En fyraårig bondpojk stegar in i en för honom gigantisk byggnad med 500 grisar. Då blev näsan pikig.
onsdag, juni 09, 2010
Pretoria Street, Johannesburg, Sydafrika, Afrika, Jorden
Jag är här. Jag andas afrikansk luft. Jag kör en högerstyrd Nissan på en vänstertrafikerad vägbana. Jag har rivstartat.
Jag landade igår runt klockan 14. Jag slog på telefonen. Meddelandet var kort. Sydafrikans träning 15.30. Åk direkt. Jag kvitterade ut bil, gps och växlade till mig lokal valuta. Satte mig i bilen och när jag äntrade den trefiliga motorvägen spreds sig en lyckokänsla i kroppen och jag ropade för mig själv där i bilen. "Jag är här. Jag är på plats. Nu börjar det!"
Lite förvånad över min spontana reaktion körde jag sen förvånansvärt obehindrat till Soweto. Namnet ekar i från skräckkörernas eviga sång om säkerhet och rånrisk. Med detta i bakhuvudet gick jag och herr Ulf från GP runt träningsanläggningen. Vi mötte människor, värme och glädje. Inga hot. Ingen aggrevisitet. Ingen kände i mina fickor eller ryckte i min kamera. Jag kanske är naiv men jag lyssnar bara med ena örat på säkerhetspredikanterna. Bär med mig vetskapen om att fattigdom för med sig kriminalitet. Men vetskap ska inte blockera hela synfältet. Då blir det nog tråkigt att leva.
Efter att ha rattat bilen till otroligt häftiga arenan Soccer City kunde jag kvittera ut ackreditering och diverse pressmaterial. Jobbade någon timme och skjutsade sen hem Ulf och slog sedan in min blivande hemadress på gpsen. Klockan var nästan elva när jag så mötte Anders. Utanför sitt hus stod han och tog emot. Jag fick parkera bilen i garaget och över en kopp te pratade vi fotboll och Afrika.
Idag åkte Bafana Bafana kortege genom staden. De högljudda vuvuzelorna ekade mellan husen och människorna kunde räknas till tiotusentals. Vissa uppskattningar säger 85 000. Från ett hustak följde jag förloppet i en del av stan. Det var mäktigt, vackert och högljutt.
När sedan lunch kom på schemat så hjälpte en kvinna vid bordet brevid oss att få "rätt" meny. Inte den dyra turistmenyn utan den lokala ordinarie menyn. För 35 ram (bra precis 35 SEK) fick vi soppa, past och dryck. Hennes råd satte sig.
"You gonna love it here. But be careful. Africa is not for sissies." Så sant, så sant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det där är så typiskt! Soweto är ingen kåkstad längre. Inte stora delar av den i alla fall. Den har växt upp för länge sedan. Du får åka till Alex för att uppleva riktig kåkstad idag. Den är härlig även fast du där kan ta några av förmaningarna om försiktighet på lite större allvar. Jag längtar verkligen tillbaka till Joburg nu. Kör hårt och hälsa Anders. /Storebror
Känns mycket bra att du är där Nisse. Ska bli VÄLDIGT roligt att följa det här...
Skicka en kommentar