Prinsen och jag

Jag står i den mixade zonen. Kungen står där. Silvia med överspända läppen likaså. Prinsen står där han med. Han har en kamera på axeln. Jag frågar om han fått några bra bilder.
Han svarar att han har fått några och undrar vad jag har för inställningar. Nu har jag chansen. Glänsa lite. Skola upp kungahuset. Men vad gör jag. Jo. Förklarar att jag kör automiatikprogram. För jag gjorde det idag. När banan är skivad i strimlor av sol och skugga tycker jag helt enkelt att det är enklast att köra så. Automatik och lite korrigering efterhand. Prinsen blir lite förundrad och säger "Jasså". Jag stegar vidare och börjar plåta Carl Philips pappa istället. Då kommer han. Bardell. Och rakt framför mina ögon snor han min nyvunna hejkompis C-P. Han berättar stolt att han kör manuell inställning och förklarar för den läraktige prinsen att bländare elva är bra i detta ljuset. Jag kväver en impuls att skrika att jag också brukar köra på bländare elva ibland sexton när det är läge och att jag minsann har kört manuell inställning sen jag föddes. Men det gör jag inte. Jag backar undan. Låter Bardell ta över. Sola sig i glansen.

Jävla ManuellBardell.