Återkomstförsöket

Jag är värre än Foppa. Försöker nästan desperat skaka liv i något som jag inte riktigt kan göra just nu. Men. Jag lever men har att stå i. Är lite förkyld men vid gott mod. Dagarna går. Om några timmar firar jag och fyra andra personer sex månader som bildbyråägare. Den senaste meningen är till allra största del den förklaring som vissa vill ha för min skrumpnande förtvinande blogg. Det känns gott. Vem kan klaga på en arbetsdag som innehåller att Rikard Norling omsorgsfullt beluktar sina fingrar.

Sen åkte jag och plåtade damernas Champions League. Kvällen var inte råkall men kylig och kaffet smakade skit men luktade okej.

Livet LIVE

Vi kör mer och mer Shootitlive. Denna kväll från Irak-Brasilien. Hinner inte skriva så mycket. Plikten kallar. Bloggen får här fungera som en testpilot. Alltid något att ha en blogg till.

Den långa hösten

Det har varit ett tag sedan sist. Den som undrar varför finner anledningen i en total urdränering av kretivitet. Jag tänker mer än någonsin men på helt andra saker än formuleringar till bloggen. Minsta motståndets lag. Istället för att skriva något småroligt så tittar jag på ekonomiska rapporter. Tråkigt? Nej. Så otroligt kul med nya utmaningar och arbetssätt. Men jag har inte slutat plåta. Inte ens nära. Jag har under de senaste sju dagarna bevakat 10 idrottsevenemang. Kvällen som hetat fredag har jag tillbringat på en arena döpt efter en före detta medlemsägd bank här i Malmö. 

Så jag lever. Jag har ingen kris. Jag ska inte sluta med saker. Jag har precis börjat.

Vi skjuter live

Tack för det

Vi checkar ur lägenheten 11.00. 10:55 drog jag igen sista blixtlåset. Nu ska jag och Niklas åka till Heathrow i god tid. Men det är ingen garanti för att inte missa flyget. Fråga Joel...

Kan summera och välja ut godsaker en annan gång. Nu gör jag som Kim. Klappar lite lätt i händerna och vandrar ut i den civila ovissheten. På återseende.

Morgonsoffan

Igår morse satte jag vid vårt bruna köksbord här i lägenheten och åt en näringsrik frukost. Den enda som tittade på mig var Niklas Lars Larsson. Bredvid mig låg en svart kamera av märket Nikon. Min goda vän Jimmy Wixtröm hade annat för sig. Han satt i morgonsoffan i BBC och berättade hur han fick Usain Bolt att bli hans fotoassistent inför 50 miljoner tv-tittare. Mornarna kan te sig olika för fotografer runt 170centimeter-sträcket.

Det var ju härligt för Jimmy att få lite positiva vindar. För ungefär en vecka sedan var livet inte snällt mot den Karlskogabördiga kraftpaketet. Han hade nämligen bestämt sig för att sälja allt det smör som han från frukostbuffén lyckats smuggla ner i sina fickor. När väl Jimmy sålt allt smör så föll det sig inte bättre än att han tappade ALLA pengarna. Sicken otur.

Linsproblem, bussfärd och presskonferens

Hann aldrig sammanfatta gårdagen. Den började lugnt som en skogstjärns ytvatten. Går hemma i lägenheten och skrotar fram till klockan 12. Efter att ha applicerat mina kontaktlinser så promenerar jag och Niklas till bussen. Jag klagar på synoskärpa. Om du har kontaktlinser vet du säkert att det ibland tar lite tid innan effekten av linserna kickar in. Speciellt om man, som jag, har brytningsfel. Linsen ska liksom lägga sig rätt för att bryta korrekt. Därför låter jag det vara som det är. Försöker blinka bort oskärpan men det funkar inte. Kommer till MPC. Blinkar. Åker på presskonferens. Blinkar. Kungen och Silvia kommer gående. Jag viskar "bitte schön" och blinkar så mycket att Silvia blir generad och smyger ner sitt telefonnummer i min hand. Går på presskonferens 1 och 2 och blinkar hela tiden. Senaste stycket innehåller en liten lögn. Hitta den om du kan! När jag så har plåtat tre jobb så tänker jag att detta måste åtgärdas. Min teori är att jag råkat sätta linserna åt fel håll. Att fram är bak och bak är fram. Utan linsvätska som jag var tvättade jag händer frenetiskt och plockar först ut linsen ur vänster öga. Sen försöker jag ta ut högerlinsen. Men den lille filuren sitter som berget. Det gör ont. När jag mindre och mindre varsamt försöker bända loss synfelskorrigeraren så märker jag att vänstra synfältet är skarpt. Hurra jag är botad tänker jag först innan jag provpillar på det vänstra ögat. Där sitter en rund genomskinlig sak och omsluter både iris och pupill. Förstår att jag i tre timmar gått runt med en linsdubbelmacka. Korrigerar min felaktiga installation, ser skarpt igen och konstaterar att sådant här gärna händer dag 19 på ett långt mästerskap.

Så med synskärpan åter tog jag mig till Wembley. Missade första halvlek men lyckades ändå få hem ett par bra rutor. Just nu sitter jag och Joel och planerar hur vi i numerärt underläge skall vinna fotomatchen under handbollsfinalen senare i eftermiddag. Vi har en plan. 

Nikon-Lars

Detta är en smygtagen bild på Lars Pettersson. Han får skylla sig själv när han lånar ut en fast 200 mm f 2,0. Då går det så här. Lars jobbar på Nikon Sverige och gick hela dagen igår och försökte räkna ut det annonsvärde som Jimmy Wixtröm och Usain Bolt ordnat åt det företag som Lasse får sitt levebröd i från. I övrigt så är Lars köng. Han ser till att vi från Sverige får lite specialbehandling hos Nikonservicen och det var så klart Lasse som såg till att jag fick testköra deras 800 mm. 

På nästan alla större mästerskap så finns både Nikon och Canon på plats. Här på OS har Nikon en rejält tilltagen stab och man kan både låna kameror, objektiv och batterier samt rengöra och serva sina arbetsredskap. Mycket välbehövligt och uppskattat. Så hade du tänkt dig att starta ett kameramärke som vill konkurrera om pressfotograferna så har jag ett litet tips. Du bör först se till att värva ett par bra gubbar, typ Lasse, och sen så köper du rättigheterna till att stå i MPC. Enkel väg till herravälde.

Finalen är klar

Det var när handboll är som bäst. Spännande in i det sista och en otrolig kamp och häpnande indiviuella prestationer. OS höjdpunkt så här långt. Nu hoppas jag bara att upplevelsen petas ner till nummer två när finalen är spelad. Fick ett par bra rutor i går. Men av förklarliga skäl så var det från det stora kramkalaset som majoriteten av levererade bilder kom i från. Nu ska jag och Niklas snart åka till MPC. Vi har sovit länge denna morgon. Jag ska först på pressträff med handbollspojkarna och Niklas ska till Wembley för fotbollsfinalen. Men eftersom jag inte vill var nå sämre så ska jag slänga mig hals över huvud i närmsta buss så snart pressträffen är över. Jag hoppas på att få bevittna åtminstone en halvlek fotboll. Jag hinner om jag springer. 

Lästipset och redovisningen

Här om dagen så tyckte jag att folk i gemen kunde köpa Expressen för att se en efterbild som jag tog å getingens vägnar. Denna fredag tycker jag att ni kan antingen köpa Sundsvalls Tidning eller titta in på deras webb.

Här är bilden som fick pryda Expressens SPORT-etta dagen efter att Johan Sjöstrand knäckt handbollsdanskarna.

Foto: Nils Jakobsson/Bildbyrån. Blixtassistent: Diamant Salihu.

Nummer 1000

Satt på brottning. Första matchen för dagen låg 20 minuter in i framtiden. Det var torsdag den 9 augusti. Jag rensar ut min mapp som heter SKICKA. Lägger över gårdagens skörd till mappen OS I LONDON 2012. Tittar i mappen. Antalet behandlade och hemskickade bilder har precis passerat 1000. Närmare bestämt 1011. Backar tillbaka elva steg och hittar OS:ets tusende bild. Inget storverk men jag vet och garantera att den är publicerad ett antal gånger innan årets slut. Jag firade traditionsenligt.

Foto: Jessica Gow/Scanpix

Så många gånger

Det har hänt lite då och då. På mästerskap eller stormatcher så faller det ibland sig som så att plötsligt så står där en barndomsidol. Men jag har lagt band på mig. Hejdat mig och låtit mobilen ligga kvar i fickan. Men i dag fick det vara nog. För han stod där. Lite kortare än jag föreställt mig men ändå. Lyftkranen från Sibirien. Dagen till ära med en tennisboll i näven. Oklart varför han just denna dag höll en Davis Cup-atteralj  i sina stora brottarnävar.

Bilden är inte perfekt. Skärpan diffar lite. Uppgiften att sätta skärpan var för snubben i Karleins entourage övermäktig. Men man ser att det är jag och man ser att det är han. Hade jag fått önska hade han lagt hela sin björnram om livet på mig men man kan inte få allt. När vi står där och hang sarounden ska ta bild så krånglar kameran lite. Alexander mumlar något på ryska och alla i folksamlinge småskrattar lite. När vi är klara kommer en av snubbarna fram.

"Did you know what he said?"

"No. What did he say?"

"Don't worry if the camera trouble. I can holding this guy."

Sen säger jag tack till mr Karelin och sträcker fram handen. Handslaget som möter mig är motsägelsefullt. Trots att skinnet är silkesmjukt så har handslaget en andedräkt av stål. Jag kan bara ana hur Tomas Johansson kände sig.

Tvärstopp och semifinal

Svinottan blev min lott. Min morbror Thure skulle ha sagt att jag klev upp tidigt tidigt. Satte mig på en buss, suprise, och åkte för att plåta paddlande svenskar. Det gick inge vidare. Efter att jag åkt hem igen så gick jag lite vilse och åt mat. Sen kom dygnets höjdpunkt. Kvartsfinal i handboll mellan Sverige och Danmark. Jag var rätt så svettig vid slutsignal och ännu svettigare efter att ha sprungit mellan mixade zonen, läktaren och planen. Men det gick och blev bra. Köp Expressen i morgon. De har en bra bild på ettan har jag hört. Att herrarna nu krigat sig till en semifinal känns stort. Måste kännas så otroligt skönt efter missen i VM-kvalet. Nu visar detta gäng att när det stämmer så är de topp i världen. Skönt så. Bilder i kronologisk ordning. Fick en fråga om utrustning tidigare och på handboll använder jag tre hus Nikon D4, ett 24-70 mm, ett 70-200 och ett 600 mm. I dag slängde jag även på 1,4 konverter. Har alltid haft ett inbyggt motstånd mot det där med konverter. Men jag börjar ändra mig. 

Och nej. Jag har inte glömt. Jag ska sammanfatta användandet av 800 mm nikkor. Men inte i kväll. Energin är slut. Det blir så när man jobbat intesivt länge. Startsträckan är förvisso kortare men när det tar stopp så är det tvärstopp. Denna dag har jag motat motorstoppen med att leka musikal. Funkar perfekt. Musikal och en bit choklad. Sen är jag glad igen.