Jag har varit i Soweto. På riktigt denna gång. Bilder därifrån kan jag lägga ut först imorgon. Vi var en kvartett. Jag, reportern Ulf, min hyresvärd och sydafrikakännaren Anders och vår lokala förmåga Ayanda. Jag ska dra detaljerna imorgon när GP ligger tryckt och klar.
Imorgon börjar det. Situationen för en fotograf från ett land som inte kvalificerat sig till mästerskapet har det lite tufft. Antalet fotoplatser är begränsat. Strikt begränsat. Öppningsmatchen är en av de hetaste. Jag står på väntlista och hoppas, vill och ber en liten bön på zulu för att jag skall få komma in. Matchen börjar 16.30 men jag tänker intaga presscentret redan vid halv tio imorgon. Allt för att försöka gripa det halmstrå som jag ser ligga och flyta där i vattnet. Vi får se hur det går.
Nu på kvällen är det kallt. Det blåser ihärdigt och de otäta fönstren tjuter klagande och ackompanjeras med någon som slentriantutar i sin vuvuzela. Det är helt sant. Trots att klockan är närmare tio på kvällen så är det alltid någon som signalerar sin nationalitetstillhörighet genom hornet av plast. Jag börjar få en aning om att jag inte kommer vara lika förtjust i vuvuzelan den 26e juni...
Annars flyter det på bra. Min kritvita Nissan byter fil nästan av sig själv. Den vänliga damen i GPSen är till en storslagen hjälp när jag ska ta mig mellan arenor, jobb och lägenheten. Hade det inte blåst så in i syden hade jag gått upp på husets tak och förevigat Johannesburgs skyline. Kanske i morgon i stället.
Min säng är en mysig sak. Japansk standard med stenhård botten. Sånt gillar jag. I det svala nästan kyliga rummet (tack vare de tjutande fönstren) sover jag som en kung. Det kan nog behövas framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar