Morgon mellan fjällen, fast i Afrika

1800 meter över havet. På den nivån ligger Joburg. Fysisk ansträgning är därför lite jobbigare i och med den tunna luften. Imorse lämnade jag huset vid åtta. Tio över nio skulle mediabuss gå ut till arenan från Ulfs hotell. Dock finns ingen buss. Eller ingen mediabuss. Det finns två andra vråltomma bussar med vänliga chaufförer men ingen av dem vet något om nån mediabuss och när vi frågar om vi inte kan få åka ändå så säger de ja. Bussarna ska ju ändå till samma ställe. Efter fyrtio minuter av stillastående buss så börjar vi fråga när vi ska åka.
"When the group have finished their morning meal"

Suck. Vi hugger istället en taxi. Tillsammans med några kollegor från olika världshörn. När vi väl får igen dörrarna förstår vi att vi tryckt in fem personer i en taxi för fyra. Ungefär halvvägs somnar mitt högra ben. När vi sen närmar oss en poliskontroll är vår chaufför blixtsnabb med att sträcka ut handen och plocka ner den hemmagjorda taxiskylten. Tankarna börjar snurra. Men allt går bra. Förutom att bilkön är kilometerlång och står i princip stilla. Vi tar beslut. Packar ur oss ur bilen och börjar sen promenera mot det fotbollstempel vi ser i fjärran. Jag med rullväska och 600at på axeln. Anisktena i bilköerna vi passerar är frågande och många skrattar gott åt patrasket som promenerar längse den trefiliga motorvägen. Två kilometer senare är vi framme. Svetten lackar 1800-metershöjden gör sig påmind.. Jag är less. Tänker först läsa lusen (kul uttryck) av någon med bussansvar. Men går istället och plockar ut en fotobiljett. Damen i kassan ler och ger mig en biljett på kortsidan vid mål. Mycket bra. Vinden har vänt. Bardell är här.


Så här satt jag igår och jobbade.