Bakåt

Jag ska sträva bakåt. Fast i en framåtanda. På måndag börjar det. Livet i skogen. På fäboden. Jag har liksom inte riktigt bestämt mig om det skall bli en datafri tid eller om jag ska plocka med mig data och på kvällarna klättra upp på Tjernlundsberget, där det finns täcking, och rapportera lite kort. Jag har liksom tappat lite lust att skriva. Den kommer nu. Garanterat. Men det kanske är fel forum. Eller rätt.
Som sagt. Det återstår att se.




Läs även andra bloggares åsikter om Fäbod, Skog, blogg

Dimman drog in

Läs även andra bloggares åsikter om Foto, kor, Sommar, Semester

Tips från coachen

Här kommer ett litet tips på en kamerarem.

En vanlig dag på kontoret

Det är en vanlig dag.
Jag försöker få saker gjorda. Springer små ärenden och ringer mest hela tiden. Lite emellanåt hinner jag göra arkivare.
Jag surfar in på The West lite för ofta.
Sumpan snackar.
Heed förhandlar.
Vestad spelar p3 och ritar så smått.
Hjerpe byter på skövdemål och tänker barnsliga tankar.
Uffe spelar pingis mot nån Glenn.


Läs även andra bloggares åsikter om The West, Glenn Hysén, Kontor

Ansiktsboken

En tanke lite innan min hyresvärd kommer. På facebook. Vem fan finner nöje i att gå med i gruppen som bevisar att man är ett fan av solen?

Det finns plus och minus med facebook.

Jan Boklöv

Jan Boklöv tar nu för tiden alldeles för lite plats. Jag gör vad jag kan för att Jan sak återerövre lite mark.

Jag har varit i Malmö. På u21.
Jag har varit i Falkenberg. På u21.
Jag har ska till Båstad. På... Ja ni fattar.
I Malmö bröts den grå vardagliga lunken. Istället för att som alltid ha en fungerande kaffefri dator så fick jag en timme innan avspark mellan Sverige och Polen en kaffedränkt icke fungerande dator. Det svarta kaffet med en skvätt mjölk rann i snirkliga mönster ner i mitt tangentbords inre. Där lade det sig till ro och började sakta, sakta torka. Först 36 timmar senare hade min äppleprydda och kaffemarinerade maskin åter tagit steget in i fungerande skick. Nu sitter jag här och kan inte sudda. Så om jag skriver något förhastat så går det inte att sudda...
Fittfitta. Ooops.

Om kollektivet MANSFOLKET kan bertättas att vi lever i symbios och har nu senast tagit tag i möbliering av vardagsrum. Vi har även fått en logga. En vacker och ådrig rackare.

Återkommer med en filmsnutt i Jan Boklövs ära.

Ett annat glädjeämne från dagen som just gått och lagt sig är vad glad man kan bli av en enkel fras. Om den är ärligt menad. Denna gång tog någon mig på axeln. Tittade mig i ögonen och frågde. "Och dig. Hur är det med dig. Du ser ut att må bra."

Läs även andra bloggares åsikter om Jan Boklöv, MANSFOLKET, Kollektiv, U21

Mansfolket vol 2

Igår fyllde jag ett kvarts sekel. På facebook ramlade det in inlägg från en massa människor som jag inte tänkt på på länge men som jag ändå uppskattade skrev till mig. Enkelt och lite billigt men likväl väldigt trevligt.
Kollektivet MANSFOLKET har bantats. Lavemange och Vandrarolle har återigen åkt hem till min barndoms marker. Dock lever jag och adoptivson 2 Emil i symbios. Födelsedagen firades i stillhet med en shoppingens svar på parmiddag. Jag och Emil, visserligen inget par men likväl sambos, och Jugge och (V)ilse åkte till herr Kamrads boning. Par 1 skulle kolla på kök och jag och Emil hade egentligen helt fria tyglar. Så som två wannabeeakterseglare gick vi där och diskuterade sovrumsgardiner och färgmatchning i hallen. Vi kom fram till att en liten svart byrå skulle passa. Vi fann ingen sådan men väl en tavelhylla i mörkrets färg som mätte sina modiga 195 centimeter. "Black is bigger" sa jag och Emil log och förstod.

Vårt tilltänkta nyförvärv hemsidemannen har beslutat att låta sitt nuvarande samboliv fortfara. Tyvärr tycker vi men här tvingas ingen. Ur tvång kommer sällan något gott. Vi har dock försett honom med både nyckel och en stående inbjudan till manlig kärlek utan sexuella krav.
Vi får se om han kommer på andra tankar.


Läs även andra bloggares åsikter om Män, kärlek, kollektiv, ironi

MANSFOLKET vol 1

Från kollektivet MANSFOLKET kan följande rapport lämnas.
KreditEmil, aka adoptivsonen 2, ska "sova tills han vaknar" och snarkar nu i min dubbelsäng.
VandrarOlle ockuperar den av luft fyllda madrassen i tvrummet utan tv.
Lavemange fick igår tjatas in på alla ställen och lämnade precis sitt natthärbärge på soffan och gör nu kaffe.
MANSFOLKETS ordförande och ständige sekreterare (jag) sitter i köket och funderar på frukost och tittar på en bukett olagligt plockade syrener.
Kapten Klänning lyser med sin frånvaro. Vad vi dock vet är att han spenderat natten med sjuttonåriga tjejer till antalet lika som ett basketlag. Vi varken klandrar eller missunnar honom något dock har en lätt saknad slagit rot i våra av manlig vänskap märkta bröst. Han saknas oss.

Ikväll skall valda delar av kollektivet gå på fotboll i sann manlig anda. Sen ska vi ha kuddkrig i bara underkläder för att sen avsluta med att tända ljus och prata känslor.

Nyförvärven anländer till kollektivet MANSFOLKET.


Läs även andra bloggares åsikter om MANSFOLKET, kollektiv, Göteborg

I väntan på vaddå

Det har runnit vatten under broar. Knoppar har blivit till löv. Jag har varit ledig. Jag har jobbat. Det har varit lite som vanligt och det har varit lite omtumlande. Tusen saker har jag gjort och några har lämnats orörda. Det där med blogg har sällats till det senare. Men idag. Samma dag som en annan man bryter sin mycket längre tystnad så gör även jag det. Men blott det. Intet mer. En annan gång.

Stadsvandring i Karlstad

Dagen efter Färjestads SM-guld så fick jag en guidad tur i Karlstad av min vän Kapten Klänning. Vid ett träd på en våt gräsmatta låg en man som firat SM-tecknet rejält. Eller om det nu bara var hans dagliga ritual.


Läs även andra bloggares åsikter om Karlstad, Sprit, Alkis

Det där med att bli far

Hur släpper man nyheten att man ska bli far? Jag är inte på något sätt i den situationen men slogs av det här om veckan när en kollega med flanell och mustach.

Adam "Jo visst fan. Hela älgjakten näste år är förstörd. Så jävla typiskt."
Jag "Jahaja. Varför då?"
A "Jo du vet man ska bli farsa igen. Har datum mitt i älgjakten. Så det blir bara till och vara hemma."

Mindmappen på den?

Övertänd i Karlstad

Nyss hemkommen från Karlstad. Finalen som visade sig vara avgörande gick igår. Jag hade direktiv från DN att om det blev guld så behövde de en breddare som förmedlade glädje att dra stort på. Senast 22:15.

22:01 står matchklockan still. 25 sekunder återstår och jag har bytt objektiv och satt på blixt för att kunna hoppa ut på det frusna vattnet så fort hesa Viktor ljuder. HV71 ligger på och pressar Färjestad hårt de sista sekunderna. Måkvakten Stefan Liv har lämnat isen och står nu i båset bredvid mig. Eftersom mina gener har gett mig en ganska ringa längd så ställer jag mig på den bänk som finns mellan mig och den småländska burväktaren. Där står jag när slutsignalen ljuder. Liv däremot. Han slutar stå. Han sätter sig. Sätter sig på mina fötter. När jag ska hoppa över sargen så sitter jag fast. Den ena foten lossnar men detta medför att min kropp blir aningen urbalans. Ena kameran dunsar lite lätt i ryggen på målvakten Stefan. Nu ska vi sätta på oss masken och tänka som Stefan. Han har nyss förlorat SM-guldet. Han har stundtals spelat som en gud med när han nu sitter där han sitter är det nog inte glädjen över den fenomenala plocken i match fyra som han känner. Han är bitter. Lite arg och kanske ledsen. När han så får ett litet stycke kamerautrustning i ryggen och hans sittunderlag plötslift börjar röra på sig så är det väl kanske inte konstigt att han reagerar. Med en rätt rejät knuff med sin stöt "hjälper" han mig över sargen samtidigt som han uttalar orden FAN FÖR HELVETE ganska högt och i tät följd.

22:02 Ute på isen är det annan stämning. Här är spelarna glada. Åker runt och skriker och har allmänt trevligt. De flesta guld och firarmatcher jag har varit på har följt ungefär samma mönster. Vid slutsignal får alla fotografer panik och springer utav bara fan till högen med jublande spelare. Där står man sen och försöker höja sin kamera högre än alla andra och smäller av blixtar rakt i svettiga ansikten. Det blir sällan bra. Inte igår heller. Men det är som en lavin. Man dras med vare sig man vill eller inte. Trots att spelarna jublar i flera kvartar efteråt så springer man som en vettvilling för att hinna med de första glädjeyttringarna. Vi är konstiga ibland.

22:09 Efter den första stormen igår sprang jag och skickade några jubelbilder till DN. Jag känner att jag missar några bilder men det får det vara värt. Lite småstressad springer jag sen över den av guldkonfetti dekorerade isen. Jörgen Jönsson har precis fått tag i bucklan och åker med den gömd under sin tröja. Bra bild tänker jag och skyndar på stegen. Tanken är att försöka genskjuta Jörgen och komma till sargen och ta bilden lite underifrån. Dock åker Jörgen lite fortare än jag beräknar. Även jag själv har lite högre fart än jag tror. Summan av detta blir att när herr Jönsson gör en liten sväng så hamnar vi på kollisionskurs. Jag slår i bromsen och Jörgen tittar upp i publikhavet. Min broms funkar sådär på isen. När Jörgen sliter blicken från sina fans så ser han en krullhårig fotograf i jeansjacka som kommer i flygande fläng. Krocken går inte att undvika. Hundradelen innan går sakta. Sen. Bomp. Jörgens ärevarv får sig en törn. På tvbilderna ser man tydligt hans förvåning och hur han liksom hakas upp av en snubbe med två d3or hängandes runt halsen. Hade inte min balans varit upptränad av herr Liv så hade jag säkert landat på kaffearenans is med benpipor pekandes i roliga vinklar. Nu gick det bra.

Jörgen var ganska glad vår krock till trots.

00:34 lämnade jag arenan.



Läs även andra bloggares åsikter om SM-Guld, Ishockey, Färjestad, Stefan Liv

Istället för musik. Förvirring.

När man som jag ganska ofta sitter i en bil och färdas kortare eller längre sträckor är det skönt att lyssna på saker. Jag brukar bränna blandskivor. Svarta tuffa skivor med Bildbyråns logga på. En blandad skiva håller cirka två veckor. Sen måste jag bränna en ny. Vanligtvis ger jag bort den sönderlyssnade skivan till någon vars musiksmak jag försöker förbättra. Nu har jag kommit in på ett nytt spår. P3 har sedan något år tillbaka börjat sända sina vansinnigt bra dokumentärer. Samtliga program är på cirka timmen och går att ladda ner som podradio. Intressant, bra gjorda och allmänbildande. Så imorgon när jag färdas till Karlstad för hockeyfinaler så sliter jag inte bara på däcken. Jag allmänbildar mig även på samma gång. Om både raset på Tjörnbron och Trustorhärvan-

Så kort och gott. En liten fanfar och en lite större hembakt kaka till Sveriges Radio och P3.


Här sitter jag och ser ledsen ut. Gymnastik i OS i Peking. Jag hade mycket roligare än vad jag ger sken av. Foto: Joel "Rävbenet" Marklund.


Läs även andra bloggares åsikter om P3-dokumentär, OS

Sagan om fotbollens återkomst

Då var det igång. Gårdagen bjöd vårtecken i form av solsken, doften av grus och fotboll. Kändes skönt att återigen få dokumentera fotboll på hemmaplan. Gick gott trots lite ringrostighet. Kul att Lars lägger upp tidningssidor. Alltid kul att se.
Idag premiärspelades gräset på nya arenan Gamla Ullevi. En mycket fin match och fin arena. Bra arbetsförhållande för oss fotografer. Känns fint.
Nu ska jag slå in P3dolumentär i mp3-spelarn och gå ut och vandra på måfå i den göteborgska förvårkvällen.






Läs även andra bloggares åsikter om Fotboll, Foto

Få fingrarna ur

På måndag. Då. Då ska jag ta tag i saker. Blogga på riktigt. Göra klart bilder. Städa ordentligt. Idag. Idag sitter jag och dricker kaffe vid mitt köksbord som jag ska slipa om. Någon gång efter måndag.

Unos husse

Herr Ihse var till min goda hjälp igår. Trots det faktum att vi egentligen är värsta konkurrenter så går han snällt ut på den öde isen och agerar fokuspunkt. Skärpan fråm remotekameran sattes därutav bättre igår.

Gårdagens bilder då. Detta har liksom blivit en hockeybildsblogg. Men va fan. Kan skirva könsord och dråpligheter en annan vecka.
Läs även andra bloggares åsikter om Hockey, Foto, HV71, Frölunda

H O C K E Y

Det är mycket hockey nu. Som sig bör vid denna tid på året. Frölunda gör sitt första slutspel sedan jag kom till stan. Det är lite kul Mycket jobb inom sporten över lag. Handbollen har slutspel, hockeyn som nämnt likaså. Fotbollen ligger i startblocken och i Göteborg betyder det i år ny arena med förmodat större intresse. Hemsida för nya arenan ligger nu uppe. Blir nog ett och annat jobb där var det lider.

Igår så var jag i Scandinavium. Remotekamera i taket gav lite utdelning. Blev helt okej på några rutor. Dock mycket oskarpt. Ska ställa skärpan lite annorlunda ikväll.


Läs även andra bloggares åsikter om Ishockey, Frölunda, HV71, Foto

En afton i Jönköping

Match igår. Bra sådan. För att gnälla lite så är det ju så typiskt att jag på min väg hemifrån Jönköping i min nytvättade bil tvingas att köra om inte mindre än fem (5) bilar vars uppgift är att strö salt på vägbanan. Den blå pärlan har nu strimmor av vitt.








Av påplatsbylinebilden kan tydas att:
1. Jimmy ler inte naturligt.
2. Jag måste klippas alternativ kammas.

Läs även andra bloggares åsikter om HV71, Frölunda, Hockey, Foto

Mat, ganska mycket

Dagens arbetstid: 9 timmar vid plan eller på spelarhotell. Lägg till cirka två timmars datajobb här på hotellet.

Dagens överraskning: Bojan. Jag älskar när mediabilden om personer visar sig vara fel. Bojan är förvisso en snackare men en snäll sådan. Omtänksam och på sitt eget sätt ödmjuk.

Dagens mat: En fläskfile i jämförbar storlek med min underarm. Jag har inte direkt biffiga armar men det är ändå väldigt mycket mat. Lägg där till att filén låg badandes i ett eget litet medelhav av champinjonsås. Mustigt och mättande.

Dagens jogg: Ungefär samma runda som igår. Upp i bergen. Vid sista asfalterade vägen stod en man och mekade med en moppe. Två stora hundar höll honom sällskap. Att jag kom där springandes sågs inte med blida ögon från de fyrfota. I skällande fläng kom de springande. Jag förs till is och var förvånansvärt lugn. Rädd blev jag först efteråt. Fast det erkänner jag knappt.

Dagens bränna: Börjar vid handlederna och slutar mitt på herr Biceps. I ansiktet finns tre fält rödmarkerade. Näsan och båda kindbenen. Ska försöka jämna ut färgskillnaderna imorgon.'


Dagens hatobjekt: HV71 och mandelmassa.

Dagens uteobjekt: Skepparkavaj.

Läs även andra bloggares åsikter om Inne, Ute, AIK, Fotboll

Middag i Benhavis

Min middag. En mobilbild. Men det kan inte hjälpas.

Ost, bröd och skinka som herren i bakgrund karvat från det i taket hängande grislåret. Delikat.

Om mannen i baren kan sägas att han är Barcafan och att ha slök inte mindre än tre stora glas med whiskey och cola light under min dryga timme i hans närhet. Hans läpp pryds, som sig bör, av en snitsigt utskuren behårning.




Läs även andra bloggares åsikter om Spanien, Vin, Ost, Skinka