lördag, mars 24, 2007

Skivor till kaffet

Bra svenska skivor. Superlativen kommer att idkas frekvent.

Topp Fem ingen ordning.
Kent - Hangesta Hill. Jag var nog lite för ung när Kent, Isola och Verkligen släpptes. Hangesta Hill blev min platta. Min Kentplatta. Vansinnigt bra. Jocke Berg i sitt esse.

Jakob Hellman - och sotra havet. Introducerades av en person som inte gav något större avtryck. Men plattan hon tipsade om. Oj oj oj. Med några Taubecovers mot slutet. Sen duetten med Per Persson i Tusen dagar. Magiskt.

Josef Zackrisson - Inann vi faller, eller vad den heter. Plattan kanske bara heter JOsef Zackrisson. Hur som helst. Killen som var mest känd som Lars Winnerbäcks basist klev fram och glänste. Min första bilplatta. Lova. Innan vi faller. Lys in väg. Du häll mig vaken. underbara spår.

Lars Winnerbäck - Dans med svåra steg eller Rusnnigstrafik (kan inte välja). Jag hatar folk som sätter prestigen i att de lyssnade på Lassa före alla andra och tycker att han blivit skit nu. Så är det inte tycker jag. LW har utvecklats. Det blir aldrig så magiskt som i början. Inse acceptera. Det är inte lika kul att gå ut i skogen och leka krig nu som när man var nio heller. Så är det. Tack A som introducerade denna man. Sommaren 99 i din syrras lägenhet. Det var nog den största milstolpen. Hittills.

Backyard Babies - Total thirteen. Petade ner David and the citizens i sista stund. Vansinnigt. Hårt. Tonår. Moped. Folköl. HB. Bästa plattan de gjort helt klart.



Bubblare.

David and the Citizens - Until the sadness is gone. Julklapps skiva av bror. Vilken pärla. Tryck på play. 43 minuter uppslukning.
Sahara Hotnights - C´mon lets pretend. Den första hittills bästa.
Bob Hund - Dansa efter min pipa. Energi på högsta nuvå och texter som sjunker in.
Euskefeurat - Betala. Lokalpatriotism när den är som bäst.
Moneybrother - Blood panic. Fest, energi, själ.
Tomas Andersson Wij - Ett slag för dig. Lugnt. Avslappnande. Perfekt att somna till.
Peter LeMarc - Lemarcologi. Mannen med de stora ordens bästa.
Elin Sigvardsson - Saturday Light Naive Grubblarskiva under gymnasiet.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Men om du var för ung när Verkligen släpptes, hur ung var du inte då när "Och stora havet" kom? :)

Jag älskade Verkligen, men håller ändå Hagnesta Hill högst... Den är helt enkelt bäst.

Anonym sa...

Förresten - de Winnerbäckskivor du räknade upp var väl bland de tidiga? :)

Och jo jag lyssnade på honom tidigt, innan han blev folkkär, och jag tycker att han har gubbat till sig... Sådär som man gör, när man klipper sig och skaffar barn...

NickelKickel sa...

sant.sant.sant. Jo jag var nog knappt född när mr Hellman släppt havet... Men den har ändå betytt en hel del.. Vad jag menade med Hangesta Hill var att den kom så perfekt. Det var min första kentplatta där jag fick vara med från början och upptäcka själv. Isola och Verkligen var ju så omtalade innan jag "hittade" dem... Till LW då. Jag är ju, vill jag påstå, en av dem som fann LW innnan "alla andra" men jag försöker inte mytisera den tiden eller de plattorna. Det kan lätt bli så överdrivet. Men även enligt mig är de plattorna innan "genombrottet" störst.

Anonym sa...

Men alltså HAGNESTA Hill heter den ju.... och jag bor inte alls långt ifrån Hagnestahill som området heter i Eskilstuna, hihihi ;-)

Och den bästa kentskivan är Verkligen.