsliga framgångar både nationellt och internationellt har inte saknats. 1959 brottade P-A Ytterström hem ett SM-guld och 1982 skidade Arja Hannus hem ett VM-guld i skidorientering. Orienteringsframgångar har varvats med hockeyresultat och på senare år har skidåkaren Johan Edin haft Kovlands IF som klubbtillhörighet när han kört sprintat på i världscupen.
Fotbollssektionen har levt ett liv lite mer i skymundan. Förvisso har Sundsvalls Tidning eller Dagbladet någon gång genom åren gjort något nedslag på laget men framgångarna har sträckt sig till att vinna div 5 för att nästa år trilla ur div 4. Just nu tuffar dock A-lag på som tåget i Medelpads div 5 och vann så sent som i lördags lokalderbyt mot Holm med 3-1 i vad som av ögonvittnen beskrivs som en bragdmatch. Men man har dock, sett i ett mer internationellt perspektiv, fört en lite mer tillbakadragen profil ända sedan begynnelsen.
Tills nu. När Sydafrika bjuder på VM kan Kovlands IF stoltsera med att ha inte mindre än två spelare på plats på VM. Den ena är jag. Jag tog mina första stapplande steg i Kovlands IFs fotbollsskola och tog ungefär lika stapplande steg i A-laget några år därefter. Förutom ett par år i Selånger har jag varit jordbrukarklubben trogen. Förvisso är det nu inte mina praktiska fotbollskunskaper som fört mig hit men lika fullt är jag här.
Den andra sitter i detta nu mitt emot mig här i presscentret. Daniel "Disco" Kristoffersson är en av Expressens utsända och har över femtiotalet kamper för Ånäsvallens kämpar. Här i journalistsvängen går han endast under namnet Disco. Ett smeknamn som både matrielansvarige Bosse Bly och ordförande Karl Jakobsson påstår sig ha hittat på. hur det blev Disco råder det lite delade meningar om men jag kan gissa att Daniels tendens att på Sundsvalls krogar klappa händerna och utbrista "NU KÖR VI!" kan ha med saken att göra. Han gick tidigare under smeknamnet Gruden, oklart varför.
Så här står vi då på plats i Durban i väntan på Nigeria.
Fotbollssektionen har levt ett liv lite mer i skymundan. Förvisso har Sundsvalls Tidning eller Dagbladet någon gång genom åren gjort något nedslag på laget men framgångarna har sträckt sig till att vinna div 5 för att nästa år trilla ur div 4. Just nu tuffar dock A-lag på som tåget i Medelpads div 5 och vann så sent som i lördags lokalderbyt mot Holm med 3-1 i vad som av ögonvittnen beskrivs som en bragdmatch. Men man har dock, sett i ett mer internationellt perspektiv, fört en lite mer tillbakadragen profil ända sedan begynnelsen.
Tills nu. När Sydafrika bjuder på VM kan Kovlands IF stoltsera med att ha inte mindre än två spelare på plats på VM. Den ena är jag. Jag tog mina första stapplande steg i Kovlands IFs fotbollsskola och tog ungefär lika stapplande steg i A-laget några år därefter. Förutom ett par år i Selånger har jag varit jordbrukarklubben trogen. Förvisso är det nu inte mina praktiska fotbollskunskaper som fört mig hit men lika fullt är jag här.
Den andra sitter i detta nu mitt emot mig här i presscentret. Daniel "Disco" Kristoffersson är en av Expressens utsända och har över femtiotalet kamper för Ånäsvallens kämpar. Här i journalistsvängen går han endast under namnet Disco. Ett smeknamn som både matrielansvarige Bosse Bly och ordförande Karl Jakobsson påstår sig ha hittat på. hur det blev Disco råder det lite delade meningar om men jag kan gissa att Daniels tendens att på Sundsvalls krogar klappa händerna och utbrista "NU KÖR VI!" kan ha med saken att göra. Han gick tidigare under smeknamnet Gruden, oklart varför.
Så här står vi då på plats i Durban i väntan på Nigeria.
Durban vol 1
Idag skulle vara min lediga dag. Men jag omplanerade. Sitter på flygplasten och ska strax till Durban. Bardell är med. Han har fått frukost, skjuts och lite eller ganska mycket sång av mig. Han behövde muntras upp. Han formligen osade av svavel när han vid incheckningsdisken fick veta att resebyrån bokat in honom på fel dag. Han svärde lite den där Andreas då.
Ikväll spelar Lasse Lager förmodligen sorti. Han får väl söka tröst i bankboken eller i Ovansjö.
Igår drabbades SPanien och Honduras samman framför mina linser. Remotekameran har börjat fungera lite väl bra. 2300 bilder igår. Knappt något av värde.
måndag, juni 21, 2010
Stretch
Brasilien skulle möta Elfenbenskusten. Jag hade precis satt mig på min numrerade stol. Lutade 600at med sitt enbensstativ mot reklamskylten. Det går en sekund. Någon stöter i enbensstativet. Någon har börjat tänja ut sina muskler efter uppvärmningen. Mitt enbensstativ klättrade raskt lite på claim to fame-stegen.
Vardagen, del planen
söndag, juni 20, 2010
Plötsligt händer det...
Brasiliansk samba
lördag, juni 19, 2010
Om bara...
Den där Bendtner i Danmark. Hade han bara gjort sitt mål lite närmare mål så hade det ju varit bra. Nu var han strax utaför den absoluta skärpan. Men kameran slog i alla fall 987 gånger denna match. Framsteg. Nu bilresa mot Johannesburg. Imorgon hoppas jag på att komma in på Brasilien-Elfenbenskusten. Kan vara en match värd att titta på.
Pocket Wizard
Lite fotonörderi då. Snabb genomgång bara vad Pocket Wizard är. Det fungerar ungefär som en fjärrkontroll. Man monterar en kamera någonstans oftast i tak men här under VM nästan till 100 % bakom mål. Sen så styr man den utplacerade kameran från den plats man sitter. Man kan antingen nyttja den med hjälp av den kamera man har i hand eller med hjälp av en pedal eller knapp. Man kan alltså få samma bild från två olika vinklar. Under VM har än så långe detta inte fungerat speciellt bra. Det beror antagligen på den massiva bevakningen med tvsändare, trådlösa nätverka och gud vet vad som med sina vågor och allmänt brus stör ut signalerna. Tror fan att vuvuzelorna gör sitt de också. Trots att jag under matchen mellan Argentina och Sydkorea tryckte av minst 400 bilder med min kamera som jag hade på hand så tog den monterade kamern bara runt 80 bilder. Avståndet mellan de båda kontrollerna var bara trettiotalet meter.
De flesta stora byråerna är såklart väl förberedda. De har kablar som går till kamerorna istället för de trådlösa signalerna som jag använder. Idag har jag dock med hjälp av min kollega Joel ställt in Pocketen så att den varje gång den får kontakt skjuter av bilder i två sekunder. Jag kommer nog få mer bilder än sist och förhoppningsvis om nu högre makter vill så kanske på en målsituation. Danmark möter Kamerun om två timmar. jag hoppas på målfest.
Släng dig i brunnen
Säkerheten brukar på stora mästerskap vara tämligen rigorös. Man får finna sig i ständigt röntgade väskor och många metalldetektorer. Här i Sydafrika är det ungefär likadant fast ändå helt annat. Man måste förvisso röntga sin väska. Men ingen tittar på den skärm där väskans innehåll syns med hjälp av strålning. När man sedan går igenom metalldetektorsbågen så tjuter det allt som oftast likt en vuvuzela men ingen tar notis om det utan låter en snällt vandra vidare in på avspärrat område.
Här om dagen åkte jag och reporter Ulf till Ellis Park för att jobba. Det var ingen match utan presscentret var öppet för arbetande journalister ändå. Vi hade med oss bilen. Vid den första grinden ser vi inte röken av varken grindvakt eller säkerhetspersonal. Grinden strå på vid gavel och på en tvärgatorna ett par hundra meter därifrån är kända som Johannesburgs drogkvarter. Vi svänger enkelt in. Passerar även den inre grinden utan att se en människa. Går in genom den öde säkerhetskontrollen där röntgenmaskin och metalldetektor står och samlar damm. 20 meter senare är vi inne på presscentret och ser vår första människa. Jag hade med enkelhet kunnat plocka med mig, låt säga, tio surströmmingsburkar med tidsinställd konservöppnare påmonterad. Jag hade i lugn och ro kunnat planter ut dessa under läktare och andra smarta ställen och sedan ställt in konservöppnarna på att göra sitt jobb mitt under första halvlek mellan Slovenien-USA en dag senare. Detta gjorde jag nu självklart inte. Surströmming är en delikatess och inget vapen.
Första grinden som lite stängdes senare av en vakt.
Andra grinden öppen som öppen grind.
En mycket öde säkerhetskontroll.
Fanns det då ingen säkerhetspersonal? Jo då. I kafeterian hade de tagit gemensam och uttrdagen kafferast.
Här om dagen åkte jag och reporter Ulf till Ellis Park för att jobba. Det var ingen match utan presscentret var öppet för arbetande journalister ändå. Vi hade med oss bilen. Vid den första grinden ser vi inte röken av varken grindvakt eller säkerhetspersonal. Grinden strå på vid gavel och på en tvärgatorna ett par hundra meter därifrån är kända som Johannesburgs drogkvarter. Vi svänger enkelt in. Passerar även den inre grinden utan att se en människa. Går in genom den öde säkerhetskontrollen där röntgenmaskin och metalldetektor står och samlar damm. 20 meter senare är vi inne på presscentret och ser vår första människa. Jag hade med enkelhet kunnat plocka med mig, låt säga, tio surströmmingsburkar med tidsinställd konservöppnare påmonterad. Jag hade i lugn och ro kunnat planter ut dessa under läktare och andra smarta ställen och sedan ställt in konservöppnarna på att göra sitt jobb mitt under första halvlek mellan Slovenien-USA en dag senare. Detta gjorde jag nu självklart inte. Surströmming är en delikatess och inget vapen.
Första grinden som lite stängdes senare av en vakt.
Andra grinden öppen som öppen grind.
En mycket öde säkerhetskontroll.
Fanns det då ingen säkerhetspersonal? Jo då. I kafeterian hade de tagit gemensam och uttrdagen kafferast.
Något har trummar i min tinning
Jag har huvudvärk. Den har kommit smygande. Jag tror det har att göra med min nacke som även den börjar bli trött på att ha en kamera hängande runt halsen i 90 minuter varje dag. Men. Jag biter ihop. Tänker glada tankar och prutade till mig ståltrådsslöjd förut idag. Återigen i Pretoria. Återigen i detta presscenter. Fyra och en halv timme till match och jag ska mest bara sitta och göra arkivare resten av tiden samt skicka ett öga åt tv-apparaten här bredvid som idag bjuder på Australien-Ghana.
Gårdagen gick i presskonferensernas tecken. Inte så där jätteupphetsande men ibland behövligt. Dagen idag har jag ägnat åt att inte göra nåt speciellt. Har som ovan nämnt shoppat lite ståltrådsslöjd men även en hatt i läder. Jag har också stora planer på att eventuellt köpa ett getskinn. Vi får se.
Gårdagen gick i presskonferensernas tecken. Inte så där jätteupphetsande men ibland behövligt. Dagen idag har jag ägnat åt att inte göra nåt speciellt. Har som ovan nämnt shoppat lite ståltrådsslöjd men även en hatt i läder. Jag har också stora planer på att eventuellt köpa ett getskinn. Vi får se.
fredag, juni 18, 2010
No, I´m from Gårdtjärn
Dagarna tickar på. Jag drar mitt tionde sträck på min mentala griffeltavla. Tio dagar. Tio nätter. Igår såg jag Argentina köra över koreaner från syd. Innan match gjorde jag och herr Anrell jobb. Får påvisa för mr Koppartak när jag ser honom att min själsliga hemvist börjar på G och inte Ö. Matchen i övrigt gick bra. Den finska fotochefen verkar ha ett gott öga till svenskar och gav mig biljett på kortsidan. Australiensaren bredvid mig var inte lika munter och svor och skrek mest hela tiden åt både mig och andra fotografer. För lite plats var det mantra han upprepade.
Idag har jag och Janne J från Sydsvenskan kört bil ner till Pretoria. Italien skulle träna och eftersom FIFA ibland är ena riktiga klåpare saknades GPS-kordinater till träningsanläggningen. Bara en vägadress. Väl framme på den adressen slår vi in namnet på det universitetsområde som står i mediaguiden. Simsallabim. Fågelvägen säkert inte mer än någon kilometer. Bilväg. Fem mil. Efter att ha tryckt plattan i mattan i närmare 40 minuter anländer vi till rätt ställe precis när Pirlo kliver på gräset.
Just nu sitter jag i presscentret i Pretoria. Danmark ska känna på gräset inför morgondagens drabbning med Kamerun.
torsdag, juni 17, 2010
Lite rörigt
På grund av ett havererat modem av modell 3-G så har bloggandet fått lite styvmoderlig behandling. Hur som. Struntade i att se matchen Sydafrika-Uruguay på plats. Istället gick jag och reporter Ulf tillsammans med mina local boys till lite olika pubar i områden som alla i presscentret avrått oss ifrån. Men det gick alldeles strålande. När vuvuzelan var inte helt borttvättad men den var i alla fall kompletterad med sång. När Sho sho losa ekade mellan de inrökta väggarna då rös jag.
onsdag, juni 16, 2010
Kontrastens skimmer
Jag trodde vi kört fel. För när vi kom fram till den plats där Elfenbenskusten skulle träna så låg plåtskjulen och de taskigt ihopsnickrade skyffena alldeles intill träningsanläggningen. En skock getter promenerade i stilla mak över vägen och jag var tvungen att bromsa in för att inte bli skadeståndsskyldig. Lite tjafs med en vakt som menar att träningen är stängd för media. Men det löser sig när laget väl kom på plats.
Träningen börjar så. Jag står på pressläktarens tak. Fotar rakt fram några män spelar fotboll. Vrider kameran knappt nittio grader åt höger. Några lite yngre män spelar fotboll. Samma sak fast ändå inte. De förstnämda tjänar lite mer.
Träningen börjar så. Jag står på pressläktarens tak. Fotar rakt fram några män spelar fotboll. Vrider kameran knappt nittio grader åt höger. Några lite yngre män spelar fotboll. Samma sak fast ändå inte. De förstnämda tjänar lite mer.
tisdag, juni 15, 2010
Sanningen om Pippis husdjur
Alla har vi undrat. Vart tog Lilla-Gubben vägen? Han som fick finna sig i att då och då bli lyft till väders av en liten, rödhårig flicka med både en och annan bokstavskombination. Nu kan jag svara. Han travar runt som polishäst på Johannesburgs gator och försöker tillsammans med sin lite för feta ryttarpolis få lugn på de strejkande säkerhetsvakterna som kräver högre lön.
Vardagen, del presscenter
Här spenderas det många timmar. Långa rader av bord och stolar som påsitts av journalister och fotografer från alla världens hörn. TV-skärmar visar matcher på andra arenor och volontärer i gröna jackor delar ut vatten lite på måfå. Till vänster i bild ser ni mr Bank sitta och gotta sig framför Slovakien-Nya Zeeland.
Eftersom stöldrisken tyvärr visat sig vara påtaglig även inne på mediaområdena så är dessa skåp en livräddare. In med kameraväska, dator eller jacka. Den snygga och trendriktiga gråfärgen ger såklart ett litet plus i kanten.
Importera en skolmatsal från någon pittoresk gruvstad i forna Sovjet. Pimpa den med lite flaggor och några FIFA-vepor. Anställ en vit, korpulent, skallig man som gärna gormar och puttar sina färgade undersåtar. Servera lite halvhjärtad skräpmat och ta redigt betalt. Hokkuspokkus. Där har ni pressens kafeteria här på Ellis Park.
Mr Banks mellanmål idag bestod av lite gurka, lite tomat, lite fetaost, några pommes frites och lite överkokt pasta. Finsmakren från Kinna utbrast kort efter första tuggan.
"Detta är en matsal för folket!"
Presscentrets mest mystiska lapp. Den delas ut någon timme innan matchstart. Venue Ready och så ett klockslag. Ingen förstår vad för slags budskap detta ger. Inte ens de som delar ut vet vad det betyder. När jag frågade svarade den grönbejackade tjejen att det stod i bestämmelserna att denna lapp skulle ut. Vid varje dator läggs ett vitt A4a. Det där med att rädda regnskogen har liksom inte riktigt slagit här än.
Matchstart är först 20:30 ikväll. Jag har varit här sedan 12:30. Det är en dryg väntan som förmodligen och allra troligast kommer att rendera i att en bitter fotograf får följa matchen via tv-skärmar. Vill ni se hur jag slår ihjäl tiden i väntan på match. Klicka här.
Eftersom stöldrisken tyvärr visat sig vara påtaglig även inne på mediaområdena så är dessa skåp en livräddare. In med kameraväska, dator eller jacka. Den snygga och trendriktiga gråfärgen ger såklart ett litet plus i kanten.
Importera en skolmatsal från någon pittoresk gruvstad i forna Sovjet. Pimpa den med lite flaggor och några FIFA-vepor. Anställ en vit, korpulent, skallig man som gärna gormar och puttar sina färgade undersåtar. Servera lite halvhjärtad skräpmat och ta redigt betalt. Hokkuspokkus. Där har ni pressens kafeteria här på Ellis Park.
Mr Banks mellanmål idag bestod av lite gurka, lite tomat, lite fetaost, några pommes frites och lite överkokt pasta. Finsmakren från Kinna utbrast kort efter första tuggan.
"Detta är en matsal för folket!"
Presscentrets mest mystiska lapp. Den delas ut någon timme innan matchstart. Venue Ready och så ett klockslag. Ingen förstår vad för slags budskap detta ger. Inte ens de som delar ut vet vad det betyder. När jag frågade svarade den grönbejackade tjejen att det stod i bestämmelserna att denna lapp skulle ut. Vid varje dator läggs ett vitt A4a. Det där med att rädda regnskogen har liksom inte riktigt slagit här än.
Matchstart är först 20:30 ikväll. Jag har varit här sedan 12:30. Det är en dryg väntan som förmodligen och allra troligast kommer att rendera i att en bitter fotograf får följa matchen via tv-skärmar. Vill ni se hur jag slår ihjäl tiden i väntan på match. Klicka här.
Vardagen, del hemmet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)