Kanadickerna

Turkos. Den färgen verkar vara mallen för volontärer världen över. Så var det i Peking och så är det här i Kanada. I Peking lös deras ögon av vilja att vara till lags. Här i Whistler, och i Vancouver också för den delen, så lyser kanske inte samma glöd men jag har i alla fall slagits av den otroliga trevligheten som möter mig. Busschaufförerna, städarna och säkerhetsvakterna har nog alla fått inpräntat i sig att trevlig det måste du vara vad som än händer. Eller så är de kanske bara födda så helt enkelt. Men som Carl-Oscar sa i Utvandrarna.
"En å annan skitstövel finns det väl här med"
Jag inväntar fortfarande på mitt första möte.

De enda som hittills varit assholes har varit antingen ryska, tyska eller vitryska. Förstaplatsen tas av en vitrysk fotograf som under OS-invigningen började skrika "SITHSCE DOWJN" åt delar av publiken när dessa ställde sig upp under den kanadensiska nationalsången. Samme fotograf sågs idag på en buss tiggandes sig till en amerikansk flagga av en något förbryllad kvinna. Jag hade lite lust att skrika "SITHSCE DOWJN" åt honom men avstod. Jag är för feg.

Dagen idag har jag ägnat åt att först läsa fel på ett papper som beskrev när skidskyttet började. Efter lite puls och småspring hann jag ändå dit i tid. Först sken solen men sen tröck Gubben Gud på sin snöknapp och snöflingor stora som cornflakes började bombardera skidskytestadion. Jag svor för sjunde gången åt mig själv för att jag är så förbannat lat att jag inte orkar ta med mig, det av Nikon skänkta, regnskyddet. Ferry och Bergman hade det tungt i de nysnöade spåren och fick därför inte klättra upp på någon prispall.




Sen blev det rodel för andra dagen i rad. Målet denna gång var att fånga den svenska rodelåkaren Magnus. Magnus har för ett par år sedan börjat ligga med en amerikanske och eftersom det svenska rodelinfrastruktren är tämligen undermålig så bestämde sig Magnus för att konvertera till USA och tävla i en dräkt med flammor på. Kroppstrumpa med flammor. Bara en sån sak kan ju få en att byta nationalitet. Jag lyckades hur som helst få Magnus på bild. Fast det är svårt det där mer rodel. Det går fort... Jag tänkte här lägga upp en liten filmsnutt som jag kanske har filmat med min lilla pocketkamera... Men om jag nu hade haft en sån film så hade jag nog inte vågat lägga upp den. Filmrättigheter hit och dit.




Om det nu är så att jag har en liten cool film som visar hur sjukt fort rodel är så kanske jag visar den nån gång i framtiden.