Handbolls-EM i kort summering

Jag hade tänkt att det skulle bli en blogglig pånyttfödelse. Mästerskap brukar var min grej. Men jag kom liksom inte på det förrän nu precis. Igår föll Sverige tungt och rejält mot Polen vilket betyder att matchen mot Frankrike som startar om dryga timmen inte betyder någonting. Två veckor har jag åkt runt på handboll först i svenska Malmö och sen i danska Köpenhamn och Århus. Det har, som alltid, varit trevligt och roligt. Förhållandena har varit goda och det har serverats varm mat i pressrummen klockan 17 varje dag. En bra grej för någon som har en mobil som ringer för mat klockan 17:30. Matchen mot Frankrike börjar som skrivet om ett litet tag. Jag sammanfattar bildligt redan nu. Mästerskapet dog lite igår så det känns inte mer än rätt. Porträtt, matchbilder och bilder från träningarna allt i en salig blandning. När jag skummar blogginläggen från tidigare år så tycker jag mig se att jag år för år tar ett litet steg närmare. Qatar 2015 kommer jag vara sjuuuukt nära. 

Bloggkungen, fotografen och PFK-ankaret Lars Dareberg har varit här på EM. Han skulle testa sin nya filmmaskin här om dagen och spontanintervjuade mig i presscentret. Den filmen kan man se här. Jag pratar ganska bred dialekt och undviker svärord. Bra jobbat.

Nu måste jag pipa iväg. Pressbuffén dukas upp om tio minuter och jag vägrar hamna bakom någon i kön. 

Förlåt

I väntan på ett samtal började jag scrolla mig igenom min egen blogg. Den är bra. Den hjälper mig att minnas och den hjälper mig att hålla någon slags glöd uppe. Det är roligt att läsa när man tar sig tid och det är just det som saknas mig. Tid. Jag har rullat på. Sprungit på. Fått en son, som förtjänar mer än bara ett kort konstaterande, men nu är det en fotoblogg och ingen febertopp, kräksjuke, ojvadjobbigt det är med barn-blogg. Jag vägrar se det som ett straff eller något som man bara blir trött av. Att växa upp bredvid föräldrar som mjölkar 06:00 och har revyövning 23:30 samtidigt som de fostrar fem barn och håller i scouterna och hembygdsföreningen ger perspektiv på vad som skapar trötthet. Jag blev dock trött av att inte hitta inlogget till Blogger.

Ja ja. Mest för att komma igång så dunkar jag ut några bilder. Det är Guidetti som kysser fingrar under en U21-landskamp. Jiloan Hamad firar SM-guld på Stora Torget i Malmö. Charlotte Kalla och Magdalena Pajala plåtas till NSDs skidbilaga som kom i dagarna. Tiio Söderhielm tar vägvinnande skär i Bruksvallarna. Sen kommer gårdagens stora snackis. Rikard Norling säger upp sig. Trots att han och Jiloan för bara någon vecka sedan bärgade SM-guld så vill den norlingsktalande Rikard inte jobba kvar. 

Näst sist Leksandutlånade Alen Bibic i Almtunas dräkt som efter ett tjafs skrattande pekar mot resultattavlan. Redhawks fick pisk med 2-5. Just 2-5-målets puck hämtas längst ner ut av Rasmus Andersson. 

Nu ska jag hämta min bil som blivit ren och fått nya däck. En torsdag så god som någon.

Guldet

Sista dagen. Stora kraftmätningen. Guld till Sverige. Johan Olsson grävde precis ner sig i den del av min kropp som rymmer stora idrottsminnen. Coolt. Något nästan lika coolt hände i spåret. Men jag ber att få återkomma. Korsseendet går inte längre att förhandla bort. Natten på Kempinski måste få börja. 

Tremil och kommade femmil

Jag lovar och lovar men bloggar för klent och för glest. Men. Nu är det så. Kvällen var sen när jag sladdade in på mitt hotells parkering. Den norska journalistdelen som kamperar på mitt hotell sladdade åt andra hållet och utan bil grundligt marinerade. De har någon utpräglad supargen de där från det västra landet. Imponerande. Själv redigerade jag bilder i hotellets bar och kände mig mina 28 år till trots som en farbror. Morgonen bjöd på mästerskapets sista presskonferens. Känns skönt. De där väggarna är. så att säga, gjorda. Tävlingstimmarna bjöd på ett gnistrande vinterväder. Himlen var lika blå som stafettlagets tröjor. Hittade lite inspiration och en bra position. Sen på målgången hade jag lite flyt. En deppande Justyna och en jublande glad Marit. Sen gillar jag den annorlunda tighta solglasögonjublebilden. Gott så. Nu sitter jag återigen i hotellets bar och lyssnar på Euskefeurat. Endast här man har okej internet. Euskefeurat låter hemtamt och bra överallt. Skall strax byta byxor och vandra ett hundratal mot staden Cavaleses mitt. En bättre middag är inbokad. Jag är hungrig som en dikalv. Lunch har det inte varit läge för någon tävlingsdag och inte heller denna. I morgon är det sista rycket. Jag ska packa bagaget redan på moronen och så fort medaljerna är fördelade ska jag och två norska kollegor, förhoppningsvis nyktra, åka till München för att övernatta på klassiska Kempinski. Man har rest för mycket när känner sig så bekväm på ett flygplatshotell. Märkligt. 

Faller liksom tillbaka

Jag faller liksom tillbaka i mina gamla fotspår. Framåt kvällningen är jag stel och inte speciellt trevlig. Men när man läser detta, skrivet av mannen som här ovan gör fyran, så kan jag ju inte annat än att dels bli lite rörd och dels skriva ett inlägg. Jonas är en sån där som gärna lånar ut ett par axlar om det kniper. För att förstå hur Jonas står sig rent fotomässigt behöver man inte många sekunder på hans blogg för att förstå. Världsklass. Bevisligen. Dagarna rinner i väg. Nytt silver i dag. Denna gång i damernas stafett. Har precis jobbat klart och ska nu till hotellet och byta om innan det vankas tårta och sponsormiddag. Det blir en lång dag igen. Men så länge åkarna levererar silver så är det så det är. Har lite bråttom nu. Ska försöka klämma in en bildblogg också. Nu ska jag nypa en espresso och ta bilen till hotellet. Jonas. Ja du. Du gjorde min dag. Tack!

En lucka

Höll tempot uppe. Men igår sprack drömmen om ett fulltaligt bloggande under detta mästerskap. Det var race. Silverrace. Gick väl ändå okej. Fick hem rätt bild till NSD på minuten för pressläggning. Sånt kickar. Efter vissa svårigheter med att somna kom vilan till slut. Morgonen bjöd på presskonferens, ett ihärdigt snöande och film. Här kan man se ett klipp jag och Moa lyckades åstadkomma. När jag hade klippt och renderat klart så blev det åka av. I pisten denna gång. I dryga tre timmar slingrade jag och mina hyrda skidor oss ner för de pistade sluttningrna. Det behövde jag.

Skiathlon

Det gick undan i dag. Plötsligt var klockan kväll och jag hade skickat hem nära nog hundra bilder. En god dag även om Sverige inte hade några större framgångar. Morgondagen bjuder på sprint i lagformat. Brukar vara både roligt och framgångsrikt ur svensk synvinkel. I övrigt har jag inte så mycket att bjuda på. Svårt att slå en skiduthyrare med ett OS-guld om halsen.